Imorse när jag kom till jobbet infann sig en känsla av att vara tillfreds. Jag gick förbi cafeterian och köpte en macka, gick till kaffemaskinen och tog dagens första kopp kaffe, upp till kontoret, startade datorn, gick igenom mailen. Jag kom på mig själv med att tycka om denna måndagsrutin. Jag tycker om att sitta på kontoret i lugn och ro, skriva en lista på dagens att göra och sen beta av denna lista. Men. Dubbel som jag är så föredrar jag omväxling. För tillfället tycker jag att det är krävande med två olika jobb; man måste hålla sig uppdaterad även de dagar man inte jobbar, får sällan flera dagar i rad på jobbet och måste ofta "jobba ikapp" lite. Men kanske är detta en väldigt delikat lösning för mig. Förutsatt att jag har kontroll.
Det jag kan sakna jämfört med att vara student (har ju läst på universitet i 7 år..!)är den fullständiga frihet man många gånger åtnjöt. Veckorna och helgerna gick in i varandra, om man så ville, en stor del av tiden kunde disponeras på egen hand, och man fick en känsla av att man kunde göra ungefär vad man vill med sin tillvaro. Det behöver inte innebära att man reser till Kambodja, byter religion eller går ut sex dagar i veckan, det är mer känslan av valfrihet och att slippa ta hänsyn. Jag trodde dock att jag skulle sakna detta mer än jag gör. Jag tycker om strukturen och jag tycker om rutinerna. Vardagen har ju varit en av mina största fiender förut men just nu är jag och vardagen fullkomligt överens. Tror jag har kommit till en punkt där jag är trött på att vara fri och rotlös. Jag tror att för mycket valfrihet kan ingjuta stor ångest i våra hjärtan över att göra rätt val, att inte göra tillräckligt. Men det finns det andra texter som avhandlar.
Jag och torktumlaren är inte lika överens. Pratade med pappa i telefonen samtidigt som jag startade tumlaren. Gick ner nån timma senare och kläderna var fortfarande blöta. Hur var det med simultanförmågan egentligen lilla Jenny?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar