För tillfället är jag så trött på människor. Vart finns alla intressanta människor? I min värld framförallt av det manliga könet men detta är säkert applicerbart oavsett. Svårt att få ner min känsla i ord just nu, men gör ett försök.

Jag har inga orimliga krav, jag tycker bara om att prata, filosofera, utbyta tankar, åsikter, kunskap - varför kan så få tillgodose detta behov? Jag vill inte lyssna på hur folka söker bekräftelse, hur dåligt folk mår, hur synd det är om en, klagomål hit och dit eller att gurkan inte låg där den brukade i affären. Människor som lever i en inskränkt värld utan vilja att ta sig vidare. Jag tycker inte om folk som bygger sandslott av sandkorn för att de inte har något bättre för sig. Jag tycker inte om människor som enbart är intresserade av sig själva och som inte är närvarande under ett samtal. Man behöver inte alltid vara seriös och allvarlig, långt ifrån, men man kan ha landat i sin oseriositet.

Jag värdesätter människor som besitter ett lugn, som är jordnära och genuina. Som är eftertänksamma och som säger förnuftiga saker, som jag kan lära mig av och som får mig att tänka till, omvärdera, se nya perspektiv. Människor som är duktiga på att förstå och läsa andra människor och som vill tillföra och dela med sig. Människor som tänker själva, har åsikter, ideér och kritiskt tänkade. Som visar intresse och kommunicerar saker de verkligen menar istället för plattityder och alla tusen klyschor vi svenskar använder oss av. Annars finner jag tystnaden mer intressant.

Hade jag delat tillvaron med någon hade jag packat väskan och bokat in oss i en stuga vid havet för att komma ifrån allt "missfokus".