Hej jag heter Jenny och jag kraxar. Jag har verkligen ingen röst... Inte någon mening med att svara i telefonen när det ringer för då skulle de väl skicka hit en ambulans eftersom att jag inte skulle kunna göra mig förstådd.

Min granne knackade på här för någon halvtimma sen. Jag vet inte varför. Jag vet inte varför jag inte öppnade heller? Typiskt svenskt. Sen blev jag nyfiken och ångrade att jag inte öppnade. Också typiskt svenskt. Kikade såklart ut genom fönstret lite diskret när jag hörde att ytterdörren öppnades. Typiskt svenskt igen.

Jag skulle vilja sova i flera dagar och bli frisk. Istället kan jag inte sova alls, trots att jag är trött just nu. Tidsskillnaden gör sig fortfarande påmind i kroppen och imorse vaknade jag vid 04. Aldrig känt mig så morgonpigg på 26 år.