En sak till

Jag var bara tvungen att sno denna bild från Dandis nya ägare. Se vad fina de är!

Jag saknar Dandi så jag dör. Ridningen saknar jag bara när jag tänker på hur härligt det är med en uteritt en morgon när hösten börjat komma och gjort luften svalare. Stallet i sig saknar jag bara när jag tänker på umgänget med alla stalltjejer. Men Dandi saknar jag så jag tror hjärtat går sönder. Tillåter jag mig att tänka på henne så gör det så ont så jag inte vet vart jag ska göra av mig själv. Därför försöker jag undvika att tänka på det. Men jag vet att hon har det så bra som hon kan ha det, det gör att jag uthärdar. För jag vet att hon mår bra. Hon är ingen människa, hon tänker inte som jag. Och hellre att det gör ont i mig än i Dandi.