Ungefär 12 timmar kvar på året, och det är dags att reflektera lite över året som gått. Man brukar säga att man ska kunna se tillbaka på det gångna året och både kunna skratta och gråta. Check. Nyårslöfte är däremot inget jag brukar spilla energi på att formulera. Jag ser det som ett ständigt flöde av förbättring och utveckling.

Vad har då hänt 2010? Man har ju alltid en tendens till att huvudsakligen minnas den sista halvan av året men jag kommer aldrig glömma

• resan till Thailand i mars. Tre veckor på en så oerhört vacker plats med fina människor i form av både resesällskap och thailändarna själva.
• en vår som var helt kaosartad. Oerhört mycket studier och ett förhållande på en skör tråd.
• mitt forskningsprojekt. Jag vill knappt se artikeln, men jag har lärt mig så mycket av detta och jag tackar alla som gjort detta möjligt att genomföra!
• Idrottsmedicinskt vårmötet i Båstad. Oerhört tacksam för att lilla jag fick komma dit och hålla ett föredrag inför alla dessa människor. Vandrade omkring på stranden och det är nog bara enstaka gånger jag varit så nervös som jag var inför mitt föredrag!
• Jag har saknat min häst varje dag av detta år. Detta är förmodligen det år i mitt liv sen jag började rida, som jag ridit så lite. Saknar stallet och hästarna. Ska åter ta mig tid till detta.
• Separationen i somras. Ordet klingar inte positivitet direkt. Uppbrott är alltid jobbiga. Men vi är vänner och det var rätt beslut.
• Mina nya jobb. Jag har utvecklats otroligt mycket när det gäller detta. När jag är mitt i allt springer jag bara på, men, självklart är jag stolt över mig själv som är där jag är idag. Jag är ju trots allt "bara" 26!
• Inflytten i min härliga 3a.
• Mina 3 piercingar under nyckelbenet som alla blev förvånade när jag gjorde!
• Sen minns jag självklart alla andra människor som uppnått massa saker: Min far som numera sitter i Riksdagen, min bror som byggt ett hus, Maria som för ett ständigt krig med sin axel, Carro som vuxit massor på jobbet, alla uppbrott i min umgängeskrets, mina underbara brorsdöttrar som bara växer och växer, min syster som är en otrolig människa i alla avseenden, min mammas reaktion när hon fick sin julklapp!

Mycket har som synes kretsat kring studier och karriär detta år. Men trots allt så är det alla underbara vänner och min familj som är absolut viktigast, kärlek till er! <3>

Nu ska jag bege mig ut på landet och äta nyårsmiddag med min familj. Sen ska jag spendera resten av kvällen med mina vänner, i mjukisbyxor och med en flaska rött. Och raketer. Inte alls traditionsenligt, men precis vad jag känner för!

Anpassning till realiteten, fröken Jenny!

Sitter och funderar på detta med piano. Ett piano kan jag ordna gratis. Men, har ringt runt till lite flyttfirmor nu och det kommer gå på mellan 1500-2000:- för att få upp det hit. Frågan är om det är värt det? Vill jag verklligen ha ett piano och kommer spela mycket så är svaret givetvis ja. För hur många starka killar jag än har i min umgängeskrets så är det en fara för livet att bära upp ett piano hit!


Idag har jag en känsla av att jag inte kommer göra mer nytta än de svenska politikerna under Tsunamin.

Jenny, gå och lägg dig. Kvällsmänniska personifierad. Fastnade faktiskt framför "den gröna milen", jag som i regel aldrig ser en film två gånger! Imorgon är det jobb på universitetet som gäller, i mitt nya arbetsrum. Kommer kännas konstigt, trots allt är jag lite av en vanemänniska och sitter alltid vid samma plats vid matbordet här hemma trots att jag har tre platser till jag kan välja mellan. Imorgon är det dags att börja planera den nya terminens alla föreläsningar samt förbereda examinationsseminariumet som stundar för studenterna i den kurs där jag är kursansvarig. Blir ett antal uppsatser att läsa. Men nu är det kväll, jag ska sova och inte tänka på jobb. Jag borde ju kunnat räkna ut att sätta mig här och skriva om jobb är bland det dummaste jag kan göra innan jag ska sova.

Grattis Jenny, du har vunnit en pastellblå brödrost!









Hon bad till rösten dog, att få en trygghet stark som havet. Ett hav som fanns för henne, och ingen annans hand.

