Det fanns kvällar när vi bara satt där på bron, timme efter timme… Vi kastade bort timmar av våra liv, och vi kastade sten ner i ån. Vi drömde om framtiden och mystiska platser, långt härifrån. Vi fantiserade om kärleken och livet, insåg att vi inte kunde ta något för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar