Jahaja. Kanske kan jag inte separeras från den här bloggen trots allt. Kan redan nu säga att det finns egentligen inte speciellt mycket tid för att blogga, men ändå ett behov. Det händer ju lite i livet. Gör det inte alltid det, som vuxen? Är vuxenlivet någonsin en räkmacka? Det verkar inte så, men för all del - det är verkligen toppar och dalar nu. Så mycket som är fantastiskt, men också mycket motvind.

Flytt, IVF, hundvalp och så min stora fyrbenta guldklimp. Det som absolut suger musten ur mig mest är IVFen. Vi är inne på 3e försöket nu efter ett färskförsök och de två sista är FET. Efter detta, får vi börja om med nya sprutor och äggplock om det inte blir något. Då kommer det bli riktigt tungt.

Innan man är inne i detta så förstår man inte hur mentalt jobbigt det blir. Många säger ju att "det går ju inte direkt naturlig väg heller, man får ju försöka ett tag". Ja visst. Skillnaden är att vi försökte 1 ½ år INNAN vi började med IVF. Nu har det alltså gått över 2 år. Det är inte kul. Skillnaden nu är också känslan av att inte vet om det någonsin kommer gå. Sprutor. Tabletter. In och ut på ultraljud. Och stressen över att man får tre försök (exkluderat ev FET).

Det är bara jobbigt. Även om man är oerhört glad för att den här möjligheten finns.