Jag kommer bli min egen död. Jag som var invaggad i tron om att jag var smart. Just nu sitter jag mest och stirrar i väggen och undrar. Jag önskar jag kunde sluta misstro folk, men jag antar att själsliga ärr läker långsamt. Ibland råkar man bygga upp en egen fasad, ibland måste man se igenom andras. Kanske var jag fullt upptagen med att plocka isär min. Bit för bit och så slänger jag bitarna på de som förtjänar det. Utan en fasad är man plötsligt sårbar. Då ångrar jag mig och sätter tillbaka några av bitarna. Jag borde lärt mig. Aldrig mer.
Jag skiter i att ni säkert inte fattar ett skit. Då kanske ni fattar hur det är i mitt huvud.
Jag hoppas det klarnar. Jag får väl lova er ett ytligt inlägg imorgon istället.
1 kommentar:
hrm...
Skicka en kommentar