Ibland känns livet som att orientera med en karta från 1962.

Ljudlösa konversationer. Meningar utan början och slut. Men alltid sammanhängande, aldrig besvarade. En känslomässig anstormning. Lösryckt men väldigt kännbart. Frustration utan innehåll. Du är tomheten som blir kvar när du lämnar rummet.