Folk som känner mig vet förmodligen att jag inte alltid är en överdrivet social person. Ibland går det inte att få stopp på min käft men ibland kan jag ha 10 personer kring mig, eller bara 1-2 också för den delen, men jag har inte lust att säga ett enda ord. Och det finns få personer som jag verkligen kan tänka mig att spendera mycket tid med.

Folk som inte känner mig däremot, kanske uppfattar mig som shizofren. Ena dagen bubblar jag på med alla om allt, nästa går jag tyst för mig själv och kanske verkar sur. Men thats me. Jag behöver tid för mig själv. Mina tankar och funderingar tar mycket plats.

Har jag uppfattat hur ni uppfattar mig rätt?