I helgen blir det jag och mina myskläder. Ska gå omkring som en luffare hela helgen på Öland och jag kommer älska det.

Kom precis hem från jobbet/gymmet. Lyssnar på Mark Knopfler och ugnspannkakan står i ugnen. Det låter helt klart lite komiskt, men jag njuter. Men. Varför måste det alltid finnas ett men? Min kvällslektyr består av en rapport som jag ska ge återkoppling på imorgon. Jag är ungefär lika trött på kvällsjobb som det mystiska föremålet på himlen, även kallat "korven", förbryllar Söderköpingsborna.

I helgen beger jag mig till Kalmar och Öland. Det blir middag på min absoluta favoritrestaurang "Larmgatan 10" och sedan ska jag andas Ölandsluft. Värmen ska komma till helgen sägs det, tänk vad underbart om det blir så! Då skulle man haft någon att hålla i handen under strandpromenaderna... En fråga återstår dock, tåg eller bil? Tar jag tåget så kan jag slippa jobba resten av helgen. Kanske lika bra så kan jag koppla av sen!

Varför sänds "Halv åtta hos mig" kl 21.30? Ärligt talat, jag kunde inte vara mer ointresserad av att titta på tv. Jag är desto mer intresserad av mina nya iPhone. Helt ny. Tack mig själv för att jag lät den utstå en störtskur på semestern.

Träna eller inte träna idag? Är inne i en jag-vill-göra-massor-men-samtidigt-ingenting period. Igår blev det vattengympa 08.00 och 30 min på trappmaskinen på kvällen. Jag kanske bara borde vara hemma helt enkelt, men jag vet inte hur man gör när man är hemma? Middag hos Maria ikväll i alla fall!

Går runt och gör små "vanheden-skutt". Idag får jag tillbaka min iPhone, vilken lycka!!!!

Tänk att sitta i varsin gungstol när man är gammal och känna hur man hör ihop, delar ett helt livs minnen och hur man varit oskiljaktiga.

Ja, jag börjar tycka att singellivet har absolut noll att erbjuda.

Dags att uppdatera. Jag har funderat och vänt och vridit. Jag sitter som ni vet som platschef på World Class här i Linköping, och detta på 50%. Det är alltså inte konstigt att jag jobbar 12 timmar om dagen. Johan som är min chef är även vd för World Class sverige och sitter i Sthlm och jobbar och jag ansvarar alltså för anläggningen, och jag har insett att jag tycker att detta är ett väldigt stimulerande jobb. Jag har alltid strävat mot att jobba som lärare på universitetet och i augusti förra året blev det även så. Och sedan dess har jag jobbat 60-65% där. På ett sätt har det gått bra att kombinera jobben eftersom jag kan anpassa mina dagar på WC efter hur jag jobbar på universitetet. Men som jag skrev tidigare, en livsstil som enbart består av jobb och stress håller inte i längden. Jag har blivit erbjuden jobb på universitetet även i höst, men det är ingen säkerhet att få en termin i taget plus att jag anser att man som lärare på sjukgymnastutbildningen även bör jobba kliniskt. Jag har därför tackat nej till förlängt och ja till en heltidstjänst som platschef på worldclass, samt som sjukgymnast. Och beslutet känns rätt! Kommer ha kvar en liten del undervisning också så det blir perfekt. Så, från och med 1 juli har jag bara ett jobb, i princip! Jag älskar att vara på gymmet och tänker lägga ner min själ i detta!

Har inte tagit mig upp ur sängen ännu, som ursäkt har jag en utekväll igår. Min slutsats igår blev: Har 95% av alla Linköpingsbor varit med i Köpinggänget? Total katastrof. Hade dessutom ingen lust att stå och trängas med massa människor så vi gick hem en timma innan stängning. Då hade vi hunnit göra oss osams med en utländsk kille som tog sig friheten att ta på både Carro och mig. Jag reagerade helt instinktivt och gav killen en rejäl knuff. Efter 5-10 min kom han tillbaka igen och det slutade med att vakten fick ingripa. Är trött på respektlösa människor. Och sånna som helt enkelt bara är dumma i huvudet. Dagen på gymmet igår var lyckad! Roligast var helt klart tävlingen i gymmet, tack ni som ställde upp! Älskar mitt jobb! Jag har tackat nej till förlängt på universitetet, i princip iaf, får skriva mer om det sen.

Kvalitetstid med lunch hemma. Har varit på universitetet på förmiddagen och kl 13 är det dags att bedöma ett gruppträningspass igen. Sen bär det av ner till World Class. Det har varit mycket fram och tillbaka denna vecka. Börjar känna att min livsstil jag har nu inte är hållbar. Återkommer till det senare ikväll.

Imorgon är det Öppet Hus på gymmet och således mycket som ska ordnas. Det återstår alltså att se hur sent det blir ikväll. Vårat "barnrum" blir färdigrenoverat idag och sen ska det inredas, upp med tv, playstation osv igen. Ingen som skulle bil förvånad om jag bokade in en träff med någon och sen insåg att jag måste jobba.. Och således be personen komma och göra mig sällskap på jobbet medan jag inreder barnrummet mm? Ett inte helt osannolikt scenario. Som sagt, min livsstil är inte riktigt hållbar i alla lägen!

Minnen skapar man tillsammans. Inte ensam..

Senaste dagarna har jag ägnat mig åt något här hemma som skulle kunna liknas med tv-strejk. Jag har inte haft den på sen i måndags. Om det finns några bra program, upplys mig. Men det är ju en snygg inredningsdetalj som hänger där på väggen åtminstone.

Finn fem fel? Ungefär 234 sladdar... Borde ha trådlöst..

Ni vet väl att ni kan logga in på skatteverket och titta på er deklaration? Skatteåterbäring, ja tack! Resa, spara, ny bil? Hinner nog bestämma mig till i juni.

Jag borde ha sovit för länge sen. Men jag har.....jobbat! Antar att ni är mäkta förvånade.... Har faktiskt suttit och rensat våra spellistor i Spotify. Idag har jag kört två pass, som egentligen bara blir ett. Först bedömde jag ett hjärtgympa-pass, ganska låg intensitetet på passet med andra ord. Sen körde jag 30 min på trappmaskinen efter jobbet. Kändes oerhört långsamt och tungt i början. Sen började jag köra intervaller, bra eller dåligt att belasta hjärtat på så sätt när jag fortfarande känner av förkylningen låter jag vara osagt. I vilket fall blev det helt plötsligt underbart att stå på trappmaskinen. Jag vill ta ut mig när jag tränar. Punkt.

Annars har jag mest hängt i Spat med LHC idag. Ungefär en liten stund i alla fall. LHC-killarna tränar hos oss ibland och idag hade de bokat Spa-avdelningen som avslut på säsongen. Säger ju att jag tycker om mitt jobb väldigt mycket...

Detta utspelade sig imorse då jag cyklade till jobbet.

Tittar mig omkring. Tittar mig omkring igen, extra noga. Utbrister i tanken "Ingen snö?!!!! Bar backe, torra vägar. Ingen snö så långt ögat når??!"

Sen cyklar jag omkull.

...

Allt var precis så förutom att jag inte cyklade omkull. Ville bara poängtera hur denna insikt tog mig med storm. Det är vår, törs man tro på det?

Fick precis ett vad-är-det-för-månad moment.

Vad är problemet med mig?

Haft en galet hektisk dag på jobbet idag. Sådär att man knappt hinner prata med folk och när man väl landar undrar man vad man egentligen gjort, sagt, utstrålat.

Kom hem här för en dusch sen. Satte på Outlandish - Feels like saving the world (radio edit). Loggade in på FB och läste kommentarer jag fått. Och så log jag. Helt plötsligt känns det okej att ha haft en sån här dag. Isn't that amazing? Musik och härlig människor är medicinen. Vilket får mig att tänka på hur mycket en liten kommentar kan göra. Notera.

