Ofta får jag frågan varför jag bloggar. Personligen är jag inte alls förtjust i uttrycket "bloggar". Jag säger hellre att jag skriver i min blogg. Text är ofta både det uttryck och den konstform jag tycker bäst om. Ord fascinerar mig; de är fyllda av komplexitet och mystik. En bra ordkomposition kan vara långt mer uttrycksfull än vad de små svarta figurerna först låter ana, men det krävs arbete för att framställa den. Ofta upplever jag svårigheter med att kunna berätta hur jag tänker och känner. Jag tycker om eftertanke och därmed uttrycker jag mig allra bäst i skrift.

Däremot tycker jag att det alltid, inga undantag, är meningslöst att citera sångtexter. Tillsammans kan ord och musik bli mycket större än summan av delarna. Kanske är det för att de kombinerat förenar tanke och känsla, och får dem att bilda en perfekt symbios av både eftertanke/intellekt och affekt/sinne. I ren text kan det sedan dock aldrig uttryckas. Citerar låttexter gör man alltså i fåfänga.

Men nu lämnar vi det. Frågan är vad man får/kan skriva för att det ska anses vara.. representativt? Får man skriva att man är ute med vännerna en kväll, att man har en dålig dag osv, med tanke på arbete och vilka som kan läsa här? Destillerad sanning eller chimär?