Julhelgen är över. Jag har semester måndag och tisdag. Råder lite panik över detta faktum. Är lite lätt rastlös, så kan man nog uttrycka det. Inte för att jag egentligen vill jobba, utan för att jag är helt störd som aldrig någonsin kan vara lugn inuti. Blir less på mig själv. Borde gå till någon människa som kan tala om vad det är för fel på mig. Varför kan jag så sällan, på egen hand, känna mig sådär äckligt nöjd?

Jag är alltid någon annanstans. Oftast 1-2 dagar framt i livet. Det kan ju omöjligt finnas något som är viktigare och mer äkta än nuet. Det vet jag också. Varför så svårt att leva som man lär?

Känner ungefär att jag borde jobba för jag borde det och det och jag borde förbereda den föreläsningen som jag ska ha om 4 veckor, ungefär. Jag har alltid något jag kan mobilisera adrenalin för helt i onödan. Well. Imorgon måste jag, semester eller ej, bege mig upp till jobbet och flytta mina grejer i mitt arbetsrum. Ska byta rum. Det bör inte ta så lång tid. Idag har pappa, brorsan, lisa och jag varit på hockey och ute och ätit. Väldigt trevligt! Pappa kommer förbi en sväng imorgon också. Ska hämta mitt körkort hos polisen imorgon också, råkade tappa det för några veckor sen. En lördag, ja. I onyktert tillstånd, ja.

Ibland undrar jag om jag kanske är totalt värdelös på att läsa av människor, motsatt mot vad jag trodde? Eller är andra bara mer sävliga än mig? Att allt inte måste ske nu nu nu? Har svårt att förstå det.