Jag tror aldrig jag känt mig så tråkig i hela mitt liv. Ni vet en person som är helt intetsägande och färglös. Självklart känns det också som att jag är den enda människan på jorden som är så är tråkig. Men det råder liksom helt avsaknad av energi, för det mesta. I söndags var en riktig illamåendedag också, vet inte vad som hände, fick inte ens behålla maten. Glömde förvisso lergigan comp på morgonen. Men sen mådde jag bättre i måndags igen! Morgonkräkan är inte varje dag nu, kanske snarare var tredje dag. Känner av ryggen lite då och då, det kom efter att vi besökte Ullared förra torsdagen, haha! Fy fasen vilken pina det är att gå där och trängas med folk! Men de har mycket baby/barnsaker som det var värt att åka för. Vi köpte flera bäddset till både säng och vagn/vagga. Badbalja, grind, skötbädd+överdrag och lite kläder.

Funderingarna är många. Ringde min kära vän Maria som är tvåbarnsmamma och ställde en drös med frågor. Nu har jag återigen funderat på min BM. När jag var där i vecka 25 så lämnade jag inget urinprov men det brukar man kanske inte. Jag tror inte heller att hon kollade mitt järnvärde, inte vad jag fick veta i alla fall. Jag fick inte ens ställa mig på vågen. De kollade blodsocker, BT, SF-mått och lyssnade på hjärtslagen. De tog förvisso ett blodprov men jag fick ingen info. De flesta verkar f veta sånt här och sina värden? Eller måste man som "patient" själv ta ansvar och fråga?! Som ni kanske förstått redan så avskyr jag dålig info och dålig sjukvård. Hur som, på söndag har vi bokat in ett privat tillväxtultraljud med 3D, vi får åka en bit men det blir en kul utflykt! Tror inte att något är fel, men det kan vara skönt att kolla och mysigt att se honom igen :) Och kanske dubbelkolla att det är en han :D Det är så häftigt nu när jag kan känna på magen och hitta en kroppsdel, svårt att avgöra vilken dock, och känna/trycka lite och så får man rörelse tillbaka, så häftigt! Det är inte bara sparkar och buffar nu utan man känner mer kontrollerade mjuka rörelser. Längtar så galet nu efter att få träffa vår mini, se hur han ser ut och börja lära känna vårt mirakel!

Det är ju lite som ska fixas innan BF också. Har skickat in moderskapsintyg till FK. Sen måste vi ordna med faderskapsintyg eftersom vi inte är gifta, men tror inte vi kan göra det riktigt än. Ska kolla upp från vilken vecka så det blir gjort. Sen är det ju detta med att planera när jag ska gå hem, hur många dagar/vecka man ska plocka ut och allt som man ska förstå och besluta sig om. Tror att jag kommer gå hem ca 2v innan BF, men försöka koppla ihop det med semester på 3-4 veckor. De rekryterar vikarie för mig nu (till sist...) så kanske får vara lite flexibel med överlämningen, men tänker bara vara flexibel till en viss grad... De förstår väl knappt att jag kommer behöva göra en överlämning till den stackare som tar över. Min syn på jobb och min "effort" har verkligen ändrats sen jag kraschade för ett par år sedan. Mer om det i ett eget inlägg.

v.28 (27+2)

Och så var det dags igen. Ny terroristattack. Måste medge att jag börjar bli trött på "vi viker oss inte" och "vi är inte rädda". Och alla kärleksbudskap och "Pray for Paris/Nice/London/Stockholm/Manchester...osv". Och alla som uppdaterar sin profilbild med en flagga.

Vad hjälper det?! Absolut ingenting. Fint att visa lite medkänsla. Men när ska folk börja bli förbannade på detta jävla hemska skit där människor DÖR?!!!! Det är vidrigt och sjukt! När ska våra politiker på riktigt börja agera?! Och när ska vi börja kunna prata öppet om vilka det är som genomför dessa attacker, utan att vara ohumana och rasister? Less på detta PK-samhälle. Det är viktigare att vara PK än att tala öppet om detta helt uppenbara problem där helt oskyldiga människor får sätta livet till. Vi ska inte ha några IS-återvändare i Sverige. Samröre med IS eller annan terroristkoppling ska ej vara tillåtet. Och de ska inte om de mot förmodan får ett straff sitta av det här, de ska utvisas. Polis och säkerhetspolis måste ha mer resurser och jobba mer aktivt med att både hitta och avvisa dessa personer, tex de ca 15.000 personer som befinner sig i Sverige i l l e g a l t . Våra politiker kan stå och prata hur mycket som helst i TV, men det som räknas är handling!

