Jag har lite minnesluckor så ni får ha överseende med om jag upprepar mig här i mina skriftliga vedermödor. Min plan igår var att vara hemma och kurera mig. Efter att ha hämtat material på jobbet (jag tänkte jobba samtidigt som jag kurerade mig) slutade det hela med att dagen passerade förbi utan min vetskap. Det vill säga, helt plötsligt var kl 19.30 och det enda jag hade gjort var att jobba, inte kurera mig. Jag är en guldgruva för min chef.

Idag hände ungefär samma sak. Jag var tvungen att åka ner till jobbet ett par timmar på morgonen. Entrade gymmet i någon form av dov dimma, lät som att jag pratade i en burk. Vilket visserligen delvis beror på min mössa som är så pass bra att jag har andra gradens hörselskada. Hur som haver så åkte jag från jobbet efter 15. "Ett par timmar" har en konstig innebörd i mitt liv. Men jag tycker inte om att halka efter med jobb och endel saker kan man helt enkelt inte göra hemifrån. Nu har jag dock jobbat två timmar igen. Ska examinera i en idrottsmedicinkurs nästa vecka och tänkte beta av en rapport varje dag, istället för att sitta med en hel hög samtidigt. Får se hur jag lyckas med det. Jag planerar väldigt mycket men ändå gör jag ofta saker i sista stund?! Jag är en oerhört logisk människa! Men åtminstone lite friskare idag.