Föga förvånande så kan jag inte sova nu. Vet inte om det beror på att min kropp tycker att klockan bara är 19 eller för att jag blev oerhört sentimental.

Det är svårt när man måste splittra sig. Jag har världens underbaraste familj som jag älskar över allt annat. Förutom att jag inte alltid haft pappa i samma stad så har jag alltid haft de andra nära. Vi ses ganska ofta och det är så obeskrivligt skönt att kunna göra det. Mamma och jag har alltid ridit och spenderat tid i stallet vilket vi ju gjort nu igen sen jag köpte Cornetto och hon Moss.

Det känns fruktansvärt jobbigt att flytta vilket innebär att jag inte kommer kunna träffa mamma och Ulf flera gånger i veckan längre, som jag nästan alltid gjort. Jag kommer inte kunna åka hem till stallet längre. Samma med syrran och brorsan m familj. Det känns tufft. Jag som värdesätter det så högt och älskar att ha min familj så nära. Det kommer bli täta resor hemhem känns det som. Känns även tufft att ha Cornetto någon annanstans än just hemma. Jag behöver aldrig oroa mig eller bekymra mig hemma, som man kan känna att man gör i ett 'kollektivstall'.

Nåväl. Mitt i allt detta är jag såklart lycklig för att få bo och dela allt med P, samt att jag kommer kunna träffa pappa oftare eftersom han jobbar i Sthlm. Så det är mycket blandade känslor som gör att jag känner mig väldigt förvirrad.

Hur tungt det än känns kommer jag alltid ha världens bästa och härligaste familj och jag älskar er över allt annat!