Det är när man är ledig man inser hur trött man är. Det är nu jag inser i vilket rasande tempo hösten gått. Jag kan knappt svara på vart den tog vägen. Jag klandrar inte mig själv, jag hade velat prioritera annorlunda men jag har inte haft någon som helst möjlighet. Först nu inser jag hur uppe i varv jag varit, hur skrämmande det är att mitt minne inte alls hängt med, hur mycket inre och yttre press och stress som tyngt mig. Och det är klart att jag har varit sjuk mer än någonsin detta år. Först plugga 125% och jobba 50%, sen två nya krävande jobb på 115%. Men, jag ser trots allt inte hur jag skulle kunnat göra något annorlunda. Det som ska göras ska göras.

Kanske hade jag kunnat mantra "good enough" lite bättre och sänkt kraven på mig själv. Men good enough är faktiskt inte tillräckligt för mig. Kanske hade jag kunnat hantera pressen bättre och jag ska komma på ett bra sätt att utveckla mig själv på den punkten.

Nu när jag hur enkelt som helst kan gå till affären och plocka det jag ska ha utan att stå med TILT i huvudet flera minuter och inte kunna komma på knappt vad man gör i en affär, nu när jag hur enkelt som helst kan redogöra för vad jag ätit för mat idag utan att behöva fundera i 5 min, nu när dagarna inte flyter ihop utan jag vet när jag gjorde vad - nu som först förstår jag hur trött i huvudet jag varit.

Jag säger att jag ofta är rastlös, vilket jag är. När jag har en ledig dag vill jag nstan tillbaka till jobbet. Åtminstone nu när jag lever själv. Men jag har anpassat mig de här dagarna, förvånansvärt fort. Och jag vill inte gå till jobbet imorgon.

Jag vill åka till fjällen och lära mig åka snowboard. Jag vill ut och resa och se underbara platser. Jag vill sitta i en mysig stuga med en tänd brasa, omgiven av snö, när havet, med någon jag håller kär. Jag vill ligga kvar i sängen en hel dag och mysa.

Nej, jag har ingen lust alls att jobba.

..........................................................It's a cold and it's a broken halleluljah