Dagens ord är disträ. Gick in i ett provrum idag och fick som alltid med mig en lapp där det står en siffra för hur många plagg man har med sig. Jag hade ett. Lappen är ca 5x20cm och under mina 3 min i provrummet försvinner den spårlöst. Ett fall som blir svårt att knäcka även för Leif GW. Jag ristade kläderna, tittade i mina kassar, alla krokar, golv och pall. Men den fanns inte. Kan någon snälla tala om hur jag lyckas?

Efter fika på stan, solande och träning beger jag mig sedan till affären för att handla. Plockar diverse varor och ställer min korg för att gå efter en lök. När jag sedan har gått vidare och plockat på mig majs inser jag att jag tagit någon annans korg....... Jag försöker lite diskret ställa tillbaka den men korgens ägare ser mig och jag är avslöjad. Och jag glömde min lök i korgen. Suck. Välkommen till en helt vanlig dag i Jennys liv!

Har tagit en minisemester tors-sön och har spenderat dagarna i Sthlm. Ett bra drag att komma bort hemifrån. Men nu är jag åter på hemmaplan och har tillbringat kvällen med mina brorsdöttrar. Söndag och sen åter till arbetsdagar. Hoppas på att byta ut en ganska modest känsla mot att bli hög på jobb. Istället för den inte alls klädsamma söndagsångesten.

Ibland undrar jag om jag är dum eller förnuftig. På tal om annat. Lobotomering känns som en strålande ide.

Jag undrar hur mycket tid en tjej spenderar med ryggen vänd mot en spegel för att spana in rumpan, eller ja, jeansen?

Många gånger vill man ta genvägar. Hitta den enklaste vägen. Dock verkar det inte alltid vara så när det gäller kommunikation.

Varför är det så många människor som fastnar i cirkulerande tankar, uppfyllda av mängder med frågor som analyseras och kostar tankeenergi? Situationer, tankar och känslor som analyseras utifrån någon annan, utan att man egentligen alls vet vad personen i fråga tänker? Tänkbara scenarion som skapas som vore man en utmärkt regissör. Varför istället inte bara..kommunicera?

Den enklaste vägen är alltid rak kommunikation. Undrar du något? Fråga personen det rör! Är du osäker på något? Säg det och be personen skingra din osäkerhet! Är du missnöjd med något? Säg det och låt personen i fråga veta så att man kan bemöta och förändra om man så vill! Tycker du att någon gör något fel? Säg det, istället för att prata bakom ryggen! Oftast vinner du på detta när det handlar om problem av olika slag.

Enkel, rak kommunikation. Jag älskar det. Allt känns lättare och det blir inga missförstånd. Och det ger respekt - människor omkring vet att man går att lita på och det blir aldrig några krusiduller.

Testa. Jag lovar att det kommer kännas befriande att vara rak och ärlig. Och du kommer spara tid, tankekraft, känslor som äter dig, irriterar dig, eller uppfyller dig. För mig blev detta uppenbart när jag insåg att många människor tycker mycket, som de aldrig uttrycker, eller ännu värre, uttrycker bakom ryggen. Jag har inte tid med sådant och vill framförallt inte vara så. Men välj dina tillfällen väl. Du behöver kanske inte skrika ut hur mycket du avskyr en person. Och sen när du inser ditt misstag säga att det var min idé........ Var lite ödmjuk.

I skrivande stund inser jag dock flera tillfällen då det inte alltid är fördelaktigt med rak kommunikation. Då man kanske snarare bör behålla mystik och spänning. Då det kan vara nyttigt med spänning - att inte lägga alla känslor och tankar som en öppen bok direkt och avslöja hela sin repertoar samtidigt.

Hoppas jag inte var alldeles för osammanhängande. Önskar jag vore lika språkligt begåvad som Leif GW Persson.

Idag skulle jag vinna SM i personlig force majeure. Oförutsedda händelser som berör. Kanske har jag en utopisk bild trots allt. Men hur skulle sökandet efter någonting riktigt sant kunna vara verklighetsfrämmande, det måste väl ändå vara det mest veritabla av allt? Det som vi alla borde eftersträva.

Snart slår en avgörande insikt ned som en blixt i min hjärna.

Egentligen skulle jag bara vilja åka ut till en stuga, vid vatten och göra ingenting. Jag skulle förmodligen vara rastlös efter två timmar, men det skulle vara bra för mig. Jag kanske skulle börja känna mig som en romankaraktär till sist. Handla i en liten affär där de andra bland hyllorna undrar vem jag är, eftersom jag inte pratar som dem. Stövla runt i skog och mark. Blicka ut över ett hav tillsammans med mina egna dagdrivna tankar. Elda stearinljus och låta sommarkvällarna explodera i lungorna.

Vart ska jag bege mig?

Fick en underbar bensinräkning denna månad. Den river jag gärna i tusen bitar. Eller ja, två hade räckt förresten.

Men, det har varit värt det. Nu blir det dock körförbud på onödiga resor bara för att "det är kul att köra bil".

Att vara en äkta man betyder inte att du ligger med 100 tjejer. Det betyder att du slåss för en, även när 99 andra jagar dig.

En statusduppdatering på FB. Jag värderar riktig kärlek högt, kan inte tänka mig något annat. Man ska höra ihop och tycka att man har den/det finaste som finns, oavsett vad som finns utanför. Är jag naiv? Nej, det anser jag inte. Men jag upplever att sådana relationer minskar i antal och det gör mig bedrövad.

Var på stan en sväng idag och hittade en klänning, nedsatt 70% vilket innebär att jag betalade 80:- för den. And I love it! Sen åkte jag ner och tränade, oplanerat och inte alls speciellt entusiatisk - och körde förbränning, ganska lugnt, i 80 minuter. Kunde bara nöta på idag- skönt! Imorgon blir det sovmorgon och träning innan det bär av till St Anna och bröllopsmiddag!

Finner inga ord. Förutom Carl Bildts "Idag är vi alla norrmän". 21 år räcker inte, jag hoppas att han aldrig får se solens ljus igen oavsett om det är rättsväsende eller något annat som är orsaken.

På Jennyfronten intet nytt. Det är viktigare att leva livet än att skriva om det.

Men jag är fortfarande lika upprörd över psykatrivården efter att ha sett del två av dokumentären. Och jag skrattar fortfarande efter att igår kväll ha sett Baksmällan del II.

Jag tycker om att vara lugn inuti. Att ligga och lyssna på åskan. Att bara vara nära.

Det är inte ofta jag är varken ledsen eller på dåligt humör, men under eftermiddagen har jag drabbats av detta fenomen, multiplicerat med femhundrasjuttioelva.

En-hel-radda-med-fula-ord.

Jag gråter och ler samtidigt. Har suttit vid pianot ikväll och spelat bland annat Chris Medina - What are words. Historien bakom är fruktansvärt tragisk, men ändå så vacker. Den som inte blir berörd kan inte vara mänsklig. Kärlek personfierad. Håll aldrig inne med känslor. Säg allt det där som du tänker. Ut med allt, genast! Jag lovar att det kommer löna sig, hur ska man annars veta?!

Åter. 62 mil senare har jag haft en "borta bäst"-helg. Fredagen bestod av grillat, vin, gitarrspel och allsång. Lördagen av egentid på stranden, en motorcykeltur, lunch med familjen, mer tid på stranden över en bok och sedan middag med min far. Lite panik på lördagskvällen eftersom min kropp började kännas som att den inte hade klarat en besiktning. Men efter en dag på Ölands djurpark idag och ingen ac i bilen känner jag mig reparerad. Tack immunförsvaret!

Söndagsdekadens?

"Han dog medan han levde"

Först skrattade jag åt ironin. Men insåg sedan att där fanns en beaktansvärd undermening.

Har precis packat väskan här och jag längtar så till Öland att jag skulle kunna sätta mig i bilen nu. Jag längtar efter min syster, efter ölandsluften, efter havet och stranden, familjen, efter mina små hjärtan som jag ska på Ölands djurpark med på söndag. Jag upplever att sommaren knappt börjat trots att det är mitten av juli så jag har endel att ta igen.

Funderar på att köra veckans femte pass på morgonen. Ska vara i princip ledig imorgon nämligen så träning, frukost på jobbet och liiite jobb innan jag åker känns som morgondagens plan. Ska försöka att inte fastna på jobbet, lovar.

Ibland behöver man ge sig själv en käftsmäll. Och så är man på rätt spår igen.

This is the short, and the long of it. Brevity is the Soul of Wit.

Jag tänker tusen tankar, gör tusen saker. Men det vägrar att fästa sig på skärmen. Vägrar att rinna ur mina fingrar. Jag förstår inte. Jag har för sjutton fått lappar med telefonnummer på gymmet, blivit inlåst i ett sopförråd och öppnat en vinflaska med en skiftnyckel den senaste veckan. Nästan. Jag borde vara inspirerad?

Istället är jag bara synapsavstannande trött. Hur som helst så ler träningslyckan mot mig. Hårda pass. Bra pass. Svettiga pass. Fem stycken förra veckan. Tre denna. Och så noll självdiciplin med allt ätbart........

Exil känns som ett ganska lockande alternativ just nu. Någonstans inuti tror jag fortfarande att det kommer bli en lika tuff höst som det senaste året varit. Arbetsmässigt. Men det kommer det inte. Än dock känns en andningspaus aktuell. Ska bara fundera ut vart den ska äga rum!

Har precis sett en dokumentär från en sluten psykiatrisk avdelning där personer med bipolär sjukdom och diverse andra akronymer behandlas. Det som slog mig var hur..antikverad vården verkar vara. Stel, opersonlig, kall, utan aktiviteter eller stimulans. Sittandes i ett kalt rum hela dagarna. Jag tycker att det är fruktansvärt. Kan någon må bra av det? Alla borde kanske se filmen "Patch Adams"

Helgen har annars varit lugn och skön - precis så som jag ville. Restaurangbesök, smultronstället, pizza och kvällsdopp i solnedgången, lång sovmorgon, träning och stallet. Ganska redo för en arbetsvecka, men till helgen blir det Öland och kanske någon extra ledig dag!