Kom till mig i natten, älskande hjärtljud, ta allt jag vill ge dig och ge mig en guldtung kyss

Det är när man är ledig man inser hur trött man är. Det är nu jag inser i vilket rasande tempo hösten gått. Jag kan knappt svara på vart den tog vägen. Jag klandrar inte mig själv, jag hade velat prioritera annorlunda men jag har inte haft någon som helst möjlighet. Först nu inser jag hur uppe i varv jag varit, hur skrämmande det är att mitt minne inte alls hängt med, hur mycket inre och yttre press och stress som tyngt mig. Och det är klart att jag har varit sjuk mer än någonsin detta år. Först plugga 125% och jobba 50%, sen två nya krävande jobb på 115%. Men, jag ser trots allt inte hur jag skulle kunnat göra något annorlunda. Det som ska göras ska göras.

Kanske hade jag kunnat mantra "good enough" lite bättre och sänkt kraven på mig själv. Men good enough är faktiskt inte tillräckligt för mig. Kanske hade jag kunnat hantera pressen bättre och jag ska komma på ett bra sätt att utveckla mig själv på den punkten.

Nu när jag hur enkelt som helst kan gå till affären och plocka det jag ska ha utan att stå med TILT i huvudet flera minuter och inte kunna komma på knappt vad man gör i en affär, nu när jag hur enkelt som helst kan redogöra för vad jag ätit för mat idag utan att behöva fundera i 5 min, nu när dagarna inte flyter ihop utan jag vet när jag gjorde vad - nu som först förstår jag hur trött i huvudet jag varit.

Jag säger att jag ofta är rastlös, vilket jag är. När jag har en ledig dag vill jag nstan tillbaka till jobbet. Åtminstone nu när jag lever själv. Men jag har anpassat mig de här dagarna, förvånansvärt fort. Och jag vill inte gå till jobbet imorgon.

Jag vill åka till fjällen och lära mig åka snowboard. Jag vill ut och resa och se underbara platser. Jag vill sitta i en mysig stuga med en tänd brasa, omgiven av snö, när havet, med någon jag håller kär. Jag vill ligga kvar i sängen en hel dag och mysa.

Nej, jag har ingen lust alls att jobba.

..........................................................It's a cold and it's a broken halleluljah

Tydligen så hade poliserna som kom ut när Rally Kalle Caroline Tiedman körde in i en lastbil sett bra ut. Följdfrågan blir självklart:

Syrran, gav du dom mitt nr?!!

Mamma försöker hitta en kille till mig och syrran ger mig tips då och då. Varför? För att jag aldrig hittar någon som intresserar mig. Come on.

Vad gör man när man är ledig? Tror att min kropp börjar känna sig utvilad efter en vecka med väldigt lite jobb och förhållandevis mycket sömn. Är nog dock inte redo för träning igen. Kanske ett lugnt pass.

Idag tänker jag i vilket fall inte sitta hemma och ha sådär synapsavstannande tråkigt. Jag tänker åka och shoppa! Alla som är förvånade räcker upp en hand!

Jaså alla var amputerade, det hade jag aldrig kunnat ana!

Vi vet ingenting...

Människan kan vara dubbelt så gammal som man trott. Enligt en tand i Israel.

Är det inte faschinerande att vi tror att vi vet så mycket som vi inte vet! Om det nu är så, så ändras uppfattningen om hela evolutionen. Så länge man bara ser vita svanar så finns bara vita svanar som Popper sa. Tills man ser en svart.. Antingen tror man att det är sanningen. Eller så finns det aldrig någon sanning. För mig en otroligt frustrerande tanke eftersom jag är så törstig på kunskap och att förstå allt, men förmodligen den som ligger närmast sanningen. (Har jag nämnt att jag är förtjust i ironi?) Vetenskapsböcker skrivs om och tur är väl det så vi inte hamnar i någon sorts dogmatisk syn på allt vi anser oss veta.


Frågan är hur mycket tandkrämen utvecklats?

Idag har min lillasyster kört in i en lastbil. Hennes bil är demolerad och bärgad. Själv beskriver hon det som att hon "fortsätter att hålla pulsen uppe i familjen". Minst sagt................. Hon blev mest arg på ambulanssjuksköterskan som skulle krama henne? Är inte det lite opreffesionellt tänker jag, att kramas?

Jag hetsringde min lillasyster i panik bara för att få henne att åka till sjukhuset även om hon anser att hon mår bra. Vilket hon nu gjort. Lade på luren i örat på chefen också när syrran väl ringde upp, det kändes bra!

