10 augusti 2008

trött..

Okej, helt ärligt. Jag blir så trött på folk! Det är inte så jävla lätt att erkänna för sig själv att känslorna för den man lever med är som bortblåsta, och att det varit så i ca 6 månader åtminstone. Jag älskar Max och han betyder sjukt mycket för mig, men uppenbarligen saknas något ganska väsentligt för tillfället. När jag väl pratar med folk om det så säger nästan alla lite dömande att det är säkert bara en svacka och avfärdar det. (nästan alla, inte alla, så nu behöver inte alla ta åt sig).

Men hey, det är ju inte så att jag sitter här och hittar på att känslorna är borta för att det är så jävla roligt! Och för mig är känslorna rätt väsentliga samtidigt som 6 mån är lång tid. De enda som verkligen lyssnat och svarat med något riktigt vettigt och konstruktivt är Lisa och Maria egentligen. Det är inte så att jag inte vet hur underbar Max är, att han gör allt för mig, att han älskar mig mer än allt annat, men för mig är det inte allt, trots att det är oerhört värdefullt. Jag menar inte att jag tror att man ska va nykär för alltid, men det måste finnas en känsla som gör att man vill ha närhet med varandra, en attraktion som alltid glöder. Men det är inget man kan välja...

Var bara tvungen att avreagera mig lite..

5 kommentarer:

Fia sa...

jag tycker det är så svårt att försöka säga nåt bra också när man själv inte varit i den situationen... kan inte ens föreställa mig hur det är... men som jag sa, så jag är inte särskilt bra på att ge svar, men desto bättre på att bara lyssna... =)

Anonym sa...

=/ Dä löser sej förmodligen till dä bästa till slut ska du se!

Å så till den där käken..förmodligen fick hon en spark där för urminnes tider sen som gör att tänderna har blivit helt felvinklade typ..så hon kan i princip bara tugga maten på ena sidan =/

Jenn sa...

nej det är klart! och du lyssnar alltid fia, det uppskattar jag massor! Och du har varit med så länge också, det är också skönt! =)

elin: dessa jäkla hästar.. haha känns som att varenda häst råkar ut för nånting =/

Anonym sa...

Ah jag veet..å dom ä fanimej inte billiga å hålla friska alltså. huu.

Anonym sa...

Jag tror inte att pirret och "närheten" alltid kommer att finnas där. Det går nog väldigt mycket upp och ner - ena stunden finns tryggheten men inte närheten och vice verca. Men det man saknar för stunden blir ju det viktiga. Been there. Jag kan inte råda i nåt, ville bara skriva typ. Kram på dig!