16 juni 2008

Uhhh jobbat massa idag. 13-20. Kom i sista sekund på idén att ta cykeln till jobbet, det är en liten bit att cykla, kanske 5 km. Efter 200 m frågade jag mig själv om jag var helt dum i huvet. Alla som bor i Linköping vet nämligen att det inte spelar nån roll hur man bär sig åt, man har lik förbannat motvind jämt. Men tänkte att jag kunde få lite gratis träning om lite fett ska försvinna nån gång.

En tant frågade mig för ett par år sen vad min häst hette. Hon hörde förmodligen fel och trodde det var "daisy". Varje gång hon ser mig säger hon "hur mår daisy?" Och hon är alltid så glad för att hon minns det..så jag har inte hjärta att säga att hon faktiskt heter dandi.. eller ja.. wer'dandi.

Nu är jag ledig tis och ons.. Skulle eg varit ledig tors men när jag fick veta att de ska fira midsommar på tors med musik, dans och jordgubbstårta och sen frågade om jag kunde jobba då tänkte jag bara jordgubbstårta.. javisst jag kan jobba! Så jag jobbar tors-sön. Midsommarfirandet blir med andra ord rätt lugnt. Lika bra det, för alla är så förbannat jävla tråkiga i min umgängeskrets iaf.
Jag ska nog fan lägga ut en kontaktannons och skaffa mig en helt ny umgängeskrets. Jag menar hur jävla kul kan det va att sitta hemma jämt? Och sen när man väl super till det ska de gå hem och lägga sig kl 23. Nä usch, finns det inga roliga människor? Sådär ska det se ut när man varit ute; Ågatan runt kl 03 och så ont i fötterna att man måste ta av sig skorna. Självklart är pumpsen mina.

4 kommentarer:

Anonym sa...

jag kommer snaaart. hola hola håll i kjooola olaaaa..

Anonym sa...

Sött med hon tanten!!!

Ang att klara sig själv - det är sån jag med är. Galet irriterande att vara sån för man kämpar ju på mycket i onödan. Men att bryta ett invant beteende är ju inte helt lätt nej.

Min syster dog i utomkvedshavandeskap, otroligt tragiskt! Hon blev 23 år. Fick ont i magen på dagen, feber på eftermiddagen och värre magont och så dog hon på sjukhuset på kvällen. Det var ju väldigt länge sedan, hon dog år 2000 men det jobbiga är att sorgen liksom inte avtar. Det är konstigt på nåt sätt. Ibland kan jag vara jätteledsen och sakna min syster och andra dagar minns jag henne knappt. Samma sak med min sjukdom, ibland har jag typ dödsskräck medan jag dagen efter undrar om jag verkligen har varit med om besked, operation osv. Vi människor är bra underliga och alla har sin skit. Som tur är överväger ju oftast det positiva!

Anonym sa...

Ja det där med siffror är inte min grej, år 1990 var det! HAHA! Tragikomiskt!

Jenn sa...

Fire: Haha jag är också bättre på bokstäver än siffror =P Usch vad hemskt.. vad säger man.. Beklagar sorgen låter liksom så tafatt! Men du förstår.. När man tänker på det blir reaktionen att herregud hur tar man sig igenom något sådant i en familj, men på nåt himla sätt gör man alltid det! Det är märkligt att samma underbara människor ska drabbas flera gånger medan andra kan gå igenom ett helt liv utan större tragiska händelser.. Jag har å andra sidan lite svårt för folk som glider igenom på en räkmacka, eftersom jag själv upplevt endel.. Har man gjort det tar mna vara på saker på ett annat sätt och resonerar lite annorlunda tror jag =)