http://www.dailymail.co.uk/news/article-4534016/Katie-Hopkins-Manchester-Arena-terrorist-attack.html

På tal om dålig info inom vården och att man googlar och läser mycket själv. Känner ni till ett program som går på Svt som heter "Diagnoskampen"? Riktigt kul program tycker jag! Det är tre läkare som "tävlar" mot tre vanliga personer som får använda google och så får de träffa olika personer som beskriver och berättar symptom de haft när de varit sjuka. De ska sedan gissa diagnoser. Det avsnittet jag såg så vann de tre som googlade över de tre läkarna!

Orsaken till att läkarna förlorade var enligt min uppfattning att läkarna vid flera tillfällen "missade" /"filtrerade bort" vissa av symptomen som beskrevs. Min tro är att de gjorde detta för att de redan hade en teori om vad det kunde vara. Ett stort misstag som jag tror görs i det dagliga arbetet också, ni vet när man upplever att man inte blir riktigt "hörd". Som sjukgymnast när patienter kom till oss fick man ofta höra att "läkaren lyssnade inte". Och som sjukgymnast tar man i regel en lång anamnes och lyssnar. Ni vet man har två öron och en mun... :)

Idag går vi in i v.27! Förra veckan bjöd på lite gott och blandat. Har sluppit morgonkräkan fre-sön och tänkte att nu, nu är det kanske över! Så igår struntade jag i min lergigan comp på morgonen. Fick några rejäla vågor av illamående på fm, em och hemskt på kvällen. Men har hållt igång ganska mycket i helgen och slarvade lite med maten igår. Och imorse var kräkan tillbaka och då fick lergiganen slinka ner efter det. Mått rejält illa hela förmiddagen. Suck. Börjar inse att detta försvinner nog först när han är ute..

Jag kan nästan inte minnas hur det känns att må bra och orka/kunna göra saker utan att må dåligt och är nästan rädd för att jag aldrig kommer tillbaka dit, som en rädsla för att detta kommer bli bestående. Längtar efter att kunna sticka ut på en löptur, det är min favorittid att springa nu och under sommaren. Annars så har vi funderat på att göra ett privat ultraljud, ett tillväxtultraljud med 3D. Finns inte här, så vi kommer få åka till Malmö eller Gbg. Men det skulle vara skönt, SF-måttet säger ju inte så mkt och vi vill gärna se vår mini snart igen. Det skulle kosta runt 1200:- Får se om jag kan boka något idag. Annars känner jag kanske av ryggen lite men har absolut inte ont, mer trötthetskänsla om jag gått mycket. Halsbränna som kommer nån gång i veckan men tar en omeprazol då och då och det är inget jag besväras av. Tröttheten kommer och går lite men inget som direkt besvärar mig, annat än att jag får disponera min energi - hålla igång, vila, hålla igång, vila.

Sammandragningar känner jag av betydligt mer nu, tycker att det kommer direkt när jag rör på mig allt från att bara gå till att städa, leka med hunden osv. Tycker att det är lite obehagligt, de gör inte ont men jag blir orolig att det ska bli mycket sammandragningar som ställer till det. Egentligen har jag fått extremt lite info av BM, och ingen bra info heller. Det mesta har jag själv läst mig till. Hade jag inte gjort det hade jag uppskattningsvis endast vetat 10% av det jag faktiskt vet. Ganska dåligt egentligen. Och i ärlighetens namn förstår jag inte vad min BM ska fylla för funktion för mig, annat än de prover/tester de gör. Ställa frågor kan jag lika gärna till google känns det som, och få mer nyanserade svar (ja, man får solla bland svaren för att få en bra helhetsbild). Det är andra BM som gjort ultraljud och hon sitter inte ens i samma hus som Kvinnokliniken eller förlossningen och jag vet inte om det ens finns en läkare där? Förstår inte riktigt "strukturen" på organisationen mellan BM, BM på ultraljud, Kvinnokliniken, Förlossningen. Den dåliga strukturen och informationen i vården är verkligen något jag irriterar mig på. Tror att om det händer något/något som oroar mig kommer jag ringa direkt till förlossningen, min BM kan ju ändå inte göra något i hennes rum med ett skrivbord och en brits där det finns doppler... Tex om jag skulle få mycket/onda sammandragningar - inte skulle jag väl åka till mi BM och lägga mig på den britsen och sära på benen för att hon skulle tex kontrollera tappen?

Idag kommer det bli en lugn dag idag, vila upp mig och kroppen och hoppas att illamåendet ger med sig då. På torsdag sticker vi nog till Ullared :D

v.26

Från helgens utflykt. Varit såå varmt och soligt!

En ung tjej mördad och man undrar ju bara - Varför? -

Varför behövde de ta hennes liv? Vad var det som hände? Varför fick hon inte leva längre, bli vuxen, leva sina drömmar? Varför har de här killarna, om det nu är dom, förstört sina liv? Hur kan man göra något sådant, hur kan man inte ha en spärr?

Jag har tittat på programmet om änglar med Birkan Tore endel. Som person är jag oerhört 'vetenskaplig' av mig och kan tycka pratet om tex änglar är lite löjligt. Ändå fascineras jag av det, hur kan han veta? Men tro på det kommer jag nog inte göra förrän jag själv får uppleva/träffa någon som kan motbevisa mig. Men det jag skulle komma till var, om detcnu finns änglar och alla har åtminstone en vakande ängel, vart var Tovas? Det går inte ihop för mig. 

IVF. När man kastas in i denna karusell eller kanske snarare bergochdalbana, är det oerhört många begrepp och förkortningar som man slänger sig med. Inte alltid helt lätt i början eller för en utomstående att förstå. Här kommer en liten ordlista, långt ifrån komplett men lite av de vanligaste förkortningarna.

IVF: In vitro-fertilisering. Eller förr slarvigt uttryckt som "provrörsbefruktning". Kvinnans ägg tas ut från en äggstock för att befruktas av en mans spermie utanför kvinnans kropp. Innan man får bekräftat att man kan få genomföra landstingsbaserad IVF får man göra en utredning med ett antal prover och spermaprov. Orsakerna till IVF kan vara flera, manlig infertilitet, ex få/dåliga simmare. Endometrios. Icke-fungerande äggstockar. Utebliven ägglossning. Upprepade missfall. Eller okänd anledning. Inte alla beviljas landstingsfinansierad IVF och då finns möjligheten att själv bekosta IVF, men det är ganska stora summor. Man får aldrig syskonförsök, det får man alltid bekosta själv. Vid beviljad landstingsfinansierad IVF får man 3 försök. I ett försök räknas eventuella embryon som klarar att frysas in och tinas.

ICSI: Intracytoplasmatisk spermieinjektion. ICSI är en metod som utvecklades i början av 1990-talet och som rekommenderas vid manlig infertilitet. Ägget injiceras då manuellt med en enstaka spermie istället för att befruktning sker "för egen maskin" som annars sker vid "vanlig" IVF.

TTC: Trying to conceive. Helt enkelt försöka at bli gravida. TTC1 innebär att det är första barnet, TTC2 syskonförsök osv.

BIM och BIM+1, BIM+2 osv: Beräknad Icke-mens. Den dagen mensen borde kommit, men inte kommer. Exempelvis så gjorde jag ett gravtest på BIM+2, alltså två dagar efter min mens var beräknad, fast inte kom. BIM är alltså i regel ca 2 veckor efter ägglossning (ÄL)

ÄP: Äggplock. I en stimulering i ett IVf-försök så får kvinnan gå igenom någon form av stimulering, för att stimulera tillväxt av antal äggblåsor, folliklar, (och äggen finns där i). Normalt sätt är det ju ett ägg vid ägglossning men vid IVF vill man ha betydligt fler! Man tar i regel sprutor (och ibland ett nässpray också) och kontrolleras genom vaginalt ultraljud (vul) för att se antalet mogna äggblåsor och deras storlek mäts. Detta för att också veta när man ska ta en sista spruta inför äggplocket, en ägglossningsspruta som stimulerar ägglossning. En spruta under stimuleringen ser nämligen till att inte ägglossningen sker för tidigt. Som ni förstår så mixtrar man en hel del med kvinnans hormoner och det är en påfrestning med så väl det som sprutor och upprepade vul och så på det hopp och rädsla för hur det ska gå. Själva äggplocket är ett ingrepp som utförs på en IVF-klinik där kvinnan får en hel del smärtlindring. Under själva ingreppet går en läkare in med ett långt instrument och sticker hål på äggblåsorna och suger ut innehållet där, förhoppningsvis, ett fint ägg finns.

