5 maj 2010

Lite efter...

Att ha ett usb-minne är ju väldigt effektivt när man pluggar och flyttar sig mycket mellan olika platser. Men nu ska jag bekänna att jag inte ens ägt ett usb-minne. Jag har kört den stilen att jag gjort back-up och flyttat med mig dokument genom att maila dom till mig själv.

Därför blev jag så väldigt glad idag när min underbara Magnus kom in med ett usb-minne som han köpt till mig. Det är kärlek =) Nu ska jag bara försöka hålla ordning på det....

1 kommentar:

Elin sa...

Det värsta med usbminnen är ju just att dom är så jäkla småååå. jag har letat efter mitt konstant i 1,5 års tid, tur jag har tagit examen nu så jag slipper ödsla tid på det =)