Dåligt samvete för att Henry bara får gå tråkiga barnvagnspromenader på dagarna. Bestämmer med gott mod träff kl 14.30 med andra hundar i rastgården.
13.20 ska värma på mitt kaffe. Spiller ut hela muggen. Andas, det är ok. Torkar upp och byter tröja, Anton vaknar precis när jag gjort rent mitt kaos.
13.30 Anton ammar. Henry stirrar ut mig. Dåligt samvete för att jag inte aktiverar honom om dagarna (gått 4,5km idag)
13.50 Anton spyr på mig och sig själv. Dåligt samvete, det var ju säkert för att jag kände mig stressad över att komma iväg (var inte stressad eg men såklart mitt fel att han kräktes).
13.55 Ammar lite till för han kräktes upp ganska mkt. Ångest över att han spytt, han måste ju få i sig ordentligt. Ångest över att byta hans kläder, risk att han kräks igen.. Börjar bli stressad av att komma iväg i tid.
14.10 Bytt kläder på Anton och min tröja, in i bilen. Anton är vaken, dåligt samvete av att sätta in honom i bilen när han har vaken-tid. Vill mysa/prata med honom då, inte att han ska sitta själv bak i bilen.
14.28 Framme vid rastgården och möter upp Per. Duggregnar, frågar mig själv hur fan jag tänkte när jag bokade in detta när vädret var dåligt, ska vi stå där i regnet med Anton? Det hela slutar med att Per tar Henry, jag sätter mig i bilen och kör hem igen. Får dåligt samvete för att jag glömt ge Per sin regnjacka.
Ja herregud... Henry är nog glad av att vara i rastgården. Anton sov igen och verkar inte hungrig. Per blev väl lite blöt men lever ju. Och jag frågar mig själv om mitt dåliga samvete egentligen är befogat? Och tänker att jag ska aldrig ha en tid att passa med bebis och hund den närmsta tiden, tills Anton blir lite större. Förutom möjligen BVC då.
Jag kanske är lite överdramatisk? ......
Tur att det är lördag imorgon... Nu bänkar nog jag, mitt dåliga samvete och Anton oss i soffan resten av dagen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar