Ligger i solstolen och bara är. Imorgon är det dags att börja jobba igen, fyra veckors semester har blåst förbi i en väldig fart. De två första på Öland var det mest välinvesterade! Det har varit skönt att vara hemma ett par veckor, med några avstickare, men det blir inte semester-feeling på samma sätt. Men vi har fått endel gjort här hemma vilket är bra. Skrapat och målat fönster, slipat och målat stolar. Köpt nytt matbord och en utemöbel till glashuset.

Per har en vecka semester till så kanske kan vi komma iväg till Öland över en långhelg, jag kan förhoppningsvis styra jobbet så det passar.

På IVF-fronten intet nytt. Att byta landsting blev så mycket krångligare än vi kunnat ana och medförde ett uppehåll som vi helst hade sluppit. Men vad gör man? Att det sen blir mer uppskjutet pga 'semesterstängt' är nästan mer vansinne. Men man börjar lära sig att inte lägga energi på något man inte kan påverka.. Så nu är det bara att vänta tills det är dags med nya sprutor och nytt äggplock, vi har ju använt våra två frysta. Mentalt var det kanske bra med en paus. Det är påfrestande och man slängs mellan hopp och förtvivlan. Maktlöshet och obesvarade frågor. För ingen vet ju varför det inte går vägen. Slutar celldelningen? Fäster det inte? Fäster det och sen går något fel? Om man ändå visste!