Ibland gör man medvetet saker som går emot det man innerst inne egentligen vill och känner. För att man "borde", för att man tänker att det är "en chans man kanske inte får igen", för att man vill "trotsa sig själv och utvecklas". Men man ska inte lura sig själv. När ens undermedvetna börjar forma ett beslut, well, then it's time to face reality!
Jag har ofta en magkänsla. Om personer, om händelser. Och jag har mer och mer börjat lita på denna. Ett exempel; dejtar/lever man med en person där magkänslan och det omedvetna säger att det aldrig kommer fungera, så är det till 99% förmodligen så. Hur mycket man än vill, hur mycket man än försöker övertyga sig själv om det bra, så kan man inte lura sig själv. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. Kanske försöker jag övertyga mig själv om att det som formats i mitt omedvetna bör tas i beaktning.
Märk väl, ovan var bara ett exempel. Jag har inga kärleksbesvär. Det närmsta jag kommer kärlek är alla romantiska filmer jag börjat se.
Om jag svamlar kan det bero på en natt med dålig sömn. Känns som att jag inte sovit på en vecka? Det är ganska mentalt påfrestande att var ruskigt trött hela tiden kan jag tala om. Jobbade till halv åtta idag, först univ, sen wc. Ville fixa klart allt med lönerna för imorgon kommer Stefan en sväng och då kan jag passa på att koppla av och somna i soffan..!
Mitt hjärta har "rusat" både igår och idag. Sa till emil igår att shit, det känns jäkligt skumt.. Så kände han på min puls som slog bombombombmbombbbmbob bom bombbombobmb. Typ. Känns inte jättestabilt.
Okej. Jag behöver någon att dela livet med som kan ta ner mig på jorden igen. Plz? Frivillig? Det finns ett ställe i lkpg som heter "Pusslunden". Det står på en skylt att cyklar som parkeras felaktigt (?) flyttas till Pusslunden. Ska nog ta och parkera mig själv där.

En av få dagar jag lyckades ta på mig mössan med märket mitt fram....