Trots att det känns som att tiden går långsamt så rullar de utan tvekan på. V.24 nu (23+3). Tänk snart är vi inne i v.25 och då är det bara 15 veckor kvar!

Jag åkte på jordens influensa för ett par veckor sedan. Herregud kände mig som att jag fått en riktig "man flu". Har nog aldrig varit så ynklig och tyckt det varit så jobbigt att vara sjuk! Aldrig haft så satans ont i halsen, kunde ens inte sova. Och när det värsta halsontet lagt sig vaknade jag istället och var helt skållhet och snurrig,  torts att febern inte var så hög. Och så vill man ju inte häva i sig Alvedon med tanke på bebis och även min mage som verkar vara sur nog ändå. När halsen och hetten blev bättre vaknade jag istället på natten med sinnessjuk huvudvärk, ont i nacken och spydde. Vilket ju var lite märkligt. In till läkare och bm för prover och lyssnade på minis hjärta som tickade på så fint! Lite väl hög sänka för endast en virusinfektion men urinprov mm såg fint ut så bara att vänta ut skiten. Vilket tog ca 10 dagar, pust. Irriterande också när jag, trots att jag inte alls behöver, kollar min jobbmail ändå. Och som tack får jag massa mail från arb.givaren med "kan du ordna detta" osv. Alltså va?! Tycker det är så respektlöst!

Nu är jag bra trött på att vara liggande pga illamående och sjukor. Nu får det vara bra!  Satte igång i helgen med att slipa våra nattduksbord som ska målas om och klippte gräset. I veckan har jag rensat bland mina kläder, tagit bort sådant som inte passa längre och fyllt på med nytt, och fixat lite i barnrummet, det största inköpet som vi har kvar är vagn. Vi har varit några vändor och tittat och mer eller mindre bestämt oss iaf. Sedan tänker vi ju byta bil också, min V50 är väl liten för att rymma både hund, barnvagn och bebis. Men känner ingen stress över något, tycker vi är och har varit ute i god tid med allt!

Mini där inne känner jag varje dag när han bökar runt. På måndag ska vi till BM och då blir det att mäta för första gången och sen blir det ju lite mer regelbundna träffar där.