Nu är det nära! Jag har börjat packa. En bikini.

Resten får jag ta imorn....

Fyra bokstäver. Det är allt som krävs för att beskriva mitt liv för tillfället. J.o.b.b.

10-12 timmar på jobbet och så har jag i princip jobbat hemma sen jag klev innanför dörren. Vi drar igång en Facebook och sms-kampanj nu och då gjorde jag ett evenemang på FB. Men eftersom jag inte listade ut hur man kunde klicka i alla 780 vänner att bjuda in samtidigt så satt jag och klickade i alla manuellt. Ja, jag är envis. Men jag tänkte att det tog lika lång tid att göra det som för mig att googla en lösning, förstå den och sen genomföra den...

Hade en föreläsning på universitetet idag, det är en härlig klass som det ska bli kul att jobba med!Har även fått förfrågan om mer jobb på univ som jag kommer tacka ja till, tur som #%"#% att jag lever själv.. Så mycket att göra på jobbet att jag när jag blir kissnödig håller jag mig så länge det går. För jag vill inte avbryta när jag jobbar. Men jag håller med om att det är bättre att avbryta än att kissa på sig.

Två dagar kvar nu innan jag sätter mig på planet. Idag har det gått upp för mig att jag ska resa bort. Resultatet av insikten är JAAAAAA och SHIIIT kommer allt funka på jobbet? Men klart att det kommer. Det är bara jag som är kontrollmänniska grande. Tänkte börja packa idag, har kommit så långt att jag åtminstone tagit fram resväskan. Igår somnade jag i soffan och stapplade sedan in till sängen och däckade.

Imorgon kommer dock Stefan och släpar mig från jobbet om jag inte kommit därifrån i tid.

Idag på jobbet:

"Detta kommer jag gå ut med..hmm ja i slutet på veckan.. innan jag åker i alla fall. Eller hum, jag gjorde ju ett inlägg om detta för 5 min sen."

Gud alltså. Förvirrad.

Vad hände när Jenny försökte sig på nätdejting?

Datorn hängde sig.


Haha alltså älska ordvitsar!

Svenska Hollywoodfruar. Finns det något mer patetiskt tv-program? Delad vårdnad om en hund som de bråkar om och när hundens svans blivit klippt pratar de om extensions och protes?

Alltså snälla?

Mysfredag, träning, fest, shopping, fika. Behövde denna helg!

Jag längtar efter hösten. Höstpromenader med en tjock tröja, ingen jacka behövs. Luften är frisk och lite kylig, solen skiner och löven är oranga.

.längtar.

Shape up

Phew vad jag har jobbat mycket denna vecka. Tänkte gå tidigt idag. Kom hem vid 16.40 så det gick väl sådär............

Vill att allt ska flyta när jag är borta och det är så otroligt mycket på gång nu med nya saker - ny hemsida, ny utrustning i form av datorer, modem, stereo, tv med bildspel, renovering av duschrum, mycket möten med leverantörer, inköp, löner, marknadsföring, event och försäljning, schemaläggning och sen är det slutet på månaden vilket innebär mer jobb för mig. Så man kan väl säga att all tid jag är borta är redan inarbetad...

Är fullkompligt nollställd i huvudet så ikväll blir det en lugn kväll hemma hos min bror med fam. Ska bli väldigt skönt. Känner mig så ofyndig som man möjligtvis kan vara nu. Hoppas ni har överseende med mig.

Jätteslut och jättetrött och hjärnan på sparläge. Märks att jag varit stressad idag eftersom jag har ont i käkarna och tinningen. Förstår inte vad det hjälper att bita ihop när man är stressad? Riktigt dum ovana som generera massiv huvudvärk.

Jag har ingen aning som vad som händer i omvärlden för tillfället. Kanske borde försöka se 22 nyheterna åtminstone. Men det är väl som vanligt, krig i Libyen, rädsla, förtryck och så lite sport.

Det jag däremot har noterat är att Fredrik och Filips nya program haft premiär och att de druckit skumpa, Hitlers skumpa, i direktsändning. Som de för övrigt hade ropat in på en auktion 2007 för 23.000:- Dessa två profiler måste med råge vara Sveriges skönaste och mest ekivoka duo.

Snabb lösning?

Make everything ok

Jag är en kontrollmänniska av stora mått. Kontrollmänniskan Jenny. Stående epitet.

Hur detta utmärker sig kan variera. Genom att jag helst gör saker själv och är dålig på att delegera. Genom att jag inte vill gå hem när saker inte är avslutade. När jag väl delegerar dubbelkollar jag gärna i efterhand. Förstår ni nu varför mina arbetsdagar är så långa?

Jag känner att jag borde komma till någon sorts klarsynt konklusion här.

