Jag har funderat på en sak. Det är så många idag som lever i förhållande, men, som är otrogna. Kanske är det så att mäniskor har tappat respekten för kärleken och uppenbarligen för sin partner också. Istället låter de sig hänföras att stundens lust (?) för att sedan i de flesta fall bedyra för sin andra hälft att de ångrar sig så innerligt och det var dumt, det berodde på det eller det. Vad är det som lockar så mycket att man är beredd att dels såra den man lever med något enormt och att dessutom äventyra sitt förhållande? Kort sagt, vad är det som gör att människor inte är nöjda med det de har? För det ironiska i det hela är att man många gånger har det finaste hemma, men att man inte inser det. Jag måste säga att jag lite tappat tron på kärleken.

För mig innebär kärlek att tycka att den som är ens andra hälft är just det. Att man inte vill leva utan varandra. Att andra kan vara fina, men att man alltid ser det finaste i den man valt att leva med. Att andra kan locka men att inget lockar mer än att få komma hem till den som fulländar mig. Man åtror och har inte ögon för andra. Suktar jag efter en utopi då? Nej, för mig ska det finnas och är det inte så så söker jag tills jag hittar det.

Många, både killar och tjejer, verkar bara använda en hundradel av sin hjärnkapacitet när det gäller detta. Jag menar, otrohet förekommer framförallt med en person som man kanske inte känner så bra utan som kanske snarare hade ett utseende eller något annat relativt ytligt som föll en i smaken. Men säg mig, hur ofta är det man träffar någon som ser bra ut som dessutom har ALLT det där andra som man vill ha. Som den personen man valt att leva med säkerligen har, just eftersom du valt att dela ditt liv med denne... Det är den personen du bör tråna efter och vårda din relation till.

Sen finns det de som inte är otrogna, men som trots det är väldigt flirtiga. Även detta är något som jag har noll förståelse för om man lever i ett förhållande. Är man nöjd i sitt förhållande så behöver man inte flirta med andra. Är man inte nöjd i sitt förhållande så gör man bäst i att lämna det. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag försöker få fram. Kanske att jag har en idé om att kärlek handlar om att hitta en person som man är fullkomligt såld på och därmed inte är intresserad av annat, men när jag ser hur saker fungerar så börjar jag tappa tron på den äkta kärleken och det gör mig bedrövad.