Det var som jag trodde... När polisen öppnade dörren mitt emot oss spred sig en lukt som man är glad om man slipper känna... Jag slängde mig i duschen och begav mig istället till skolan. Sen var jag hos Sara och fikade i ett par timmar. Hem och vände.. vädrade.. Ner till gymmet och körde BodyJam. Hem igen..och vädrade..
Nu när vi stod och lagade mat ringde det på dörren. Det var vår grannes brorsdotter. Hon sa att de försökt ringa men att ingen svarade och att ingen öppnade dörren. Jag inser då att de inte fått beskedet. Därmed har jag alltså lämnat ett dödsbud idag också. Det kändes inte jättebra att stå i en grön ansiktsmask vid ett sånt tillfälle.... I alla fall så hade hon anhöriga vilket vi knappast trodde, man har aldrig sett henne med någon. Varför inte anhöriga fått besked om vad som hänt kan jag inte förstå...men men..
Har mått illa hela dagen..
3 kommentarer:
Det är hemskt när sådant händer. Jag prata med våran granne max 15 min innan han dog, han hittades 3 dagar senare i soffan av en vakt från larmsaken han hade.
Vi tänkte på att han inte hade tänt men slog bort det, efteråt har man dåligt samvete, om vi hade gått in tidiare hade han inte behövt sitta i soffan.
Ha det bra!
Nej man tänker ju det nu i efterhand.. att det känns då "självklart" och varför man inte kunde kopplat ihop det liksom.. Så fort jag bara såg poliserna så fattade jag ju.. Men hade inte tänkt tanken innan att lukten kunde bero på det..
Känns hemskt att vissa är så ensamma att de blir liggande sådär länge..
Det är en lukt som kommer förfölja än länge.
Jag förstod inte heller förens en polis klampa in i trädgården. Jag fatta inte ens fast det kom ambulans och hela "kittet" ibland är man bra trög. Men samtidigt tänker jag att han fick avlida hemma där han trivdes och han hade inte ont utan det gick snabbt.
Förhoppningsvis är det detsamma för din granne.
Skicka en kommentar