Måste bara säga tack till alla underbara människor runt omkring mig som förgyller min dag. Idag har jag gått och smålett för mig själv. Jag gick upp och åkte till skolan imorse trots att jag fortfarande mådde lite illa. Och tro mig eller ej, men det var underbart att knalla in på universitetet! Det är sannerligen en miljö jag trivs i. Tänkte för mig själv att hur ska jag klara mig utan klassen när detta är över? Kan det inte bara få va så här resten av livet? Jag kommer sakna alla så fruktansvärt mycket. Till och med Monica (för att ha nån att skratta och reta sig på).

Sen var jag med när en kille disputerade. Ämnet var fotbollsskador. Kände då att detta är det jag vill pyssla med. Många gånger har jag trott att detta är det jag vill, men alltid kommer jag på att nej, det var nog inte som jag trodde. Inklusive sjukgymnastyrket. Men får jag jobba med indrottsskador och kan få in en fot inom forskningsområdet, då kommer jag äntligen vara nöjd.

Det är vår ute. Ser ni hur världen får liv igen? Ungarna är ute och tjoar och leker. Grannarna kommer ut och umgås med varann. Alla blir lite piggare och gladare. Grillen åker fram och det luktar underbart. Fåglarna kvittrar och krokusen och påskliljorna har tittat fram. Äntligen!

Med risk för att bli för seriös kommer snart ett inlägg där jag kan framstå som ytlig eller liknande. Men det är en helt sann reflektion. Håll till godo. Och njut av våren och varann så är ni gulliga!