Jämnt patineter

Jag vet att det stavas jämt och patienter.

Bara en liten parantes.

Och ja, jag vet att det stavas parentes.

To Share

Tänkte dela med mig av mitt liv idag. Min kran till tvättstället läcker. Funderar på att laga den. Men vadå, den funkar ju fortfarande hjälpligt. Är rätt kalt på väggarna här också. Borde lyckats få upp lite tavlor o grejer efter snart två månader. Ska bli. Jag stirrar ju mest på den här skärmen när jag är hemma iaf, så vad spelar det för roll. Ja, jag är patetisk, jag vet. Diskade förut. Lämnade hälften. Såg iaf skapligt ut. Fast det var för att maten va klar. Som jag bara diskade hälften alltså. Jag har ett stort problem också. Tycker det är sååå jobbigt att jämnt föna och plattånga håret då jag duschat. Det är rätt tråkigt, plus att det tar tid. Och eftersom vi kom fram till att jag sitter här mestadels när jag är hemma, ja, då har jag ju inte den tiden egentligen. Jag tycker det är jättejobbigt att ha patineter med andra människor omkring också. Skulle helst låsa in mig och va själv med mina patienter. Det skulle de nog gilla I feel like a shadow.. så himla ofta. Kan inte solen skina lite på mig nu. Jag vet att det är höst och en stundande vinter. Gör er inte dumma. Och så är jag kär också. På riktigt till och med. Fan...

söker..

1 person: som älskar mig högre än himlen och tillbaks 1 person: som ger mig mer trygghet än tusen av er alla andra 1 person: som ser mig likt vatten som speglas i månskenet 1 person: som har ett hjärta som är äkta för mig och ingen annan 1 person: som värmer mig då kylan är för påtaglig 1 person: som ger mig livet och känslan Vem är du att klampa in i mitt liv, ta för dig av min kärlek utan att tänka dig för min kärlek är inte självklar, och din närhet ska inte alltid avgöras av dig Ta inte mitt hjärta, inte ens om du tänker behålla det, bara om du delar med dig av ditt. Inte heller delar av mig är dig tillåtna, för mig är det allt eller inget. Vem är du att få chansen att välja? Kom och smyg in i mitt liv, ödmjukt och be om min kärlek för min kärlek är inte självklar, och min närhet inte för given Jag kommer låta dig ta mitt hjärta, när du delar med dig av ditt.. Hela jag är dig tillgänglig, och jag skulle välja allt hellre än inget Du får chansen till mitt hjärta

Tes: Jenny sköter alltid skolan. Jenny har alltid fint hemma. Jenny blir aldrig arg. Jenny dricker aldrig för mycket. Jenny är aldrig elak. Jenny ljuger aldrig. Ironin flödar. Sluta ha så höga tankar om mig.

Tomt

Ska försöka sammanfatta vad jag känner: Ja precis. Känner mig helt tom. Utan känslor. Kan man göra sig så likgiltig? Enbart för att försvara sig själv. Det värsta är att nästan allt försvinner. Och det vill jag ju inte. Värre än att ta en remeron. Känner mig nästan..hemsk. Satt och grät i fredags, självklart gjorde jag det. För jag saknar min mormor. Folk säger att hon va ju gammal. Men. Spelar ingen roll hur gammal hon var, hon är lika borta för det. Borde köpa vattenfast mascara, blev fläckar på min vita soffa. Tittade på kort och mindes. Satt ensam och grät. Jag som bad, eller inte bad, men åtminstone upmärksammade hur jag ville ha det. En trygghet. Och till sist kom han, tryggheten själv. Tack. Betydde otroligt mycket. Syns inte på mig varken hur mycket det betydde eller hur ledsen jag är inombords, men nu är det sagt. Har en film inuti huvudet. Och mormor är med i varenda scen. För hon är huvudpersonen. Har alltid varit i mitt liv. Men samtidigt säger en röst, som jag inte vill höra, att "hon är borta för alltid..." Är hon det? Ja, på sätt och vis. Men för mig kommer mormor såklart aldrig vara borta.

Accepterar jag att livet tar slut en dag? Vet inte. Förstår jag ens att mormor inte ens finns mer? Vet inte. Jag är för rädd för att känna efter. Så är det. Därav den upplevde likgiltigheten. Sov själv i lördags. Tankarna hörs så förbannat väl i ett tyst, mörkt rum. Men jag somnade. Och igår somnade jag i hans famn.

Slut

Jag har ingen mormor längre. Inte i jordelivet . Min mormor bor numera i himlen. Och jag älskar henne mer än någonsin.. Jag har bett henne följa varje steg jag tar och alltid finnas med mig. Kommer sakna dig för resten av mitt liv. Glömmer aldrig allt du gjort för mig. Min underbara mormor Jag har så många minnen tillsammans med dig. Hur du, när jag var liten, alltid tog hand om mig. Hur vi lekte i skog och mark, pulka, skidor, indianer ja allt. Det är inte utan att le, jag tillbaka på denna tid kan se. Min underbara mormor Hur du hjälpte mig med läxor, ständigt fanns till hands. Till samtal, skratt och råd, och gjorde livet till en dans. Jag glömmer aldrig hur jag lyssnat till din röst, hur den många gånger givit mig tröst. Min underbara mormor Hur du kliade mina armar, och tvättade mina händer så ömt. Den känslan är något jag aldrig nånsin glömt. Hur du städade, jobbade och slet, vi som ofta var otacksamma, jag vet Min underbara mormor Hur vi skiljdes åt av många långa mil. Träffades då och då, när du allt sämre började må. Hur du alltid finns i mina tankar, och tårar rinner ner för min kind. Min underbara mormor

Just hold me...

Snart är klockan slagen. Igår förstod jag. Kan inte sova nu. Sitter bara och väntar. Och är livrädd. Vad ska jag ta mig till? Mitt liv kommer rasa. Mormor är mitt liv. Mina 22 år. Ett liv utan mormor. Jag förstår det inte. Aldrig mer få svara "hej på dej!" Aldrig mer få känna hennes fingrar som kliar mina armar. Aldrig mer få säga "vad konstigt, tänkte precis ringa till dig" Aldrig mer få sitta i hennes kök och bara prata om livet. Aldrig mer få se henne skratta. Aldrig mer få höra henne skoja. Aldrig mer få höra henne säga "hur är det med min lilla jenny.." Aldrig mer få äte hennes goda mat Aldrig mer en jul tillsammans med Min Älskade Mormor Aldrig mer, aldrig mer Förlorar min enda fasta punkt i livet. Sitter och skakar och gråter. Aldrig kännt mig så ensam. Aldrig varit så rädd. Hon vill bara somna, jag vet. Jag vill att hon ska få det. Men har inte förstått innebörden av det förrän nu. Vet att jag alltid varit livärdd för döden. Kan inte förstå hur nånting bara kan... ta slut. Vara borta. För alltid.

Att jag undrar...

Inte så konstigt att jag funderar. Egentligen. Tänker inte släppa fram något förrän jag vet. Är det det som gnager i mig? Ja det sitter en liten mus där inne. Och gnager. Vad trodde du? Tänkte bara så ni vet. Varför inte bara fråga? Nej. Kanske inte gillar svaret. Kanske tom är rädd för svaret. Vet inte. Vad trodde du? Jag trodde nog ingenting när jag påbörjade det här. Nu vet jag inte vad jag tror. night mate