Litegrann känns det som just nu att det är tid som bara passerar. Därmed inte sagt att det är tid som inte för några intryck med sig, att vara gravid är ju minst sagt en mängd intryck. Halsbränna, kisspauser på nätterna, känna sig stor och klumpig, lite foglossning för att nämna några. Och så då rörelserna från mini som är det bästa, även om jag och vi längtar så himla mycket tills han kommer ut!

Jag inser ju nu vilket aktivt liv jag levt innan. Det är inte varken många eller långa stunder som jag suttit stilla förut. Och jag inser också hur mycket det betyder för mig och hur bra jag trivs med att vara och ha det så! Och då tänker jag inte på jobb, det är nästan det sista jag tänker på, utan tiden utöver jobbet. Jag vet att jag lovat ett inlägg om jobb och hur/varför jag körde in i 'väggen' och det kommer så småningom. 

Men alltså, fritiden. Det har varit stallet varje dag, annan träning flera ggr i veckan, hund och så hus och hem och någon form av socialt liv. Jag har alltid varit en snabb och effektiv person, ni vet en sån som går snabbt och ofta gör saker dubbelt så snabbt som alla andra. Det är en skaplig kontrast mot nu. Först var det illamåendet som gjorde mig helt handlingsförlamad och sen blev det sammandragningarna och en stor mage. Har det varit nyttigt för mig? Jag vet inte. Jag hade redan stressat ned mycket så inte för den sakens skull tror jag. Och jag kan väl inte påstå att jag 'lärt' mig att slappa heller. Jag blir rastlös av att inte göra något. Latare har jag nog dock blivit på så sätt att jag inte riktigt kommer igång, och det är ju inget positivt. Det nyttiga denna vila för med sig, är nog snarare insikten om hur bra jag trivs med tillvaron när jag får ha mycket att göra och vara snabb och effektiv! Så jag ska absolut njuta av det mer i framtiden för jösses vad jag saknar att fylla dagarna och ta vara på tiden!! Jag brukar liksom få ångest varje dag jag inte gjort något vettigt, så snacka om att detta eg inte är något för mig!

Alltid på språng 😄