Ni får ursäkta mig. Men jag har nu jobbat över 12 timmar och kan inte skriva en endaste rad med något innehållsrikt. Det går riktigt bra på jobbet nu, detta är helt klart den roligaste och bästa tiden på året! Nu ska jag åka hem och äta, duscha och somna i soffan.

Tycker ni min publiceringstakt är lite ojämn?

Instämmer. Men jag återkommer.

Fredag och helg men jobb imorgon! Det är Linköpings stadsfest så då kommer vi - World Class - självklart vara på plats och synas!

Hänt mycket på jobbet idag men samtidigt undrar jag vad sjutton jag gjort i tolv timmar?! Efter lite mat kände jag i alla fall att jag inte bara kunde sätta mig i soffan så kl 22.30 gav jag mig ut på en promenad. Uppehåll så det var skönt! Stötte på en igelkott. Har stött på några under sommaren. Bland annat när M och jag spenderade en sanslöst skön kväll på en bänk vid vattnet i Ekängen med mat och några glas vin. Och vi insåg då att vi visste väldigt lite om just igelkottar. Så vi läste på och skulle nu lätt vinna en frågesport om igelkottar.

Men i alla fall. Jag stötte på en idag. Satte mig ner och pratade lite med den, kl 23.00 en fredag kväll. I och med detta tog jag en stor risk. Om någon sett mig hade de nog trott att jag rymt från psyk. Men det bara är så att jag tvångsmässigt måste titta på och prata med alla djur jag ser. Det är därför jag aldrig springer. Skulle bara få stanna ändå... Typ.

De längsta minutrarna som finns? När man kommer ner i tvättstugan liiite för tidigt och måste vänta på att luckan kan öppnas. Jag missbedömde lite mer än så och kom ner när den centrifugerade. Vad man gör då för att fördriva tiden?

Ställer sig i källartrappan och kör step-up. Gör inte alla det....?

Ute och går och kollar då vädret i telefonen. Linköping ska ha sol med växlande molnighet. Kollar sedan Stockholm och konstaterar att det är en stor sol. Jahaja.. Finare väder i Sthlm som vanligt tänker jag. Går sedan vidare och efter ett tag lyfter jag på huvudet och ser upp i det blå. Klarblå. Inte ett moln på himlen i Linköping. Man kan ju titta upp på himlen istället för att kolla vädret i telefonen... Snacka om att leva mer i sin iPhone än verkligheten. Blir en varning på den.

Dagen har avlöpt snabbare än de rabblar menyn på en thairestaurang. Härlig känsla på jobbet idag. Möten med bra innehåll och saker som varit pågående under en längre tid börjar avslutas vilket känns väldigt bra. Jag är annars sådan som vill avsluta saker så snabbt som möjligt och det är en av utmaningarna i detta jobb - kontakter med andra människor, koordinering av människor, uppgifter, tjänster och förhandlingar osv tar ofta tid. Att jobba som platschef är i vilket fall oerhört stimulerande, roligt och variationsrikt!

Två veckor kvar till min utlandssemester och jag längtar verkligen galet mycket, det ska bli helt underbart!

Nu borde jag egentligen träna men efter 10 timmar på jobbet vill jag i ärlighetens namn inte spendera mer tid där idag. Igår åkte jag faktiskt ner på kvällen och körde lugnt 50 min trots min förkylning, jag blir ju knäpp i huvudet av att sitta hemma och inte röra på mig.. Kanske blir en promenad ute idag. Med lite skön musik i lurarna, behöver rensa huvudet lite!

Har försökt hämta ut ett paket på Posten i två dagar, någon som kan åta sig att medla mellan Posten och Dustin? Någon form av samtalsterapi skulle också fungera.

Riktigt bra Core-träning att vara förkyld.....

Jag bara undrar. Förr sov man under bar himmel, i kojor och i hus med naturlig ventilation från springor i väggarna. Nu dör man nästan av en fläkt? Slutsatsen blir att det behövs inga atomvapen, bara att smyga in och ställa dit en fläkt på natten.

Hur kan man "tro" att man tagit ett beslut? Beslut känns onekligen ganska definitiva. Varför tar man ett beslut som man önskar att man egentligen inte behövde/vill ta? Om det bara hade varit lite annorlunda. Varför göra något som man vet att man kommer sakna och göra en ledsen? Hur kan man vara ledsen över något som man tagit ett beslut om för att man tror att beslutet är rätt?

På grund av magkänsla. Och hela tiden önskar man att det hade varit annorlunda.

Jag kanske borde hyra ut min hjärna till bättre behövande.

"Hur kan man vara så otrevlig en måndag?"

Yesterday by Joseph H

Rejält förkyld släpade jag mig till jobbet imorse. Min kollega Joseph kommer sen efter en stund in på kontoret och ger mig en Redbull som han köpt till mig. Sockerfri. Utan att jag varken hade bett om det, hotat med sparken eller mutat honom. Lite senare på eftermiddagen kom Emil in med muffins. Mitt team är helt enkelt ovärderligt.

