ut med skiten..

Alla människor har en vardag, det är ganska ofrånkomligt. De flesta verkar även vara nöjda med sin vardag men jag är en av dom som inte är tillfreds med tillvaron alls. Jag vill att livet ska vara så mycket mer än en tråkig vardag. Jag borde vara utvilad och ha massa nya krafter efter resan men jag har ett ton sand i skorna. Och det är inte sand från Kreta utan stora stenbumlingar med missnöjdhet. Nästa problem är att jag inte riktigt vet vad de betyder. Vet inte varför jag inte är tillfreds vilket irriterar mig ännu mer. Jag vill sätta mig vid vattnet och vänta på att svaret kommer till mig men nu vill jag inte vänta längre.

Plugget känns inte kul för fem öre, förutom min idrottsmedicinkurs. Idag tänkte jag tanken på vägen från stallet att jag var fullkomligt livrädd för att tappa intresset för till och med det, vilket får mig att nästan börja lipa. Jag är så trött på detta jävla inre motstånd jag känner för allt, jag VILL tycka att saker är kul!

Det är ju ofrånkomligt att då fundera på vad jag vill. Vad jag vill ska vara annorlunda. Hur mycket kan vara annorlunda? Måste man inte lära sig att vara tillfreds med vardagen? Måste man inte ställa in sig i "svensson-ledet"?

Kanske borde jag göra något helt oväntat, fly landet.

Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret