Sanndrömmare.

Jag sprider mina molekyler i rummet och passar ihop som en pusselbit med omvärlden.

Skjut mig! Varför känns det som att allt jag äter fastnar i halsen? Eller allt.. det lilla.. Petade i mig ungefär en barnportion med wok igår kväll. Det kom upp under natten. Iew.

Lämnade Sthlm bakom mig tidigt imorse och åkte mot jobbet med tanken att jag bara skulle in några timmar och göra sådant som jag inte kan göra hemma. Blev kvar till 17. Men skönt att få allt gjort hur som helst. Åkte och handlade och har faktiskt matlust. Eller hade. Testade med lite köttsoppa för att se hur kroppen reagerade, har ju inte fått behålla någon mat sen frukosten i lördags. Och det gick inte jättebra. Men måste ju äta så ska fixa lite spaghetti och köttförsås. Men förstår fortfarande inte känslan av att det stannar i halsen? Jag har dock förståelse för ert förmodade relativa ointresse inför detta..

Befinner mig just nu i ingenmansland. Är ganska pigg, men har ont i bålen efter den effektiva träningen mina kräktimmar tydligen gav. Jag mår bra, fast jag mår illa så fort jag äter. Jag har fått i mig ett par frallor och lite godis på 2 dagar nu. Jag vill röra på mig, men flåsar efter att ha gått 200 m och upp för en trappa. Eftersom jag dyrt och heligt lovade att aldrig mer felparkera var jag tvungen att gå ut och lägg i lite mer parkeringspengar.

Har suttit i sängen och jobbat hela dagen. De som jobbar på klubben nu fick ta bild på de ärenden som behövde ordnas och skicka över till mig, så jag ändå kan få någonting gjort. Ramlar alltid in en hel del saker runt månadsskiftet i och med autogiro-dragning och annat.

Vill inget hellre än att ut och röra på mig nu men vet inte om jag överksattar min förmåga om jag tror att jag ska fixa det. Humm. Fördelen med att vara hemma och att vara här är att jag fått både morgon och lunchpuss, så jag är vid gott mod! Det bästa, och värsta, är dock att man får mersmak. Jag saknar tvåsamheten i veckorna!

Världens slappaste söndag, av förklarliga skäl.. Kunde somna till ett tag efter nio, sen blev det ett evigt vridande i sängen pga illamående, magont, huvudvärk och ont i ryggen. Men i jämförelse med P hade jag dock en light-variant. Han blev dålig i måndags natt och jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli smittad..

Blir att vara hemma imorgon, försöka sova ikapp och få lite gjort hemifrån.

Och så var kräksjukan ett faktum.. Fy fan..!

Den som touchade min bil har börjat bråka nu när det kommit till betalningen. Vad f## är 1000 SEK att bråka om när hon vet att dom gjort det?!

Ingen som råkar vara proktolog som kan ta hand om det arslet?

Spenderat mycket tid i bilen idag. Deltagit i friskvårdsdag på ett stort företag och så ärenden i lkpg och en vända till Nkpg. Öppnar en ny World Class klubb där mitt i city, så det kommer finnas två! Blir sent jobb idag oxå. Men imorgon är jag ledig!!

Sitter i dt på MCDonalds, har jobbat till nu.. Och så får jag inte ner rutan, får köra fram, öppna dörren och gå fram till luckan........

Det är sannerligen inga världsomvälvande kvällsaktiviteter i mitt hem. Förlåt mig men just nu känns det (läs livet. Eller åtminstone livet under kvällstid) mer än tråkigt.

För övrigt är åtminstone ett ord som man ofta ser felstavat, - åtminstonde är en utbredd felskrivning. Man kan läsa att:

"Man kan inte klandra allmänheten för att dativformen »minstone« känns främmande när den skrivs ihop med prepositionen »åt«. Fraserna »i förstone«och »på sistone« skrivs som två ord. Dativ som kasus är avvecklat utom i frusna fraser och vissa avledningar/sammansättningar."

Men skit i varför det stavas som det gör. Inget "d" hur som helst.

Att rekrytera personal är sannerligen inget man gör på en handvändning. För mig är min personal i receptionen verkligen en av de viktigaste sakerna på hela klubben och en person som har alla de egenskaper som krävs är inte lätt att hitta. Nu råkar det vara så att jag har den mest underbara personal man kan tänka sig (!) och den rekryteringsprocess som jag trodde skulle bli lång och näst intill omöjlig var avklarade efter bara 3 intervjuer. Jämfört med sist när vi hade hur många som helst och jag slutligen hittade en tjej per rekommendation istället.

