Förresten

Alla ni skitungar som läser min usla blogg, det finns ju faktiskt möjlighet att kladda ner några fula rader. Det är fullt tillåtet. Jag tänker inte erkänna att det skulle roa mig, men det skulle det.. (doh) Inbillar mig att ingen förstått det, för det kan ju inte va så att alla läser men inte har en tanke på att kommentera? Icke...

Tentaångest?

Minsann, nu börjar den krypa sig på. Som alltid i slutet av en termin. Det börjar på tenta och slutar på ångest, och stavas tentaångest. Så vad gör man åt den? Pluggar. Vad gör Jenny åt den? Ingenting. Åh jag orkar bara inte. Måste sluta vara så likgiltig och less. Måste inbilla mig att "jo-o jenny, gewd va kewl jag tycker detta äer". (märk att jag är östgöte?)

Fan.

Var hos mormor i lördags. Alltså vid graven. Ligger hon verkligen där? Vi pratade lite, hör henne så väl inne i huvudet. Det går upp mer och mer för mig att jag aldrig mer få se henne, prata med henne, krama henne. Allt blir jobbigare för varje dag som går. Var nästan rädd för mig själv i lördags. Nej, jag är inte psykiskt instabil och nån knäppgök. En känsla av att vilja slita ut allt där inne, allt som gör ont, alla känslor, att skrika som Ronjas vårskrik och slå omkring sig och leka boxare kan nog hända alla ibland.

Visst skulle det vara intressant att veta precis vad andra människor tycker och tänker om en själv? (eller inte) Jag kommer aldrig nånsin lära mig att inte vara så nyfiken.

Nu blajjar jag bara massa skit. Men har inget bättre för mig för tillfället.

Har ni nånsin känt så mycket så ni inte vet vart ni ska göra av allt? Det har jag. Just nu faktiskt. Det är helt överväldigande. Jag trodde inte detta fanns på riktigt. Ni vet sånt där som alla drömmer om. Att hitta det perfekta. Inte bara en eller två saker, utan allt. Det är bara så himla mycket kärlek. Väck mig aldrig, tack. Jag pratar sällan om "framtiden", även om jag tänker på det. Min tanke har varit att om jag ska leva med nån, så ska det vara nån som ger mig "känslan" även när jag är 45. Det måste finnas. Pirr i magen liksom. Detta känns så, nu. Jag väljer hellre att uttrycka det i ett enda ord: Potential. Galet mycket.

Gnäll inte över mitt tjat om kärlek. Är man tokkär så är man! Och förresten så är du bara avundssjuk ;)

Förresten, min tå gör fortfarande ont. Glöm inte det!! (?)

Är det tragiskt eller tragiskt när man suttit så mycket vid datorn så man får ont i handen? Jag gissar på att det iaf är relativt tragiskt.

inpinchment

Jag kom på vart skon klämmer idag..:

jag tycker inte om alla måsten

så enkelt var det. När det känns viktigast i världen, ja, då är det just det jag vill göra. Som idag. Det tog emot något enormt. Kan inte riktigt förklara känslan. Men stegen iväg var mer än tunga.

cause everytime we touch I get this feeling.. and everytime we kiss I swear I could fly. Can´t you feel my heart beat fast, I want this to last..

Over and out

Min största farhåga?

Jag tror att "gå till frisören" är en av mina största farhågor. Därför jag gör det alldeles för sällan. Men nu var jag tvungen. Så jag sökte upp en frisör.
Säger att hej jag vill klippa mig, bara toppa. Ta så lite som möjligt! (hjälp)
Vill ha kvar mina etapper (gud vet dom hur de ska klippa då?!) Sen vill jag att du tunnar ut det lite också. Och luggen behöver du nog inte ta så mkt på.. (ge fan i luggen, vill kunna visa mig ute)

Sen satt jag där. Tankarna gick ungefär såhär:
"Shit hur mkt tar han?! vill inte bli korthårig. Gud tänk om jag inte kan visa mig ute sen..vi som ska ut ikväll.. åhh mår verkligen dåligt av detta *sucka*

Haha men ja, det blev väl eg bra, förutom att jag tycker det är kort. Men han kna ju inte rå för att mitt hår var slitet. Det är ju en bra bit nedanför axlarna, men iaf, känns konstigt. Ska tvinga mig att klippa mig oftare nu, så de inte behöver ta så himla mkt varje gång.

