4 januari 2010

Tårögd

Har tittat på travet på tv4+ (vi hade två hästar till start) och den bästa placeringen blev en 3e plats med Concorde. Måste nästan börja spela lite på vinnare och plats. Har även strötittat på helgens Robinson-program.

Har ni tänk på vad musik kan göra med en? Förmodligen. På listan jag fyllde i var en av frågorna vilken låt man förknippade mest med 2009. Tror jag tog bort den eller så skrev jag inget alls. Jag förknippar mest låtar med speciella händelser och känslor. Framförallt känslor, och minnen.
I detta nu vill jag bara gråta för att jag saknar Dandi så fruktansvärt mycket. Ibland fattar jag inte hur jag kunde kasta bort/välja bort det hon och jag hade och jag skulle bara vilja slå på mig själv. Samtidigt vet jag att utgången inte kunde blivit på något annat sätt. Alltid när jag kommer till detta läge funderar jag på om jag ska koppla bort - resa mig, göra annat, tänka bort. Eller ska jag låta det göra sådär ont inuti bröstet? Jag har knappt tittat på en enda av mina bilder på Dandi sen jag sålde henne. För att jag är feg kanske. Jag orkar inte ta smällen det skulle innebära. Saknaden. Men egentligen kanske det är bättre att göra det. Somliga säger ju att saker som ger upphopv till sådana här käsnlor måste berarbetas. Gör man det inte nu, får man göra det sen. Samtidigt som alla de här känslorna finns så har jag en annan känsla som jag haft/har även med mormor, nämligen att jag är rädd för att glömma.
Snart ska jag gå upp och se om det finns något nässpray kvar. Jag ska stoppa i mig en Losec för det är det enda som håller illamåendet och mitt "aj-aj" i magen borta. Magsår, magkatarr? Något annat? Vem vet. Får väl äta Losec ett tag och hoppas det går över snart. Sen ska jag krypa ner i kärlekens famn.

1 kommentar:

Ida sa...

Det gör förbannat ont. Jag som fick ta det hemska beslutet att ta bort min älskade häst för två år sedan, sörjde i ja, ett år minst. Jag grät som om mitt hjärta brustit och delarna inte gick att lappa ihop. Jag hade fysisk värk i mitt hjärta, så ledsen var jag. En del människor utan förhållanden med djur kan inte förstå dessa band man skapar till de älskade djuren, men det är deras problem. Jag blir fortf ledsen när jag tänker på henne. Så Jenny, låt det göra ont och låt det ta tid.