Vissa dagar önskar jag att jag jobbade i kassan på ICA. Idag är dock inte en sådan dag! Idag önskar jag att jag var 8 år och inte jobbade alls. Skämt o sido. Är betydligt piggare idag än igår och det rullar i alla fall på skapligt här. En av IT-killarna var här igår och ordnade det sista, men han lyckades dock inte få igång vårat hightech tangentbord, med alla kassaknappar, där vi swipar kort osv. Men imorse fick jag igång det, ska skriva en manual till IT-killarna!

Har tagit mig lite tid att prata med medlemmar och annat idag också. Senaste tiden har jag bara suttit inne hos mig eller sprungit omkring och fixat saker och inte tagit mig tid för sådant. Men senaste veckorna har jag försökt äta min lunch i loungen och vara lite social. Jag kan vara en ganska så introvert person i perioder och precis som att man brukar prata om "enmanshäst" så kan jag vara lite av en "enmansperson". Jag vill inte vara själv, inte i några större sociala konstellationer men ändå gärna med till exempel den jag lever med, en när vän eller familj. Dessutom är det så att när jag har mycket på jobbet, mycket som strular så jobbar jag helst för mig själv.

Som jag kanske nämnt någon gång så tränar LHC endel hos oss. En allmän uppfattning verkar vara att många som idrottar på hög nivå har attityd och gärna talar vitt och brett om vilka de är och vad de gör. Men låt mig sticka ett stort hål i den "myten". Jag tycker faktiskt att hela gänget är väldigt jordnära och "ordinary people". Magnus som trots allt är en av Sveriges bästa backar är ödmjukare än många andra, både när det gäller hans kunskaper och prestationer. Jag har svårt för självgoda människor. Jag tycker det är mer respektingivande att inte skylta med sin titel, position eller liknande utan att det mer kommer fram efterhand. Behöver man skylta med sådant handlar det oftast om en otrygg person inuti, tror jag.