Inga nyheter... De vill avvakta med nya prover till imorgonbitti. En kirurg skulle kommit och klämt lite på honom men lögn i helvete att det dök upp någon. Vad trött man blir.. Nu ska han bara ligga där och pumpas i ketogan och panodil så han iaf kan sova när han egentligen har skitont.

Och här är det...tomt. Det kändes konstigt att bara handla till sig själv. Det är tomt och tyst här hemma. Det är tråkigt att äta själv. Jobbigt att sova själv, han brukar ju killa mig i håret varje kväll så jag somnar.. Men det är väl sånna här saker som gör att jag inser att vardagen kanske inte är så hemsk, utan att jag borde uppskatta alla de små..vardagliga sakerna. Det värsta är att man inser det i en vecka..sen är saker tillbaka i gamla rutiner igen. Ja, jag är hopplös, jag vet. Somnade iaf en liten stund bredvid varandra i den lilla sjukhussängen.

Och så har jag huvudvärk på allt detta men jag ska väl knappast klaga. Och hungrig är jag men har ingen matlust. Och jag har egentligen inte "varit" på ett sjukhus sen mormor gick bort..många minnen. Som när hon låg och yrade om små grisar och ville ha whiskey på den där man liksom fuktar munnen med. Det är min mormor det. Buhuuu tänk om jag iaf hade haft mormor att ringa till =((((((