Med tanke på hur rädd jag är om min lillasyster och hur mycket jag älskar henne så borde jag nog anlita två livvakter, se till att jag alltid kan lokalisera henne, sälja hennes bil och införa att hon måste rapportera allt hon gör till mig. Syrran, vad säger du? Över.

Jag håller på och letar efter ett piano.

Igen.

Är jag galen? Förmodligen.

Ska ringa en flyttfirma och se om de kan tänka sig att stå för förflyttningen upp till min lägenhet. Jag gissar att de säger nej. Ingen vill bära ett piano.

Jag motiverar det med att jag har gott om plats här i min 3a.

Kvällspromenad

En känslostorm som forsade likt vårfloder utan att förstå vattnets genesis. Ett slut utan början, en känsla utan aning. I natten gömmer jag mitt hjärtas skatt.

Julhelgen är över. Jag har semester måndag och tisdag. Råder lite panik över detta faktum. Är lite lätt rastlös, så kan man nog uttrycka det. Inte för att jag egentligen vill jobba, utan för att jag är helt störd som aldrig någonsin kan vara lugn inuti. Blir less på mig själv. Borde gå till någon människa som kan tala om vad det är för fel på mig. Varför kan jag så sällan, på egen hand, känna mig sådär äckligt nöjd?

Jag är alltid någon annanstans. Oftast 1-2 dagar framt i livet. Det kan ju omöjligt finnas något som är viktigare och mer äkta än nuet. Det vet jag också. Varför så svårt att leva som man lär?

Känner ungefär att jag borde jobba för jag borde det och det och jag borde förbereda den föreläsningen som jag ska ha om 4 veckor, ungefär. Jag har alltid något jag kan mobilisera adrenalin för helt i onödan. Well. Imorgon måste jag, semester eller ej, bege mig upp till jobbet och flytta mina grejer i mitt arbetsrum. Ska byta rum. Det bör inte ta så lång tid. Idag har pappa, brorsan, lisa och jag varit på hockey och ute och ätit. Väldigt trevligt! Pappa kommer förbi en sväng imorgon också. Ska hämta mitt körkort hos polisen imorgon också, råkade tappa det för några veckor sen. En lördag, ja. I onyktert tillstånd, ja.

Ibland undrar jag om jag kanske är totalt värdelös på att läsa av människor, motsatt mot vad jag trodde? Eller är andra bara mer sävliga än mig? Att allt inte måste ske nu nu nu? Har svårt att förstå det.

Är det nu jag borde resa mig från soffan, bestämma vad jag ska ha på mig ikväll och ta en dusch?

Jag har två brorsdöttrar som är 5 och 2½ år ungefär. Den äldsta tror väl inte direkt på tomten medan den lilla tycker att tomten är lite läskig. Mammas man Ulf skulle såklart "gå ut och ge hästarna mat" och precis då kom tomten!

Julklappasutdelningen börjar och i all hast säger mamma när tomten tittar på minstingen som blir lite rädd:

"Haha nej men Ulf tittat inte på henne så"

..................

Haha nej nu tror ingen av ungarna på tomten mer ;-)

Minstingen gick runt och sa sen "Uff va tomte". Men hon var ändå rädd för tomten!

Dagen före

Ni vet när man kommer utanför dörren, har lite bråttom och ser att man måste skrapa rutorna?

Japp. Det hände mig imorse.

Ni vet när man skrapar rutorna och sätter sig i bilen och ska åka iväg?

Japp det hände inte mig imorse..... För min bil startade inte. Får ge dagens ros till mina grannar som hjälpte mig att få igång bilen. Den hade dött inatt av kylan.

Jobbade idag, skönt att ha fixat med det mesta så jag kan känna mig helt ledig nu över julen! Har tagit semester mån och tis faktiskt. Så jag kan skriva på min artikel... suck..

Har både gett bort och fått lite julklappar idag, mysigt! Mår betydligt bättre idag, förutom att jag inte kan prata så mycket.... Hoppas jag är helt kry imorgon så jag känner vad julmaten smakar! Mamma gör alltid vääärldens största julbord :) Nu ska jag krypa ner i sängen, önskar er alla en riktigt mysig Jul! Ta vara på morgondagen och tiden tillsammans med nära och kära!!

Fnitter på kvällskvisten

Igår när jag skulle gå och lägga mig skulle jag således tvätta av mig sminket.