Jag tycker nog att jag är ganska duktig på att läsa och "placera" människor. Många anser att man inte ska kategorisera människor men varför blunda för verkligheten? Det finns helt enkelt olika kategorier av människor och kommer alltid göra. Och tur är väl det. Och en fördel i en rekryteringsprocess är om man snabbt kan läsa av människan och göra en bedömning.

Under de anställningsintervjuer jag har så ställer jag ofta frågan vad de associerar World Class med. Jag anser att man bör veta vissa grundläggande realia om det företag man söker jobb på. Det som ofta slår mig när jag har mycket intervjuer är att många känns oförberedda. Inför en intervju ska man vara förberedd. Inte inläst och sen återge allt som på ett inspelat band, men förberedd. Skillnaden är att om man är inläst kan man inte koppla sina kvalitéer och personlighet till verksamheten, men är man förberedd och naturlig så lyckas man med detta och kan utveckla sina svar samtidigt som man är "äkta". Och just detta tycker jag avgör om personen gör en bra eller dålig intervju. Det märks alltid tydligt om en person är ärlig eller helt enkelt återger det denne tror att jag vill höra. Det finns ju vissa standardfrågor som alltid dyker upp, och den fråga som de flesta är sämst på att besvara är den gällande bra/mindre bra egenskaper vilket kan vittna om lite dålig självinsikt. Samt att ge svar på vad de exempelvis kan tillföra, då märker man ganska snabbt om personen vet vad tjänsten innebär eller ej.

Återigen slås jag av, som så många gånger tidigare, hur dåligt vi "kan" och "känner" oss själva. Alla borde kanske jobba mer med olika utvärderingsmetoder så som back talking. Mycket intressant!

"Hej! Jag är en tjej på 14 år som går på xxxskolan och vi ska börja prao snart eller senare i vår tror ja det är. Tänkte kolla med er om jag skulle kunna få praoa hos er. Isf om det går bra och så så undrar skolan om ni har mikro som man kan värma mat i eller om man måste gå till ett ställe på stan och äta. "

Haha underbart!

Skön dag på jobbet idag. Det är så bra stämning mellan oss kollegor och alla medlemmar så jag förvånas alltid över hur mycket energi jobbet faktiskt ger mig. Jag kan inte påstå att jag någonsin tidigare egentligen varit speciellt "social" - jag har verkligen valt de jag umgåtts med och behöver egentid mellan varven. Så detta jobb berikar mig verkligen och är så glad för alla härliga medlemmar vi har. Idag bjöd vi på burkar med gröt från AXA, spana in dom, de verkar vara smidiga. Alla tyckte det var en kul grej och blev glada för dert lilla. Och sånt gör mig glad!

Har dessutom fått grönt från Johan att jag får ta semester nu, om jag vill!

Summa summarum så har jag mer energi idag, inte riktigt lika trött. Har kört BodyCombat för första gången på länge och kroppen känns ok! Blev ingen träning igår, tog en promenad medan maten stod i ugnen istället. Nu blir det handboll och mat - lagar för en gångs skull mycket mat, har till och med matlådor! Inte min favorit, men det är enkelt! Blir sprödbakad torsk, kokt potatis och spenat idag. Och idag kommer P hem från Bryssel, känns som en evighet sen förra söndagen! Men snart helg igen och då lär jag inte vara hemma. Och sen kanske en resa till Thailand på måndag ;) Vi får se!

Lade mig skapligt men var uppenbarligen inte tillräckligt 'trött' för att koppla ur hjärnverksamheten. Verkar som att jag är på väg in i någon form av ålderskris.

Jag skulle kunna reduceras till en hjärna i en burk och ändå ha fullt upp i en livstid.

Har återhämtat mig efter gårdagen. Har till och med hunnit städa av lite här hemma. Sara och jag var ute igår som ni kanske förstod. Mycket bra musik och vi befann oss på dansgolvet hela kvällen, därav liiite ont i fötterna. Bra kväll och kul att träffa alla, dock så imponerar verkligen inte utelivet på mig. Överhuvudtaget.

Som vanligt så var jag först fasligt trött. Känner att jag undviker att planera in saker kvällstid eftersom jag vet att jag kommer få kämpa för att inte ögonen ska falla ihop och att jag bara vill gå hem och lägga mig. Varken roligt eller normalt.