Ber om ursäkt. Min skrivåder har blivit igentäppt eller liknande.

Har i helgen besökt ett Stockholm i solsken. Det var skönt att komma bort om så bara för en mycket snabb visit. Och ja, jag skrev avsitkligt snabb visit istället för snabbvisit.

Lördagen spenderades hemma i soffan vilket var väldigt skönt. Tittade på film, njöt och slumrade. Skotertur i solen på söndagen, så härligt! Skönt att komma ut på landet ibland, i solsken, lugnt och tyst. Och jag som är barnsligt förtjust i fart blev barnsligt förtjust i att åka skoter!

Stressen har hängt över mig idag. I perioder känner jag att jag inte alls hinner med. Och jag vill inte jobba kvällstid mer. Hur löser man en sån situation? Att alltid behöva känna stress över att man ska hinna med blir påfrestande. Men jag har tagit ett beslut så det kommer att bli bättre. Bra. Tränade idag bara för att få avreagera mig lite. Har ju inte tränat på 4 veckor nu och mår inte bra av det. Så idag var jag tvungen att gå ner och slita i vikterna lite. Sen åkte jag hem och glömde nyckeln i dörren.

Well, I don't know.

Köpte på mig lite hårprodukter i Thailand, det behövs när man solar och badar konstant. Och mitt hår behöver det överlag. Fick tag i en bra hårinpackning som jag dessvärre inte köpte med mig fler av. Det gjorde jag däremot med denna produkt, som har genomfört en räddningsaktion äv mitt hår. Det mår bättre nu än innan resan. Jag är alltid rädd att sånna här produkter ska göra håret fett och tråkigt, men det gör det inte detta. Det bara sjunker in, och har effekt!

Det sägs att det ska bli snö. Är det meningen att vintern ska var 5 månader? Jag trodde vi hade fyra årstider och att 4x3 var tolv. Har jag missat något väsentligt här? Jag emigrerar och abdikerar och alla andra ord som låter ungefär likadant.

Idag har jag varit nere på gymmet en sväng. Precis som alla andra dagar. Mina vänner och kollegor där är out standing. Jag blir alltid så glad när jag är där! Och alla andra människor som jag har runt mig, ni tillför mig massor!

Jag har separationsångest. Jag saknar någonting vitt. Som är skönt att hålla i handen. Som jag alltid bär med mig. Som håller min tumme vältränad. Som får mig att vakna till en ny dag. Som håller mig uppdaterad, tillgänglig. Som skäller när chefen ringer. Nåväl, just det saknar jag inte.

Kort sagt. Jag saknar min iPhone. När kommer du tillbaka?

Min kropp har senaste tiden oförtrutet levererat en miljö som kräver panodil, hostmedicin och nässpray. Hur kan man använda upp en halv flaska nässpray på bara ett par dagar? Mår något bättre nu förutom att jag hostar sönder mina lungor och alla bålmuskler jag har. Det är minst sagt en långsam sysselsättning att vänta på att bli frisk..

Men det gäller att inte låta sig bli fastbunden i marken, utan att försöka ha satellitvy ibland. För alltid när man kommer högt upp och blickar ut ser allting mycket vackrare ut.

Hostmedicinen verkar dock inte fylla sin funktion från vilken synvinkel man än ser det. Kanske ska prova att hälla i mig hela flaskan och se om den strategin är bättre!

Bra idé, dålig idé? Tänkte ringa och fråga om de har några tabletter mot brist på hjärnceller.

Vad tror ni?

Hjärntabletter?

Jag har bara gått och väntat på att det ska hända. Och idag hände det.

Jag låste in bilnyckeln i bilen.

Alla frågar hur jag lyckas och jag svarar: Febrig, pratade i tel... ingen hjärna.. Det var inte jättekul att stå 15 min promenad hemifrån, sjuk, hungrig och inte komma in i bilen. Men jag visste åtminstone vart extranyckeln var.

Jobbade idag fast att jag borde låtit bli. Kollapsade i sängen när jag väl kom hem. Packade väskan igår för att vara med på vattengympa-passet imorse som jag bedömde men jag lät bli när jag kände hur jag mådde imorse. Fick sitta bredvid istället. Jag som trodde jag höll på att bli bättre? Helt klart värt en suck. Eller nej förresten. Två.

Åkte ut på landet till mamma igår kväll. Jag har inte sett en enda deltävling av melodifestivalen och igår insåg jag att det inte var någon större förlust. Är det bara jag som skäms över svensk musikindustri i melodifestivalsammanhang? Avslutade med en sväng ute, helt nykter, där jag mest umgicks och iakttog vilket jag kom på mig själv med att gilla.

Bröjar bli trött på riktigt på min förkylning nu. Jag är inte jättedålig, men inte heller helt bra. Och det är stillestånd. Och veckan som passerat sen vi kom hem känns ärligt talat som hur lång tid som helst. Har pysslat endel med lägenheten här hemma. Satt upp nya gardiner bland annat. Ska skruva ihop en hylla till badrummet nu för jag får inte plats med alla hårprudukter, krämer, smink, smycken............... Inköpsstopp?

Gardinerna och kuddarna är mörklila :)

This is why I want to go back..

Åka bort över helgen kanske? Redan trött på att vara hemma. Vart som helst blir bra. Bara det är hotellservice, frukost och så vidare. Någon som antar utmaningen?

Igår hände något som inte hänt på flera månader. Mitt skåp som tillhör tv-möbeln sitter på väggen. Min tv sitter dessutom fast i stativet i panelen som sitter på väggen. Det hela var enkelt. Mycket enkelt. Det behövdes bara lite skruv och en skruvdragare. Och just det ja, en styck händig bror också. Det enda jag behövde göra var att åka och köpa, märk väl, två (2, en tvåa) skruvar (skruv?) på ByggMax. Jag kom hem med en hel ask. Eller ask. Liten låda. Ja, jag läste matte på gymnasiet och nej jag tyckte inte om matte. Och nej, just de här skruven (skruvarna?) fanns inte att köpa i lösvikt. Så behöver ni skruv någon gång - ring mig. Något måste man ju locka med för att folk ska höra av sig.

Ni som tycker det är jobbigt med kommatecken och korta meningar, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Verkligen.

Det var för övrigt väldigt härligt och ha mina söta brorsdöttrar här igår! Istället för att sitta här och prata med sig själv. Vilket inte heller går med tanke på att jag inte haft någon röst på fem dagar.

Ibland känns det som att mitt omdöme är riskabelt lågt under kvällstid. Så då, om jag tänker göra något, ringa Reinfeldt, skriva ett olämpligt mail eller liknande så brukar jag tänka att vill jag fortfarande göra det imorgon när jag vaknar, så är det ok att göra. På morgonen ter det sig alltid som en oerhört dum idé och jag tänker "hur kunde jag ens fundera på att göra det"?

Så, dagens fråga är: Varför sjunker Jennys omdöme som ett störtande plan under kvällstimmarna?

Hej jag heter Jenny och jag kraxar. Jag har verkligen ingen röst... Inte någon mening med att svara i telefonen när det ringer för då skulle de väl skicka hit en ambulans eftersom att jag inte skulle kunna göra mig förstådd.

Min granne knackade på här för någon halvtimma sen. Jag vet inte varför. Jag vet inte varför jag inte öppnade heller? Typiskt svenskt. Sen blev jag nyfiken och ångrade att jag inte öppnade. Också typiskt svenskt. Kikade såklart ut genom fönstret lite diskret när jag hörde att ytterdörren öppnades. Typiskt svenskt igen.

Jag skulle vilja sova i flera dagar och bli frisk. Istället kan jag inte sova alls, trots att jag är trött just nu. Tidsskillnaden gör sig fortfarande påmind i kroppen och imorse vaknade jag vid 04. Aldrig känt mig så morgonpigg på 26 år.

När man är på semester får man möjlighet att se så mycket från ett annat perspektiv, vilket jag annars tycker är svårt när man befinner sig mitt i allt. Jag har under de här två veckorna flera gånger suttit för mig själv i vattnet och bara tänkt och helt plötsligt kan saker te sig så självklara. Så uppenbara. Det är nyttigt med lite distans från tillvaron. Nackdelen är väl kanske att man inser vad livet egentligen har att erbjuda och att man inte tar tillvara på det.

Helt plötsligt känns vardagen här hemma så... oattraktiv. Tråkig. Innehållslös.

Men. Jag hade en härlig söndag när jag åkte runt till familj och vänner och åkte dessutom corvette! Åter till jobbet idag, en lång dag med undervisning och en sväng på gymmet efter det. Lät dock bli att träna med tanke på att jag mår som om jag åkt igenom en mangel.

Till Maria på msn:
-hur gar bussarna?
-oj vi har å hemma

Tillbaka hemma i Sverige. Trött efter en lång resa. Lite ont i halsen hur man nu lyckas bli krasslig i 40 graders värme... Inte lika tacksam för AC längre. Min bil startade. Man kan spola ner papper i toaletten obehindrat. Man kan sminka sig utan att kleta ut sminket. Man behöver inte myggspray. Jag känner mig som om jag blivit överkörd av en buss. Och ja, det är helt korrekt att jag är en aning..osammanhängande.

Nu måste jag sova någon timma innan jag säger hej till Linköping!

Idag packade vi och lämnade Phi Phi, vårat favoritställe. De flesta man pratar med anser att Phi Phi har nagot speciellt och det har det verkligen. Det är ganska litet, det är mycket människor från hela varlden och framförallt ungdomar. Det är en vacker ö och man kan åka och se många fler öar och snorkla och dyka. Det finns nattliv och om man vill pubar eller softa restauranger. Och att gå omkring pa de små gatorna, ta en massage och bara vara och träffa folk är något jag verkligen uppskattar!

Nu är vi dock i Patong som är en otrolig kontrast. Här tycker jag att det är hysteriskt. Mycket mer tjat så fort man går förbi en "affar" vilket man gör hela tiden. Och somliga beskriver det som ett horhus och hamnar man på de gatorna så ja, det är ieeew. Men vi bor på samma hotell som förra året och det är verkligen kanon. Nu har vi varit ute och gjort den mesta shoppingen, det var därfor vi åkte hit. Vi sa båda att shit vi shoppar allt idag sa ligger vi vid poolen hela dagen imorgon och går inte utanfor hotellet! Vi maste åka från hotellet 05 på lördag morgon (23 fre kväll hemma). Vi flyger 08.20 härifran Thailandsk tid och landar 13.35 på lördag svensk tid. På sätt och vis känns det som att det har varit en lagom semester, men så fort jag tänker på att åka hem sa får jag ända panik?

Tillbaka på Phi Phi och efter att ha umgåtts lite med en israelisk kille kan jag bara dra slutsatsen att svenska killar har en del att lara sig. Jag önskar att svenska killar kunda vara lite mer "rätt fram". Inga genvägar, konstigheter, spel. Jag värdesätter personer som på ett enkelt sätt vågar kommunicera sitt intresse. Och tänk att det kan vara sån skillnad i hur killar "tar hand" om en tjej. Ingen nonschalans här inte. Snarare fullständig fokusering vilket är så härligt genuint.

Om jag råkade titta mig i spegeln fick jag direkt höra 'don't look in the mirror, you look beautiful'. Eller när vi skulle ut och äta fick jag direkt en puss på kinden och 'you are so beautiful'. Små gester hela tiden som verkar vara så självklara. Ni förstar. Något som jag både upplevt och sett hemma alldes för sällan! Well. Nu vet jag lite mer om Israel.

Inte många dagar kvar här nu. Imorgon åker vi tillbaka till Phuket, någonstans. Lutar åt Patong. Sen flyger vi hem på lördag och det är verkligen blandade känslor!