Inser efter en lite stund att det är Klorhexidin som jag tvättar piercingarna med jag står och smetar med runt ögonen. Vilket föranledde ett fnitteranfall kl 00.30 i min ensamhet.

Frågan är: Var jag trött och förvirrad eller hög på citodon?!

Lägg ner

Det har inte satt sig nere i lungorna enligt läkaren, hallelulja!

Förstår inte varför jag har så svårt med att hålla mig hemma när jag de facto är sjuk. Andra människor kan sjukanmäla sig trots att de inte är sjuka medans jag får dåligt samvete för att vara hemma en dag när jag är sjuk. Det är ju inte direkt så att Fredrik Reinfeldt kommer och knackar på. Men jag känner mig ju skyldig så fort jag ser en polis så jag kanske är ett hopplöst fall.

Imorgon ska jag i alla fall hålla mig hemma och göra Reinfeldt nöjd genom att inte smitta ner andra. Måste jobba på WC på ons, har möten inbokade. Kommer med största sannolikhet jobba lite hemifrån imorgon men det är väl ok så länge jag ligger i sängen..!

Måste lära mig att bara..göra ingenting. Förstår inte hur det kan vara så avancerat?

Okej. Dags för ett besök på vårdecentralen, igen. Insåg när jag vaknade imorse och hela bröstet gjorde ont, det gick tungt att andas och jag var slemmig att det var bättre att ringa och få en tid med en gång.

Suck.

Sätter mig i ett hörn och tjuter snart. Orkar inte med fler krämpor.

Alla har sina egenheter och man är ofta ganska duktig på att lägga märke till andras små egendomligheter. Men jag själv då?

• Jag kan inte stå stilla och borsta tänderna. Nästan en liten vagant för om det finns någon i närhet försöker jag tveklöst prata med denne.
• Jag säger ett apelsin. Ingen kommentar.
• Jag har rutiner innan jag går och lägger mig, utan dess like. Dricker alltid några klunkar vatten precis innan jag lägger mig i sängen. Gör jag något emellan måste jag gå och ta ett par klunkar till. Kanske borde trotsa mig själv någon dag...?
• Istället för att köpa låsspray till bilen så låser jag upp på passagerarsidan, kryper in i bilen och öppnar förardörren innifrån.
• Jag måste alltid ligga och sola mot solen.
• När jag blir irriterad kallar jag folk för mupp?
• Jag tycker inte om att prata i telefon.
• Jag har klockan på höger arm. Vem är det som bestämt att man ska ha den på vänster?
• Jag har så dålig balans att jag knappt kan stå på ett ben och ta på mig en sko, i nyktert tillstånd.
• Jag måste ha duntäcke och dunkuddar när jag sover. Sen ligger jag dessutom och flyttar runt ena handen på täcket för att det är skönt att det är svalt?
• Jag glömmer alltid något när jag åker från gymmet....
• Jag tycker inte om att äta upp kanterna på mackan, speciellt inte om det är mörkt bröd. Och bröd med frön i går bort.
• Jag kan inte ligga på mage mer än 5 sekunder innan jag får ont. För mycket svank.
• Jag kommer alltid 5 min sent (mer regel än undantag). Tidsoptimist XXL.
• Jag älskar Digestive med ost på.
• Jag tar alltid på mig höger sko först.
• Jag utvärderar hela tiden vad jag säger och gör.
• Jag är fixerad vid tid och bävar för att mitt livs tid inte ska räcka till. Jag vill ta vara på varje minut. Blandad förtjusning och fruktan inför framtiden.
• Jag vill förstå allt.

Och massa mer.. Jag har ju säkert massa egenheter som ni tänkt på men inte jag?

Sjukt ynklig. Mina luftrör gör ont. Vart är han som ska krama och pyssla om mig?

Än så länge har ingen kommit och tagit mig med storm? Jag bor i Tannefors och portkoden är 1987. Bara att storma lägenheten. Jag ligger i soffan och väntar så länge.

Fyra dagar till julafton och jag har inhandlat 1 (en) julklapp. Hejja Jenny. Den jag har köpt är visserligen fantastiskt bra. Och jag har ju flera dagar på mig att trängas med människor på stan. Nu ligger jag i koma i sängen så det passar inte så bra. Undrar om jag någonsin varit sjuk så mycket som jag varit det här året?

Min julklapp till mig själv:

No need

Jag är tillbaka