Innan sommaren var min tanke att detta skulle bli en sommar utöver det vanliga. Jag skulle ta vara på varenda dag (som naturligtvis skulle vara jättesolig och varm) eftersom jag tyckte att vintern var hemsk detta år.
Och det kommer till syvende och sist bli en händelserik sommar.. dock inte enbart på det sätt jag hade tänkt mig.
För det första så tog jag igår beslutet att jag kommer sälja mitt hjärta, dvs hästen. Det känns oerhört tungt och jag har gråtit så fruktansvärt många tårar över detta. Nu gör jag smo jag brukar, undviker att tänka på det, för jag klarar inte av det egentligen. Jag önskar att mitt intresse var på topp, att jag alltid ville vara i stallet, att jag såg fram emot att få sätta mig i sadeln men så är inte fallet och därför är det enda rätta att sälja. Ärligt så trodde jag aldrig att mitt hästintresse skulle försvinna. Jag är livrädd för att jag kommer ångra mig bittert efter en tid men då är väl det en smäll jag får ta. Inser att allt i livet har sin tid och just nu är denna tid förbi. Jag går verkligen sönder inuti när jag tänker på det och jag kommer gråta som jag aldrig gjort förr när hon längre inte är min. Och vara jävligt olycklig en lång tid framöver. Dels över hästen, dels över att förlora en sån stor bit av mig. Jag har alltid varit hästtjej. Vad gör man när man inte är det längre? Hur överlever man utan att dela livet med en häst?
Tjejen som hjälp mig senaste tiden nu är intresserad av att köpa henne och jag har sagt att jag är villig att möta henne gällande priset. Det viktigaste för mig är att hon säljs till någon som tar hand om henne väl, som tränar och tävlar henne och det är även en stor fördel att hon då kommer finnas i närheten. Den här tjejen har sett sig omkring efter häst och jag har därför även lagt ut en annons och det är redan ett par stycken som hört av sig och som är intresserad och vill provrida. Så vi får se. Fortsättning följer.
Som jag nämnt så är även min farmor sjuk och kommer lämna jordelivet inom en ganska snar framtid. Sen finns bara farfar kvar och frågan är hur han ska klara sig utan farmor..
Men. Allt är inte becksvart. Som bekant så står min lägenhet endast som ett tomt skal och därför har jag idag sagt upp lägenheten. Kommer ta mina saker och lämna den inom en ganska snar framtid. Detta innebär naturligtvis att jag och Magnus kommer ha ett hem, tillsammans. Och inget känns bättre än det <3 Saknar honom så jag dör nu när han är borta och allt känns helt meningslöst utan honom.. Vill bara att dagarna ska gå så han kommer hem, och min tes om att jag skulle ta till vara på varje sommardag faller där med. Men jag försöker. På lördag åker vi till Göteborg för att spendera en galen och mysig dag på Liseberg.
Sådär ja. Nu ska jag börja slå igen gymmet, sen hem och kolla på fotboll och sova, så är det onsdag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar