Jag tänker tusen tankar, gör tusen saker. Men det vägrar att fästa sig på skärmen. Vägrar att rinna ur mina fingrar. Jag förstår inte. Jag har för sjutton fått lappar med telefonnummer på gymmet, blivit inlåst i ett sopförråd och öppnat en vinflaska med en skiftnyckel den senaste veckan. Nästan. Jag borde vara inspirerad?

Istället är jag bara synapsavstannande trött. Hur som helst så ler träningslyckan mot mig. Hårda pass. Bra pass. Svettiga pass. Fem stycken förra veckan. Tre denna. Och så noll självdiciplin med allt ätbart........

Exil känns som ett ganska lockande alternativ just nu. Någonstans inuti tror jag fortfarande att det kommer bli en lika tuff höst som det senaste året varit. Arbetsmässigt. Men det kommer det inte. Än dock känns en andningspaus aktuell. Ska bara fundera ut vart den ska äga rum!

Har precis sett en dokumentär från en sluten psykiatrisk avdelning där personer med bipolär sjukdom och diverse andra akronymer behandlas. Det som slog mig var hur..antikverad vården verkar vara. Stel, opersonlig, kall, utan aktiviteter eller stimulans. Sittandes i ett kalt rum hela dagarna. Jag tycker att det är fruktansvärt. Kan någon må bra av det? Alla borde kanske se filmen "Patch Adams"

Helgen har annars varit lugn och skön - precis så som jag ville. Restaurangbesök, smultronstället, pizza och kvällsdopp i solnedgången, lång sovmorgon, träning och stallet. Ganska redo för en arbetsvecka, men till helgen blir det Öland och kanske någon extra ledig dag!

Fastnade sittandes på golvet med att göra en ny spellista på Spotify. En sån där -sitta själv och dricka vin och filosofera lista - på ett bra sätt. Enastående bra. Och ja, jag sitter på golvet. Och ja, jag dricker vin. Ett glas vin och en tillvaro som denna får det att kännas lite som helg i veckan. Också enastående bra.

När jag kommer hem skapligt, vilket för mig innebär strax före kl 19, tycker jag om att sätta mig i soffan och äta och titta på ett av de få tv-program jag faktiskt ser på - Vem vet mest?

Höjdpunkten idag var när en tjej svarade på följande fråga:

- Vilket var kung Carl XVI Gustafs valspråk?
- Svenska.

Och där gjorde hon bort sig för hela Sverige. Det vill säga alla som sitter och glor på frågesport, som jag.

Rätt svar är självklart: För Sverige i tiden.

Titta vad man kan hitta i fyndhörnan (fyndstolen..?) en fredagsnatt på ågatan! Varm och ont i fötterna - perfekt med en stol och Jonas såg direkt chansen till en kul bild! Hur många friare gissar ni på att jag hade?

Igår fick jag vara med om något speciellt. Min äldsta brorsdotter Alva tappade (läs drog ut) sin första tand! Hon är en liten tuffing den tjejen.. "pappa titta det blööööder" och så flinade hon bara. Idag har tanden blivit guldpengar!

Har efter ett antal veckor med, låt oss säga sporadisk träning, åter tagit tag i det hela. Mitt träningspass i måndags bestod av att tömma källarföråddet på gymmet. Fyllde en stor container.. och jag fick släpa allt på vagn uppför en backe. Om och om igen. Bra träning för rumpa och ben! Kört ganska bra pass igår och idag också, känns skönt. Mår inte bra när jag inte tränar. Självbilden grumlas direkt. Även om inget direkt ändras på några veckor så känns det så.

Kramsjuk och myssugen så jag avlider. Hungern känns som ett sekundärt behov.......... Men ugnspannkakan är snart klart och jag gjorde ett försök att titta på tv. Tittar extremt lite på tv, för varje gång jag sätter på den är det bara skräp?

Missade en tandläkartid runt den 19 juni. Har fortfarande inte bokat ny tid. Det är ju om inte alldeles uppenbart så i alla fall märkbart att jag inte direkt har någon jag.kan.inte.vara.utan.dig-relation med min tandläkare.

Ofta får jag frågan varför jag bloggar. Personligen är jag inte alls förtjust i uttrycket "bloggar". Jag säger hellre att jag skriver i min blogg. Text är ofta både det uttryck och den konstform jag tycker bäst om. Ord fascinerar mig; de är fyllda av komplexitet och mystik. En bra ordkomposition kan vara långt mer uttrycksfull än vad de små svarta figurerna först låter ana, men det krävs arbete för att framställa den. Ofta upplever jag svårigheter med att kunna berätta hur jag tänker och känner. Jag tycker om eftertanke och därmed uttrycker jag mig allra bäst i skrift.

Däremot tycker jag att det alltid, inga undantag, är meningslöst att citera sångtexter. Tillsammans kan ord och musik bli mycket större än summan av delarna. Kanske är det för att de kombinerat förenar tanke och känsla, och får dem att bilda en perfekt symbios av både eftertanke/intellekt och affekt/sinne. I ren text kan det sedan dock aldrig uttryckas. Citerar låttexter gör man alltså i fåfänga.

Men nu lämnar vi det. Frågan är vad man får/kan skriva för att det ska anses vara.. representativt? Får man skriva att man är ute med vännerna en kväll, att man har en dålig dag osv, med tanke på arbete och vilka som kan läsa här? Destillerad sanning eller chimär?

Kom precis från jobbet. Ett leende på läpparna i bilen, den är såå värd pengarna. Satte på lite skön musik när jag kom hem, äter tacos och... bara njuter. Helt klart rekursiv tillvaro! Det är man själv som ser till att det blir en återkommande känsla, ingen annan.

Igår gjorde jag som så många andra och intog en uteservering. Men jag beställde in cola, trots att jag konsumerade ytterst sparsamt med alkohol i fredags så är det ett faktum att jag egentligen inte är speciellt förtjust i alkohol. Gick vidare för att dansa men vid halv två gav jag upp. Jag ville inte svettas och knuffas med 54367 andra personer. Alldeles för trångt ute. Alldeles för varmt. Diametralt motsatt vad jag egentligen kände för - kramas.

Riktigt trevlig kväll med vänner igår och ett cardiopass på dansgolvet...! Så tacksam för alla människor jag har runt omkring mig!

Fastnade för några enkla meningar idag.

" När jag är på slagfältet har mitt liv en mening. Jag duschar inte på flera dagar, jag livnär mig på soldatransoner, jag sover tre timmar om dygnet, jag väcks av skottlossning, jag vet att någon kan kasta en granat på oss när som helst, och det får mig att...leva. Förstår du? Leva, älska varje minut, varje sekund."

Vad får dig att leva?

Ödsla aldrig tid på något som inte får dig att leva.

Det har nog inte undgått någon att jag scorade mina semesterdagar alldeles alldeles tokbra. Lite sol och bad varje dag. Igår var WC crew i Varamon, underbar dag! Avslutade med middag på Platå, vin på Storan följt av bowling. Det kallar jag att ta tillvara på livet!

Idag är jag skittrött. Har jobbat en dag, visserligen 10 timmar, men är verkligen helt slut. Annars har jag senaste tiden känt mig i princip helt utvilad och med i matchen igen. Inte kan det väl bara gå upp i rök efter en dag? Någon är falsk mot mig, piggheten som var eller tröttheten som är. Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna kl 21? Ursäkta men jag skulle vilja vara fylld med energi, jämt och hela tiden.

Idag har det varit fotboll. Sverige vann över Colombia med 1-0. Hur låter det när det rapporteras om detta? Jo, det kan straffa sig om det blir antal mål som avgör i gruppen sedan. Typisk svensk konstant bitterhet. Varför inte bara vara NÖJD? Varför alltid ha ett MEN?

Gud, det retar ihjäl mig! Måste det alltid vara någonting som det ska klagas över?! Kan inte folk bara prova att vara nöjda och glada så känns nog allt mycket roligare! Säger som deras tränare, vad han nu heter: Vi kunde gjort betydligt fler mål, men huvudsaken är att man går ur matchen med 3 poäng och det gjorde vi, så skitsamma.

Så snälla, sluta med denna motbjudande samhällsvidriga pessimism!

Statusuppdatering som gav mig ett gott skratt! Och nej, den var inte personligt riktad mot mig. Men det förstod ni nog!

Jag som i vanliga fall brukar kunna ligga på stranden i timtal tycker nu att det är bland det långsammaste som finns! Dags för en sommar-utomhus-hobby kanske. Så man kan vara i solen och bli brun utan att bli uttråkad! Förslag? Vågsurfing blir ju svårt. Vindsurfing vissa dagar, men just dom soligaste dagarna blåser det minst? Jetski skulle nog vara min grej. Kite skulle vara kul. Någon solbränd och snygg som vill agera personlig tränare? Enklast är kanske att bli proffs i strandtennis. Paddla är kul. I en timma eller möjligtvis i skärgården. Svår att tillfredställa, så känner jag mig!

Får i detta nu utlopp för mitt behov av egentid. Ibland känns det som att jag är helt okapabel att tänka i andras närvaro, i bemärkelsen att fundera, sortera och resonera med mig själv. Vilket är orsaken till att jag behöver vara själv med mina tankar, för att utveckla och bearbeta dom, men även känslor. Oftast är det när jag är själv jag kommer till beslut eller gör insikter. Ibland händer det dock i andra personers närvaro och de personerna värderar jag högt.

Pierre och jag har alltid givande samtal, möjligtvis förutom när han ringer när han är på sittning eller liknande och behöver mitt stöd för att bevisa sin storhet. Under vår senaste promenad diskuterade vi:

1. Hur andra människor uppfattar oss? För att utveckla tanken inledde vi först med hur vi uppfattar oss själva i olika kontexter, utan att fastna i alldeles för allmängiltiga uttryck. Avslutningsvis landade vi i vad man ser ett värde i att bli bättre på.
2. Detta ledde oss vidare in på att man ofta upplever vissa svårigheter med att beskriva sig själv och 'se igenom sig själv'. Beskriver man sig alltid så som man är, eller så som man vill vara? Alltid intressant att beskriva sig själv och sedan få höra en annan persons tankar om det man just sagt. Ibland resulterar det i att de sätter fingret på något som man inte kunde själv.

Jag tror att det är mer än nyttigt att fundera över dessa två frågor ibland. Men man bör även ta det vidare; om jag uppfattas på ett annat sätt än vad jag själv tror eller vill, vad beror det på? Bristande självinsikt? Behöver jag bli bättre på att uttrycka mina tankar och känslor? Ska jag stena mina vänner och sedan skaffa nya? Nej förlåt, det var en dålig ide! En människas utvecklingsmöjligheter är oändliga!

Läste lite mail jag fått på min dejtingsida som för övrigt är den sämsta investeringen jag någonsin gjort. Klickar mig in på en killes sida och läser lite på hans profiltext. En kille med humor och glimten i ögat, men självklart inte speciellt vacker att titta på. Det bästa var hur han avslutade. Jag citerar:

"PS. Svarar jag inte på ditt mail - banta 5 kilo och försök igen."

Jag älskar humoristisk uppriktghet!

Jag kanske borde skriva:

"PS. Svara jag inte på ditt mail, gå till gymmet 5 ggr/vecka i 3 mån, skaffa ett intellekt och är du inte snygg så gör något åt det - och försök sen igen."

Det slog mig att jag är ledig till på torsdag egentligen. Ett ganska trevligt slag. Har tagit ut mina sista semesterdagar på universitetet. Frågan är då bara - ska jag hålla mig hemma, eller ge mig iväg? Ett ganska troligt scenario om jag stannar hemma är ju att jag kommer vara nere på gymmet och jobba. Kanske blir en kompromiss, åka bort men ta med lite jobb!