Det är vackert när ett gammalt par som hållt ihop i många många många år går hand i hand och tittar varandra i ögonen på samma kärleksfulla sätt som de gjorde när de var 20. Det måste vara vad kärlek handlar om.

Mina.fötter.gör.så.galet.ont.

Helt sanslöst bedrövligt spel i andra. Vilket fiasko!!!! Och dåligt coachat, varför inte göra något och röra om lite istället för att ha Kim ståendes paralyserad som ett fån. Värdelöst.

Människan är i regel inkapabel att nå livsavgörande insikter på egen hand. Alla känner till den vedertagna frasen att det är olyckligt att något måste inträffa innan det som redan borde varit uppenbart, blir uppenbart. Det vi i regel får förståelse för handlar om att ta vara på det vi har. Vilket indirekt innebär att flytta fokus från banala ting, vilka vi i vardagen ägnar överdimensionerat mycket tid åt. Det kallas felprioriteringar, big time. Ett drastiskt exempel - tänk dig att du förlorar någon du älskar. Hur många av oss kommer känna att vi tillbringade tillräckligt mycket tid tillsammans, att vi sade hur mycket vi tyckte om denna person ofta nog, att vi tog vara på tiden med varandra..

Det är fascinerande, på ett oroväckande vis, att vi varje dag ägnar så mycket tid åt det som betyder så lite. Och att vi i och med detta vårdar det som betyder så mycket, så lite.
Än mer oroväckande är, att vi avverkar dag efter dag utan att inse detta. Tills någonting inträffar. Tills något gör det uppenbart för oss. Då blir allt glasklart, för en tid. Sedan finner vi oss återigen i gamla hjulspår. Jag brottas just nu med att förstå detta. Hur vi kan se det så tydligt, men ändå åter falla in i vardagens banaliteter. Att vi åter måste påminnas. Kronisk dumhet.

Har jag kommit till insikt på egen hand? Dessvärre inte. Jag såg filmen ”Click”. Jag är redan fixerad vid att förvalta min tid väl, men man måste även veta vad man ska förvalta under denna tid.

Och varje morgon när jag vaknar, ska jag se det som är viktigt i livet, och vårda det.

Skulle precis skriva att jag började bli lite orolig för min bil som jag lämnade kl 11 och ännu inte har fått tillbaka.. De skulle fixa den skadan som blev i Sthlm. Men nu var den klar och han kommer och hämtar mig, bra service!

Sen tar jag helg tänkte jag. Jobbat exakt mina timmar denna vecka, inte en minut övertid, såvida jag inte jobbar i helgen vill säga.

Och har nääästan bokat en resa. Nära nu i alla fall!

Update: 17.45 och jag åker från jobbet. Well well, mer komptid att ta ut!

Och hade jag inte tyckt att det var oslagbart att lägga armarna om någon, sluta ögonen och bli ett med hans famn. Och hade jag inte tyckt om att lägga mig bakom som ett kommatecken och somna hud mot hud, tätt intill. Så hade jag varit en annan människa.

Men (och) kärlek är när själen ser sin motpart i en annan människas själ.

Tränar och tittar på handboll, enda sättet att få något uträttat idag..

Ordfattig!

.För dem som går på krokiga stigar och vandrar på förvända vägar.

Jag följer med dåligt i nyhetsrapporteringen. Senaste dagarna har jag följt med pinsamt dåligt och klickade därför upp aftonbladets app. Där kan man läsa om någon som anser sig blivit blåst av Postkodlotteriet, en socialdemokrat som avgår efter en sexskandal, attacken mot Silvia.

Min slutsats är att jag inte heller i fortsättning ska slösa tid på nyhetsrapporteringen i Sverige som mer liknar pk-skvaller. Cause celebre.

Laddade ner DN och BBC News istället.

Jag får skjuta på mitt inlägg tills imorgon då mina hjärnceller vaknat igen... Nu ska jag för en gångs skull försöka somna i normal tid. Det vill säga helst innan kl tolv!

Jobbat, tränat lätt och nu ligger jag i soffan och tittar på handboll och väntar på att ugnspannkakan ska bli klar!

Bra dag på jobbet, men jag tittar på klockan och räknar ner timmar, det har aldrig hänt förut? Jag tolkar alla tecken som finns nu som att jag behöver semester! Inte riktigt lika hektiskt på jobbet nu konstigt nog, eller så är det bara jag som är mer metodisk?

Jag håller på att rekryterar personal nu dessutom, har haft några intervjuer men det är inte lätt att hitta rätt person. Mer om detta senare!

Prins Carl Philip är minsann ingen talare... Osäkert och inläst. Inte allas från hjärtat, även om han säkert menar det så har han inte förmågan att leverera det. Taffligt. Sen gör publiken visserligen inte något vidare intryck heller, som inte ens skrattar när de bör. Sterila svenskar.

Är svenskar överlag inte så skickliga på att föra sig i sociala sammanhang? Vi är ofta ganska stela och andefattiga?

Jag måste erkänna att ensamma kvällar hemma börjar kännas meningslösa. Allting handlar förmodligen om någon form av mognad. Man känner att man börjar falla över till nästa period i livet och babyboomen i min omgivning har fått mig att känna att jag nu, till skillnad från några år sedan, inte kommer sakna detta liv alls när det blir jämfört med att leva med den man älskar samt får ett litet under som växer inuti magen. Från att enbart ha tänkt att det kommer ske en dag, tänker jag nu att den dagen det sker kommer vara en av de bästa i hela livet. Det dryga året jag var själv gjorde mig gott och jag behövde det för att bli redo för ett förhållande där jag kommer vara helt belåten och bara se framåt, tillsammans. Istället för att undra vad som fortfarande kanske finns där ute. Det är en skön känsla att ha landat där. Men efter att jag gjort det känns livet själv ganska innehållslöst...

Tränade efter jobbet, behöver aktivera mig lite efter dessa veckors förkylning och slapphet. Jag hävdar bestämt att ju mer stilla man är desto tröttare blir man, kroppsligt. Det kanske kan göra mig mer..entusiastisk om jag kommer igång lite igen. För just nu består min känslostämning för det mesta i tillvaron av apati och att vara förståndshandikappad. Jag gör det jag ska utan någon större inlevelse. Kommer liksom aldrig till avslut i varken tankar eller annat. Oklart varför. Skapar jag en osäkerhet som inte finns, är min analytiska kapacitet överdriven - är min inre bild anpassad till verkligheten? Ut med språket kvinna blir min slutsats, då visar det sig..

I helgen var vi på stan en sväng. P noterade då att gallerian på Stora Torget heter "Filbyter Gallerian" och han ifrågasatte det märkliga namnet. Jag hade inget riktigt svar, men det har jag nu. Och jag ifrågasätter det än mer nu...

Folke Filbyter, det finns förvisso en historia om att han letade efter sin sonson, vilket statyn ska gestalta. Men ordet "filbyter" påstås komma från en äldre svensk form av "fölbitare", alltså skulle det vara ett öknamn på grund av att Folke skulle ha kastrerat hästar med tänderna.

Härlig historia bakom namnet på vår galleria..

Vad trodde jag egentligen? Rätt eller fel?

Att säga hej då, veta att det dröjer innan man ses och sen dessutom komma hem till en tom lägenhet, det ger inte mindre söndagsångest direkt. Är inte gjord för sånt här.

Middag och handboll nu!

Disktabletterna var slut på jobbet så jag hällde i vanligt diskmedel. Det blev skumbad... Snart dags att ta helg. Tänker träna lätt idag. Punkt.

Sitter i soffan och känner mig...tillfreds. Har jobbat på universitetet stora delar av dagen idag, men har trots det fått mycket gjort på gymmet efter det. Och hemma också trots att jag jobbade till 18. Torsdagar har blivit min städ- och tvättdag och det är väl ingen som tycker det är kul att städa, men allt som får mig att koppla bort jobb är bra.

Var väldigt nära att klicka hem biljetter till UFC i Globen idag, men ärligt talat, platserna som man vill ha kostar ca 2000 sek styck. De som är ganska bra ligger på ca 900 sek/person, och då ser man i miniatyr. Kryper hellre ner i sängen med P och tittar då... :)

Har kanske kanske fått tag på en lägenhet idag. Ska kika på den imorgon. Egentligen skulle jag vilja ha en något billigare i och för sig. Tycker att det är för mycket pengar att lägga på boende för tillfället. Visst, jag vill bo fräscht och en 2a blir iaf lite billigare. Men jag vill hellre spendera pengarna på annat just nu. Och spara pappa, jag lovar.

Har precis tittat på The Mentalist. Karaktären Jane är min idol. Och Karl Pilkington.......... Ärligt talat så kan jag inte ens tänka på människan utan att börja skratta!

Titta från 1:20 ca: shhhhhhhhhhhhhhh..... bullshit!

Tror att jag uppfann ett nytt ord precis: medformulerat. Ett bra ord tycker jag.

