Kvällspromenaden

Jag sprang i natten och blodsmaken vällde ut från mitt hjärta och ut i luften jag andades. Jag ville stanna och spotta ut allt och insupa ett friskt andetag av klarhet. Jag visste att frågan redan var formulerad i mitt huvud och jag fortsatte springa för att undkomma svaret. Grenar rispade mitt ansikte och jag föll slutligen mot markens vårväta.

Jag rev mig i mitt ansikte och gick in i den mörkaste skog för att ge den omåttliga känslan av sorg möjlighet att slitas ut ur bröstet. Jag skar förtvivlat längs med bröstkorgen och granskade utan att finna svar. Jag kastade mig villrådigt fram och tillbaka mellan det goda och det onda och min erfarenhet sa mig att jag borde försvara mig själv från att vara en otrygg själ med ett blödande sår som regelbundet huggs upp. Försvara mig från en situation där djupet hittar ett liv jag valt att inte vilja leva.