Alltså min häst! Han har känts så fin nu. I början idag kändes han loss och fin, framåt. Men det var två andra på banan samtidigt och jag blir så störd av det. Cornetto också. Så både han och jag blir lite ofokuserade tyvärr, när vi inte kan ha hela ridbanan för oss själva och dansa fram som vi vill. Något jag måste bli bättre på att "hantera" helt enkelt och rida på som att det bara vore vi där. Men vi tränade öppna, 10m volt, öppna,  10 m volt på långsidorna. Vi gjorde fina öppnor och även 10m volter, men i vänster varv dippade han lite framåt så då blev det fokus på övergångar och tempoväxlingar för att få honom mer bärig där, vilket han blev på slutet. När vi blev själva på banan och hade kommit igång lite mer, wow, han blir så galet fin nu stundtals! Då kan jag bara sitta där med handen framme och ihop men ändå ha uppförsbacken och han trampade på med så härlig energi! Mjuk, stadig, alert, framåt! Och galoppen, den har blivit så enormt mycket bättre och vi hade härlig uppförsbacke-känsla där också stundtals. Många stunder dessutom! Vi jobbade endel förvänd och kollade av fattningarna från skritt. Allt börjar sitta utan problem :) Och den känslan på slutet, att bara kunna rida hur jag ville och ha honom framme för handen och så bärig och leka med tempoväxlingar och samla, ihh så härligt! Nackdelen är dock fortfarande hans tittighet. Idag blev han skrämd flera gånger vid ingången (skällande hund, någon som hämtade strö och väsnades i mörkret mm) och jag förstår honom, olyckligt nog. För det är alltid vid ingången det kan dyka upp saker ur mörkret och hända något. Det är synd när han går så fint. Gör han så ex på tävling så sjunker ju poängen drastiskt
:( Vi får ut och träna träna så han vänjer sig.

Häromdagen red jag en annan häst, vars ägare var bortrest. Det är oerhört nyttigt att rida olika hästar, så det gjorde jag med glädje. Det är en häst som är lite hetare. En hopphäst som ofta gått med huvudet uppåt och varit spänd. Så jag jobbade i skritt tills jag hade fått henne att slappna av, bjuda till och söka sig nedåt. Sedan tog vi traven och jag har nog aldrig ridit så mycket halvhalter. Jag försökte bara lugna henne, få henne avslappnad och när hon gav efter fick hon massa beröm. Hon måste ju få veta när hon gör rätt och förstå vad vi vill. Hon körde upp huvudet då och då, men då gick jag direkt ned till skritt igen, hittade eftergiften och sedan trav igen osv. På slutet kändes hon fin, lugn och tillfreds. Det roliga är att dagen efter hade hon varit jättefin och ägaren upplevde att hon nu gav efter och jobbade i form till stor del. Kul! Kanske handlade endel om att hästen verkligen skulle förstå vad vi ville och bara lugnas lite. Jag är oerhört noga med att berömma hästen när den gör rätt. Både med rösten och/eller med en liten kort vilopaus som belöning alt släppa fram och i en lägre form. Hästen ska tycka det är kul att träna! Skulle vilja rida flera hästar varje dag om jag bara hade tid och möjlighet! Nyttigt också för det fick mig att inse att Cornetto är väldigt liksidig, avspänd och att han faktiskt är väldigt känslig och alert för mina hjälper!