24 februari 2007

En vinterkväll

Jag går genom snön som faller, och du följer mina spår
En miljon kristaller, som fastnar i mitt hår
Jag går så fri och lycklig, och du smyger där bredvid
Du smyger tyst och stilla, njuter av min tid
Jag stannar upp och tänker, ser mig runt omkring
Jag ser på dig men märker, faktiskt ingenting
Tårar börjar falla, sakta från min kind
De känns så fuktigt kalla, i en iskall vind
Jag känner mig så ensam, trots att du är där
Jag tror att ingen vet, fast du ser hur allting är...

Ibland är tystnaden så obarmhärtigt hård

Jag går genom snön som faller, du ett andetag intill
En miljon kristaller, som gör livet till det jag vill
Jag går så fri och lycklig, för att du går här bredvid
Vi smyger tyst och stilla, njuter av vår tid
Jag stanna upp och tänker, ser mig runt omkring
Jag ser på dig och märker, du är mitt allting
Ett leende på mina läppar, du ger mig en öm blick
Den känns så härligt varm där inne, av all kärlek som jag fick
Jag känner mig så lycklig, för att du är här
Jag hoppas att du vet, att du ser hur allting är

Det är Hon och Han, och en promenad genom livet

1 kommentar:

Fia sa...

vilken fin =)jag vill också kunna skriva sådär juh *avis* =P