Utekvällen igår blev kanon som vanligt =)

Idag har jag kört bil. Jag älskar att köra bil. Och då menar jag verkligen älskar. Inte bara köra rakt fram. Utan verkligen att köra bil. Få trycka plattan i botten och verkligen köra. Jag måste ha en bil. Måste. Absolut i sommar. Annars klarar jag mig aldrig.

Myste massa med Alva. Lika go som alltid. Agerade blöjbytare också. Brorsan tyckte jag skulle träna? haha

Lugn kväll ikväll. Party imorn igen. Finers

hejs

För allas vetskap:

Diskade precis det jag nyss använde.. *hurra hurra* Medalj kan lämnas i brevlådan. Beröm mottages skriftligen. Jag bara älskar att diska.
Och idag flödar ironin.

Undrar om det blir mer papper på toarullen för att den blivit blöt? (Nej, jag tappade den inte i toan och plockade upp den igen. Missförstod inte heller och torkade mig med hela rullen, det läckte från badkaret, helt enkelt.) Ungkvinna som jag är så stod rullen på golvet?
Idag var den dock borta. Kan inte förstå vart den är. Måste tagit slut supersnabbt helt plötligt? hmm.

Och vet ni, jag säger alltid att det är så ointressant när folk skriver vad de åt till frukost osv. Detta är självklart mycket intressantare. Så jag fortsätter.

Jag fick godis av farmor. Nån äcklig choklad bland annat. Den kankse går att sälja? Med tanke på min ekonomi..
Hade en annan tanke också. Om jag vräker i mig massa vitlök, tror ni de skickar hem mig från praktiken då?

Önskar att jag någon dag började en dag utan att tänka "Heeelveetee... vil soovaa". Önskar något i stil med att jag istället hoppade upp ur sängen, överentusiastisk för att klockan bara är 7 och jag redan är uppe.
Något i den stilen kommer aldrig att inträffa.

En sak till. Vår studiehandledning är full av ordbasjeri.

Ibland slås jag av tanken att jag möjligen är lite för frispråkig.

Skit på er

Högaktningsfullt

Skulle kunna falla så himla hårt idag. Om jag lät mig. Men jag vågar inte. Det är ändå alltid samma sak, tårar som vore det då svårare att falla.
Tänker nåt frukansvärt mycket på mormor idag. Jag vill prata med henne, vill vill vill! Jag behöver henne så himla mycket. Vill inte leva det här livet utan min mormor. Vägrar. Jag vill berätta allt, skratta tillsammans med dig. Lyssna på dig. Få dina råd. Fan. Fan fan fan, mormor vad jag saknar dig! Tror jag slits sönder inifrån, bit för bit. Längtan och saknaden efter dig gör så fruktansvärt Ont.
En tår föll på min kind när jag var hos dej idag. Jag gråter aldrig inför nån. Förutom de jag känner mig trygg med och litar på till 110%. Och de har inte varit många. Vet inte vad du gjort med mig.. Men jag är så oerhört tacksam att Du finns.

"Jag har en dålig vana.
Varje gång jag blir skrämd* så skriker jag som en flicka.
Ja… big deal säger ni. Du är ju en flicka.
Och där har ni onekligen en poäng.
Men nu menar jag verkligen flicka."

"Det händer att sinnet gråter ibland.
Då kommer min vän.
Hon kramar mig och ger varm choklad och en fluffig filt till min själ. Och ett brännbollsträ till försvar mot världen."

"Förmåga till förnekelse är en av mina större talanger.

För mig själv alltså."

God damn

Tråkig fredag.

Funderar på vart i livet jag nånsin ska bli helt nöjd. Blir så less på mig själv.
Så fort du gick utanför dörren så kändes det så...tomt.

Du har gått in i mitt hem, gått genom mina rum, hållt om mig i min soffa och älskat i min säng.
Och jag önskar

att tiden kunde stanna.

Eller

att du är min för evigt.