Efter äggplock förs spermie och ägg samman sen får man se hur många ägg som befruktas, och hur de sedan celldelar sig. I regel blir inte alla ägg befruktade och alla celldelar sig i regel inte till 100% så antalet fina "embryon" är vill jag påstå alltid färre än det antal ägg man plockat ut.

ET: Embryotransfer. Eller återförande/återföring som man också säger. Med ET menar man i regel ett "färskförsök" dvs några dagar efter äggplock då spermie och ägg förts samman. Detta embryo sätts då genom ett snabbt och smärtfritt ingrepp tillbaka in i kvinnans livmoder. Sedan börjar det

IVF-are brukar kalla "ruvartiden" vilket är den tid man av hela sitt hjärta hoppas att ägget ska fästa i livmoderväggen och fortsätta sin celldelning. Testdag är i regel minst 14 dagar efter ÄP.

Som regel sätter man  i Sverige oftast bara tillbaka 1 embryo, för att undvika tvillinggraviditeter, men i vissa fall kan man sätta tillbaka 2. Efter ET får man i regel äta progesteron eller "proggisar" som vi ofta säger, oftast genom vaginaltablett flera ggr/dag under veckor/månad/er.

FET: Frozen embryotransfer. Om man hade flera fina embryon som hade celldelat sig fint efter ÄP så långtidsodlas dessa, vanligen till 5 dagar (efter ÄP) när de kallas blastocyt och har de fortsatt celldelat sig fint så fryser man ned dem och tinar dem inför ett nytt återförande i en annan cykel, vilket kan ske antingen helt ostimulerat i vanlig cykel där man haft koll på när man har ägglossning, eller i stimulerad cykel. Alla embryon klarar dock i regel inte nedfrysning och upptining.

RD: Ruvardag

VUL/UL: Vaginalt ultraljud/ultraljud. Om man har turen att bli gravid, får man i regel gör ett tidigt vul runt v.7

Dessvärre så är det många gånger man inte blir gravid, eller får missfall. Vi gjorde 1 ET och 2 ostimulerade FET som inte blev någon graviditet. Och sedan på vårat fjärde återförande, ett färskförsök, så blev vi till sist gravida!

Att genomgå IVF är verkligen en påfrestning. Kvinnan får gå igenom mycket som ni förstår, jag tyckte stimuleringen var jobbig även att jag "bara" körde kort protokoll med sprutor ca 10 dagar  (utan nässpray) vid 2 tillfällen. Jag hade turen att ha väldigt mkt äggblåsor och ägg, men det gjorde också ÄP till en pina som tog lång tid och gjorde för mig ganska rejält ont. Vid andra ÄP (den gången vi sedan blev gravida) sade jag att måtte detta gå vägen, för en gång till vill jag inte göra detta! Lägg därtill känslor från att ha försökt bli gravida i några år själva och sedan det hopp och den djupa olycka/förtvivlan man kastas mellan, varje gång gravtestet är negativt eller kanske än värre, när man genomgår ett eller kanske flera missfall (MF) eller MA (Missed abortion) Det som verkligen förvånar mig är att inget samtalsstöd ges under IVF. Det borde det göras, per automatik!

Detta är en liten del av IVF och förkortningar. Det finns eg mycket mer att säga om såväl utredning, stimulering som de "tillstånd" som ger upphov till att man behöver gå igenom IVF, och hur de kan påverka hur IVFen ser ut.

Idag var det besök hos BM. SF-måttet låg på 23 så vi hamnade mitt på kurvan. Minis hjärta tickade på så fint, låg först på 140slag/min men när han började röra sig gick det upp till 152. Mitt blodtryck och blodsocker såg också bra ut. Tror vi måste böja fatta att vi har en bebis om ty 15 veckor! :) Men när BM började prata ganska ingående om amning kände jag bara va, ska vi prata så här ingående alla redan?! :D

Har varit riktigt trött i helgen, men sovmorgon existerar ändå inte, vaknar alltid tidigt. I lördags fixade vi hemma, jag målade nattduksbord och skurade verandan och Per putsade fönster utvändigt och fixade. Skönt att få lite gjort! Vi bor i ett stort hus, med stor trädgård så det är endel att ta hand om. Det mesta är i bra skick men några fönster behöver fixas, terassen har det varit klinkers på som släppt och både Per och jag vill att allt ska vara väl omhändertaget. Tar man hand om allt regelbundet så blir det liksom mindre jobb, så det är några saker vi behöver jobba ikapp som vi hade tagit tag i tidigare om vi hade bott här längre. Och vi vill dessutom såklart göra så mkt som möjligt innan mini kommer.

Igår tog vi en sväng till stan och käkade lunch och handlade tapet bland annat. Sen hem och tapetsera så nu är det klart i barnrummet också. Har dessutom tjingat en vagn som såldes på blocket, men som är oanvänd, för halva nypriset! Känns skönt. Vårt val blev Britax Go Next! Så skönt att Per och jag tyckte likadant, vi tyckte båda att Emmaljunga var krånglig när man skulle ta av/på sitt/liggdel och inte blev så smidig ihopfälld bland annat. Medan Go Next är supersmidig och har skönt gung. Tänk så olika det kan vara det där, med vilken vagn man tycker bäst om. Jag tycker det är skönt att vi bestämt oss, för för mig var det verkligen en värld som jag var helt oinvigd i och jag tyckte minst sagt det var en djungel... Vilka funktioner vill man ha, vad ska man titta på, sitt/liggdel/mjuklift, babyskydd, Isofix fästen och hej och hå...

Illamåendet på efm/kväll har lagt sig också, så nu har jag plockat bort den tablett med lergigan jag brukade ta på eftermiddagen, och tar alltså nu bara en på morgonen. Efter den dagliga morgonspyan som jag är sååå trött på. Hoppas att min ork och energi kommer tillbaka snart, känner mig rätt så tråkig nu i ärlighetens namn. Humorn och den där energin är liksom borta, saknar det! Lunchen idag tex gick delvis åt till en tupplur...

v. 25 (24+0)

Trots att det känns som att tiden går långsamt så rullar de utan tvekan på. V.24 nu (23+3). Tänk snart är vi inne i v.25 och då är det bara 15 veckor kvar!

Jag åkte på jordens influensa för ett par veckor sedan. Herregud kände mig som att jag fått en riktig "man flu". Har nog aldrig varit så ynklig och tyckt det varit så jobbigt att vara sjuk! Aldrig haft så satans ont i halsen, kunde ens inte sova. Och när det värsta halsontet lagt sig vaknade jag istället och var helt skållhet och snurrig,  torts att febern inte var så hög. Och så vill man ju inte häva i sig Alvedon med tanke på bebis och även min mage som verkar vara sur nog ändå. När halsen och hetten blev bättre vaknade jag istället på natten med sinnessjuk huvudvärk, ont i nacken och spydde. Vilket ju var lite märkligt. In till läkare och bm för prover och lyssnade på minis hjärta som tickade på så fint! Lite väl hög sänka för endast en virusinfektion men urinprov mm såg fint ut så bara att vänta ut skiten. Vilket tog ca 10 dagar, pust. Irriterande också när jag, trots att jag inte alls behöver, kollar min jobbmail ändå. Och som tack får jag massa mail från arb.givaren med "kan du ordna detta" osv. Alltså va?! Tycker det är så respektlöst!

Nu är jag bra trött på att vara liggande pga illamående och sjukor. Nu får det vara bra!  Satte igång i helgen med att slipa våra nattduksbord som ska målas om och klippte gräset. I veckan har jag rensat bland mina kläder, tagit bort sådant som inte passa längre och fyllt på med nytt, och fixat lite i barnrummet, det största inköpet som vi har kvar är vagn. Vi har varit några vändor och tittat och mer eller mindre bestämt oss iaf. Sedan tänker vi ju byta bil också, min V50 är väl liten för att rymma både hund, barnvagn och bebis. Men känner ingen stress över något, tycker vi är och har varit ute i god tid med allt!

Mini där inne känner jag varje dag när han bökar runt. På måndag ska vi till BM och då blir det att mäta för första gången och sen blir det ju lite mer regelbundna träffar där.