Nu kanske jag borde sova och bli frisk men eftersom jag får panik av att inte rör på mig skulle jag egentligen vilja ta en promenad... Blir det inget blogginlägg på ett tag kanske någon av er skulle kunna anmäla mig försvunnen?

Efter att ha haft en väldigt kontraproduktiv dag får man se till att leverera lite vardagslyx åt sig själv. På med mysbyxor och den väldigt mysiga och väldigt lila tröjan jag fick av M i helgen och så fram med räkor, kex och ost. Nu känner jag mig mycket bättre, och tjock.

Dagen började bra, saker föll på plats och jag har en "100-lista" på jobbet. En lista med pågående saker och jag kunde stryka mycket. Underbart. Detta blir en bra dag tänkte jag!

Sen var katastrofen ett faktum och dagen blev en allt-har-gått-emot-mig-sedan-jag-låg i magen- dag. IT-problem av historiska mått. Jag avskyr elektronik av den enkla anledningen att det aldrig funkar. Vaknade dessutom med halsont. Tack fläkt#"%%&/)/"!#"¤&%¤

Tänkte imorse att jag skulle sluta vara så gnällig som jag varit ett tag. Inte riktigt kunnat hantera eller orkat med sakerna som gått emot mig. Endel befogat, endel inte. Men jag får nog implementera de tankarna imorgon. Idag hade inte ens Göran Persson lett sitt mysiga leende....

Mat och godisleverans, någon?

Borde ha en handikappsskyllt på dörren idag.........

Pleas save me.. Hade glömt bort hur det var att vara bakfull. Eller bakfull. Vaknade onykter...... Hur kunde 'middag och ett glas vin' sluta såhär?!

Idag hände det igen. Under mitt träningspass kom en kille och ställde sig på löpbandet bakom mig. Och så kände jag att han hade en parfym som luktar oerhört gott. När jag väl var klar var jag tvungen att fråga honom, och det var Polo, den blå. Andra gången jag frågar en kille som har just den parfymen. Väldigt svag för den, och personer överlag som har en god parfym, men den i synnerhet. Andra som jag varit svag för är Vangils och Jean Paul, som är lite äldre.

Smell it

Hjärna anmäls försvunnen...

Världsledande forskning hjälper hjärtsjuka.. men hur är det för tankspridda... som mig?

Hur många läsare en liten/medelstor blogg än har är det ingen, eller enstaka, som kommenterar.

Jag behöver inga kommentarer, det är inte därför jag antecknar denna reflektion. Mig bekommer det inte om ni som läser kommenterar eller ej. Det var mer ett konstaterande jag gjorde för mig själv om att vi är nyfikna, vill läsa om andras liv men sen finns det inte tid, utrymme eller intresse för att själv ge några ord tillbaka i ett kommentarsfält. Människor vill läsa och ta del, men utan att själva behöva ge. Som med så mycket annat.

Kvällspromenad.

Att världen är skev idag är ingen nyhet. Vi har rasister, homofober, feminister, och så självklart Aftonbladet. Eller Expressen, välj själva.

Under somrarna verkar de alltid slå något slags rekord i kvasiintellekt. Jag orkar inte med meningslösa löpsedlar, krönikörer som tror de är politiska för att deras farfar var Socialdemokrat. Orkar inte med falskheten för att det ska vara PK. Och ena dagen ska jorden räddas, nästa bensinpriset sänkas. Det rapporteras om kriser på ett avsmakligt sätt - det är inte bästsäljande kriminalromaner det rör sig om! Och "Här blottar stjärnan båda brösten". Det finns inget mer intressant eller värdefullt att rapportera om? Inget annat i världen som känns mer... relevant? Mer Kalle Anka än nyhetsrapportering.

Det är så grunt så det är pinsamt på riktigt. Det bygger på populism, pk, missvisande rubriker och lättförtjänta chocker. Folk måste vara mer sofistikerade än så här, annars skäms jag över er..

Ibland behöver man uppleva en kontrast för att förstå att man var i behov av den. Vardagen blir alltid rutinmässig och hur bra jag än trivs på gymmet och alla människor där så var det skönt med ett miljöombyte idag, se andra människor i stallet. Och göra annat än att befinnna sig på gymmet - jobbandes eller tränandes. Detta föranleder en fråga - detta insåg jag först när det slog mig hur skönt det var att göra något annat. Så, hur ska man veta detta när man befinner sig mitt i det? Kanske är det jag som är dålig på att lyssna på signaler, för nu i efterhand kan jag ana att de funnits där.

