26 juli 2011

Många gånger vill man ta genvägar. Hitta den enklaste vägen. Dock verkar det inte alltid vara så när det gäller kommunikation.

Varför är det så många människor som fastnar i cirkulerande tankar, uppfyllda av mängder med frågor som analyseras och kostar tankeenergi? Situationer, tankar och känslor som analyseras utifrån någon annan, utan att man egentligen alls vet vad personen i fråga tänker? Tänkbara scenarion som skapas som vore man en utmärkt regissör. Varför istället inte bara..kommunicera?

Den enklaste vägen är alltid rak kommunikation. Undrar du något? Fråga personen det rör! Är du osäker på något? Säg det och be personen skingra din osäkerhet! Är du missnöjd med något? Säg det och låt personen i fråga veta så att man kan bemöta och förändra om man så vill! Tycker du att någon gör något fel? Säg det, istället för att prata bakom ryggen! Oftast vinner du på detta när det handlar om problem av olika slag.

Enkel, rak kommunikation. Jag älskar det. Allt känns lättare och det blir inga missförstånd. Och det ger respekt - människor omkring vet att man går att lita på och det blir aldrig några krusiduller.

Testa. Jag lovar att det kommer kännas befriande att vara rak och ärlig. Och du kommer spara tid, tankekraft, känslor som äter dig, irriterar dig, eller uppfyller dig. För mig blev detta uppenbart när jag insåg att många människor tycker mycket, som de aldrig uttrycker, eller ännu värre, uttrycker bakom ryggen. Jag har inte tid med sådant och vill framförallt inte vara så. Men välj dina tillfällen väl. Du behöver kanske inte skrika ut hur mycket du avskyr en person. Och sen när du inser ditt misstag säga att det var min idé........ Var lite ödmjuk.

I skrivande stund inser jag dock flera tillfällen då det inte alltid är fördelaktigt med rak kommunikation. Då man kanske snarare bör behålla mystik och spänning. Då det kan vara nyttigt med spänning - att inte lägga alla känslor och tankar som en öppen bok direkt och avslöja hela sin repertoar samtidigt.

Hoppas jag inte var alldeles för osammanhängande. Önskar jag vore lika språkligt begåvad som Leif GW Persson.

Inga kommentarer: