Jag har bara gått och väntat på att det ska hända. Och idag hände det.

Jag låste in bilnyckeln i bilen.

Alla frågar hur jag lyckas och jag svarar: Febrig, pratade i tel... ingen hjärna.. Det var inte jättekul att stå 15 min promenad hemifrån, sjuk, hungrig och inte komma in i bilen. Men jag visste åtminstone vart extranyckeln var.

Jobbade idag fast att jag borde låtit bli. Kollapsade i sängen när jag väl kom hem. Packade väskan igår för att vara med på vattengympa-passet imorse som jag bedömde men jag lät bli när jag kände hur jag mådde imorse. Fick sitta bredvid istället. Jag som trodde jag höll på att bli bättre? Helt klart värt en suck. Eller nej förresten. Två.