Fastnade sittandes på golvet med att göra en ny spellista på Spotify. En sån där -sitta själv och dricka vin och filosofera lista - på ett bra sätt. Enastående bra. Och ja, jag sitter på golvet. Och ja, jag dricker vin. Ett glas vin och en tillvaro som denna får det att kännas lite som helg i veckan. Också enastående bra.

När jag kommer hem skapligt, vilket för mig innebär strax före kl 19, tycker jag om att sätta mig i soffan och äta och titta på ett av de få tv-program jag faktiskt ser på - Vem vet mest?

Höjdpunkten idag var när en tjej svarade på följande fråga:

- Vilket var kung Carl XVI Gustafs valspråk?
- Svenska.

Och där gjorde hon bort sig för hela Sverige. Det vill säga alla som sitter och glor på frågesport, som jag.

Rätt svar är självklart: För Sverige i tiden.

Titta vad man kan hitta i fyndhörnan (fyndstolen..?) en fredagsnatt på ågatan! Varm och ont i fötterna - perfekt med en stol och Jonas såg direkt chansen till en kul bild! Hur många friare gissar ni på att jag hade?

Igår fick jag vara med om något speciellt. Min äldsta brorsdotter Alva tappade (läs drog ut) sin första tand! Hon är en liten tuffing den tjejen.. "pappa titta det blööööder" och så flinade hon bara. Idag har tanden blivit guldpengar!

Har efter ett antal veckor med, låt oss säga sporadisk träning, åter tagit tag i det hela. Mitt träningspass i måndags bestod av att tömma källarföråddet på gymmet. Fyllde en stor container.. och jag fick släpa allt på vagn uppför en backe. Om och om igen. Bra träning för rumpa och ben! Kört ganska bra pass igår och idag också, känns skönt. Mår inte bra när jag inte tränar. Självbilden grumlas direkt. Även om inget direkt ändras på några veckor så känns det så.

Kramsjuk och myssugen så jag avlider. Hungern känns som ett sekundärt behov.......... Men ugnspannkakan är snart klart och jag gjorde ett försök att titta på tv. Tittar extremt lite på tv, för varje gång jag sätter på den är det bara skräp?

Missade en tandläkartid runt den 19 juni. Har fortfarande inte bokat ny tid. Det är ju om inte alldeles uppenbart så i alla fall märkbart att jag inte direkt har någon jag.kan.inte.vara.utan.dig-relation med min tandläkare.

Ofta får jag frågan varför jag bloggar. Personligen är jag inte alls förtjust i uttrycket "bloggar". Jag säger hellre att jag skriver i min blogg. Text är ofta både det uttryck och den konstform jag tycker bäst om. Ord fascinerar mig; de är fyllda av komplexitet och mystik. En bra ordkomposition kan vara långt mer uttrycksfull än vad de små svarta figurerna först låter ana, men det krävs arbete för att framställa den. Ofta upplever jag svårigheter med att kunna berätta hur jag tänker och känner. Jag tycker om eftertanke och därmed uttrycker jag mig allra bäst i skrift.

Däremot tycker jag att det alltid, inga undantag, är meningslöst att citera sångtexter. Tillsammans kan ord och musik bli mycket större än summan av delarna. Kanske är det för att de kombinerat förenar tanke och känsla, och får dem att bilda en perfekt symbios av både eftertanke/intellekt och affekt/sinne. I ren text kan det sedan dock aldrig uttryckas. Citerar låttexter gör man alltså i fåfänga.

Men nu lämnar vi det. Frågan är vad man får/kan skriva för att det ska anses vara.. representativt? Får man skriva att man är ute med vännerna en kväll, att man har en dålig dag osv, med tanke på arbete och vilka som kan läsa här? Destillerad sanning eller chimär?

Kom precis från jobbet. Ett leende på läpparna i bilen, den är såå värd pengarna. Satte på lite skön musik när jag kom hem, äter tacos och... bara njuter. Helt klart rekursiv tillvaro! Det är man själv som ser till att det blir en återkommande känsla, ingen annan.

Igår gjorde jag som så många andra och intog en uteservering. Men jag beställde in cola, trots att jag konsumerade ytterst sparsamt med alkohol i fredags så är det ett faktum att jag egentligen inte är speciellt förtjust i alkohol. Gick vidare för att dansa men vid halv två gav jag upp. Jag ville inte svettas och knuffas med 54367 andra personer. Alldeles för trångt ute. Alldeles för varmt. Diametralt motsatt vad jag egentligen kände för - kramas.

Riktigt trevlig kväll med vänner igår och ett cardiopass på dansgolvet...! Så tacksam för alla människor jag har runt omkring mig!