Har varit på musikquiz på Harrys med tjejerna. Vi var duktiga idag, även om vi inte vann.... Har jobbat i en dryg timma nu. Suck. Känns inte som att jag gör annat än att jobba och sova.

Vem vill åka på semester med mig?

Jag är slut som människa. Och någon artist lär jag aldrig bli. Däremot kommer jag nog med i Guinness Rekordbok över antal sjukdagar. Vad är detta? Överdrivet trött, förkylning som aldrig ger sig och näst intill konstant huvudvärk. Visst, jag kan klaga ibland, men nu är jag faktiskt allvarlig och helt uppriktig. Fuck it helt enkelt.

Nåväl.

Detta yttrar sig även på andra sätt. Oerhört pinsamt. Sara och jag var ute och åt ikväll. Till sist, fortfarande uppe i någon intressant diskussion, bestämmer vi oss för att röra oss hemåt. Testa inte springnota på Allstar... De kommer ifatt er..... Vi reste oss helt sonika och gick? I dörren stoppas vi av en kvinna som säger att vi inte betalat. Vi blev lika chockade båda två - hur sjutton kunde vi glömma att betala?!!! Jag är ju blond, men Sara är ju i alla fall mörkhårig......

Vart finns de livslånga förhållandena, kokkaffe och förmågan att se och vårda det man har?

Ibland har jag brist på någonting i min hjärna.

Det hade onekligen den person som hade parkerat katastrofalt nära mig häromdagen också. I lördagskväll efter att jag varit och solat gick jag förbi för att säga hej till min fina bil och se att den mådde bra. Jag insåg då att någon inte hade respekterat hennes personliga rum utan parkerat oförskämt nära. Jag anade vad som skulle ske så därför rullade jag fram min bil så långt jag kunde. Som tur var rådde ingen sinnesförvirring och jag tog därför ett kort på bilen i fråga och dess nummerplåt.

När vi sedan skulle flytta bilen på söndagskvällen...så var det två mindre märken bak på bilen. Jag svor en ramsa, eller nåväl, några stycken, och dokumenterade sedan skadorna. Tack Gud för att jag får låna en hjärna ibland så att jag tog kort på bilen.

Har inte fått tag på människan idag, om inte lär jag åka dit och knacka på personligen. Man får banne mig stå till svars för det man gjort. Speciellt på en röd audi tt som ägs av mig....

Kom på mig själv med att leva i nuet.

Känns knappt som att man jobbat senaste tiden. Trots att jul och nyår inte erbjöd speciellt många extra lediga dagar så känns det som att man varit mer borta än på jobbet. Skönt, men det blir ingen kontinuitet vilket gör att jag upplever att jag tappar lite av kontrollen och flöde av arbetsuppgifter. Vilket jag inte tycker om.

Blev en sväng ute igår och faktum är att de få drinkar (2) och shots (3) som jag drack gjorde att jag blev onykter...på natten efter att jag somnat? Känner av det nu men har lyckats jobba ett par timmar i alla fall. Blev andfådd av att gå upp för trapporna här i förmiddags så jag undrar jag om det blir någon squash..

Trött på nyhetsrapporteringen i Sverige och alla blaskor. Det är ju inte nyheter det rapporteras om, det liknar mer skvaller.

ÅH vad jag väldigt mycket vill vara frisk nu. Jag vill ha tillbaka min energi, träna och känna mig pigg. Imorgon tänker jag spela squash, oavsett.

Har försökt tina upp genom att sola en stund. Vi tog en promenad in till stan förut idag och efter en fika gick vi till Kungsträdgården och trängdes och frös med alla andra som ville hylla juniorkronorna. Och det var många! Hemmakväll nu, själv dock då P är och spelar laserdome. Och jag saknar honom så fort han går utanför dörren, fånigt men ganska mysigt trots allt :) Han är fin och att vilja vara inte bara med utan dessutom nära någon verkligen varje minut är en härlig känsla!

Har hämtat lite indisk mat och eftersom jag inte läst någon rapport idag så borde jag göra det, men har ingen lust what so ever!

Ligger i sängen och jobbar, återkoppling på rapporter, medans P ligger bredvid och...sover! Hela dagsrytmen blir rubbad i och med hockeyn inatt. Jag såg visserligen bara första perioden, sen somnade jag. Sov ju inte så mycket i förrgår natt så vi har inte gjort många knop idag. Skönt!

Har på något sätt enklare för att koppla av här än hemma. Där känns det som måsten att göra saker hela tiden.