Nu får det bli alternativ träning, prioritering av andra göromål som att hänga på stan över en latte och inget jobb på helgerna ett tag framöver. Uppenbarligen är jag i behov av det! Och sen, en välbehövlig veckas semester!

denna relation måste man uppleva för att förstå k ä n s l a n av.

Ibland känns livet som att orientera med en karta från 1962.

Ljudlösa konversationer. Meningar utan början och slut. Men alltid sammanhängande, aldrig besvarade. En känslomässig anstormning. Lösryckt men väldigt kännbart. Frustration utan innehåll. Du är tomheten som blir kvar när du lämnar rummet.

Det är skönt att sitta i soffan på kvällen. Strötitta lite på Tv, läsa lite bloggar... Och höra någon annan som rör sig i lägenheten. Små saker. Jag njuter ofta av små saker.

Det blev ingen kaffekokare idag. Jag glömde till och med bort vattnet i vattenkokaren........... Blev helt uppslukad av jobb. Ovanligt......

Linköping erbjuder ett ställe där man kan gå vid vatten. Närmare bestämt en skitig å. Jag tänker inte skriva om en skitig å, däremot om de människor man går tillmötes under en promenad runt ån. Eftersom många verkar bli besvärade av att mötas..?

Vi har noterat några olika strategier för dessa korta sekunder. Somliga hälsar, och hoppas att den andre tror att det är kutym alternativt att man är flyktigt bekanta. Detta förutsätter att blickarna möts vilket inte alltid är fallet då vissa stirrar gränslöst framför sig utan att tillkännage den andres existens med så mycket som en oregerlig blick. Andra låter sina ögon kompulsivt vandra över personen så länge denne är på erfoderligt avstånd, men sedan betraktas istället marken intensivt, för att i mötesögonblicket... fortsätta med detta! Eller kanske titta upp, le sammanbitet och generöst nicka, det vill säga knappt märkbart. De jag förstår allra minst är dem som kör dödsstirret rakt ut i tomma intet, men ändå ler? Är det typ någon avancerad signal för jag sköter mig själv och märker dig knappt, men om du råkar titta på mig så har jag väl sett dig då och lovar att jag är fredligt inställd..?

Märklig problematik och pinsamt att vi har strategier för hur vi ska bete oss när vi möter en medmänniska. Jag kan själv vara dålig på att se människor i ögonen. Från och med nu ska jag börja studera människor - ogenerat.

Idag måste jag åka och köpa en kaffebryggare. Jag som aldrig skulle börja dricka kaffe.. Men när jag började jobba på universitetet var det kört. Snart drar terminen igång igen förresten. I mitten av aug börjar möten osv och sen inleds terminen med att vara tentator på omexaminationer. Men det blir mindre jobb på universitetet denna termin, eftersom jag är heltid på World Class. Sitter hemma och jobbar under förmiddagen idag eftersom det är mycket att skriva och formulera - vilket jag gör bäst i lugn och ro. Typiskt att vädret är så fint, i helgen ska det vara skräp. Får se vad vi hittar på. Hade det varit fint hade jag andats Ölandsluft men meningslöst att åka 30 mil för att sitta inmohus och titta på regnet.

Mitt halsont börjar ge med sig, får man träna idag då? Jag mår inte bra när jag inte får träna. Mitt humör blir utan tvekan påverkat. Var ute på stan och åt middag igår kväll och tog en varm vaniljlatte. Jag var nog den enda i hela Linköping som frös......

Om mindre än en månad beger jag mig utomlands. Weiii då blir det INGET jobb what so ever. Ring mig inte! Och ingen mail. Punkt. Väldigt mycket punkt.

Kära Gud ge mig mer tålamod så att jag inte kastar ut datorn......!

Har ansträngt mig för att göra ingenting idag. Inte tränat. Ingenting. Bara jobbat, fixat hemma och sen var jag bara tvungen att ge mig ut och njuta av sommarkvällen lite. Pantade flaskor tidigare idag och brukar alltid ta trisslotter för pengarna. I dagsläget har jag förlorat hälfterna av värdet på flaskorna, men chansen att de är värda miljoner finns fortfarande. Imorgon får det vara färdigkurerat, då blir det ut på stan, såvida jag inte ligger döende i min säng.

Ibland är de osagda orden svåra att förstå.

Är jag hypokondriker eller är det möjligt att varje vecka drabbas av tunghet i huvudet och halsont som efter några dagars intag av hälsosam föda och ingen träning är som bortblåst? För att efter några dagar återvända som en jobbig Ove i Solsidan?

Jag skulle hellre läsa Koranen än att ständigt drabbas av detta felomen. Och nej, ni behöver inte slå upp ordet "felomen" för det finns inte. Men det borde finnas.

Ibland måste man kasta bort allt gammalt bagage. Bara behålla det som behövs för att leva för dagen, och för framtiden.