Har börjat kika på resor igen också, måste bara bestämma mig - vart, när, med vem?

John Blund har glömt bort mig idag. Försökt sova i över två timmar men hell no. Vill inte ha tillbaka min sömnlösa nätter-period, för det var fruktansvärt.

Har roat mig med att hitta lite nya appar, bland annat tidrapport, mina utgifter, alarm och pimp screen. Höll mig sysselsatt en stund.

Ska räkna får nu. Undrar om det finns en app för det också...

Jag har lite minnesluckor så ni får ha överseende med om jag upprepar mig här i mina skriftliga vedermödor. Min plan igår var att vara hemma och kurera mig. Efter att ha hämtat material på jobbet (jag tänkte jobba samtidigt som jag kurerade mig) slutade det hela med att dagen passerade förbi utan min vetskap. Det vill säga, helt plötsligt var kl 19.30 och det enda jag hade gjort var att jobba, inte kurera mig. Jag är en guldgruva för min chef.

Idag hände ungefär samma sak. Jag var tvungen att åka ner till jobbet ett par timmar på morgonen. Entrade gymmet i någon form av dov dimma, lät som att jag pratade i en burk. Vilket visserligen delvis beror på min mössa som är så pass bra att jag har andra gradens hörselskada. Hur som haver så åkte jag från jobbet efter 15. "Ett par timmar" har en konstig innebörd i mitt liv. Men jag tycker inte om att halka efter med jobb och endel saker kan man helt enkelt inte göra hemifrån. Nu har jag dock jobbat två timmar igen. Ska examinera i en idrottsmedicinkurs nästa vecka och tänkte beta av en rapport varje dag, istället för att sitta med en hel hög samtidigt. Får se hur jag lyckas med det. Jag planerar väldigt mycket men ändå gör jag ofta saker i sista stund?! Jag är en oerhört logisk människa! Men åtminstone lite friskare idag.

Jag ska personligen se till att otrivin comp blir bannlyst i Sverige. Trycker upp banan i näsan snart för att återställa mina ökentorra slemhinnor.

Update: tryckte upp ett lypsyl i näsan istället. Det hjälpte föga.

Iueww mår sämre idag, trots att jag åt så mycket vitlökssås på Ghingis igår... Hela familjen, närmare bestämt 14 personer, samlades igår för att överraska min syster. Hon fyller systemet imorgon nämligen. Alla var på strålande humör, utom hon.....

Hon kom i mysbyxor ett enligt henne skitfult linne och inte alls fixad. Haha! Emil lurade med henne och de hade minsann planerat bra. Hela familjen inblandad och när syrran ringde hem för att hon funderade på att åka och rida hade Manfred redan ringt hem till oss och de sade därför att "nej men den hästen har tappat en sko.." .."och den hästen har karledsinflammation...". Strålande planering! Hon blev dessutom på bättre humör när hon fick byxor och linne i present.

Trevlig kväll! Så glad för min härliga familj! Sen åkte jag hem och jobbade..... Vid 00 var jag klar med hälften, får fortsätta idag. Åkte bara ner till jobbet imorse och hämtade material så jag kan sitta hemma och jobba. Mår risigt idag. Det är värdelöst. Slutsatsen blir att va för fan inte lediga, då blir ni sjuka. Så fort man slappnar av blir man invaderad. Varför är det så?

Joseph: Alltså, om det är eurovoice, vad är det då?

Jag skulle inte vilja ha honom i mitt TP-lag...

Insåg att det är röd dag på fredag, kortvecka alltså!! Yeij!

Satt i telkö till SEB och hade plats nr 5. Så kom något emellan så jag gick ut och glömde telefonen i ca 20 min. När jag kommer tillbaka och inser att jag glömt det....så har jag plats 4. Lär få jobba över idag.......

Anders Timell ringde till Skansen och sjukanmälde sig imorse. Plus i kanten för en rolig programpunkt! Föranledde ett skratt vilket var välbehövligt med tanke på strul på jobbet, kasst väglag och att jag ännu inte vunnit kampen mot min förkylning. Ser det som en utmaning, man måste vara bäst när det gäller! Precis som Juholt......

Idag har jag stått upp max 60 min och varit ute ca 4 min. Och jag har inte haft panik för det. Framsteg! Jag börjar lära mig innebörden av att 'ta det lugnt'.

Imorgon är det dock ord och inga visor så dessa dagar har varit välbehövliga. Nu blir det mycket jobb framöver har jag en känsla av. Inbillar mig att jag känner mig peppad!