Funderar på huruvida jag har åldersnoja eller inte. På ett sätt är jag helt tillfreds med att vara, from idag, 28 år. På ett annat ger det mig minst sagt panik. Jag har ofta ett stort fokus på tid och räknar ofta tid. Det som stressar mig mest är att år försvinner som man aldrig får tillbaka. Och därmed finns det givetvis en viss stress inbakad.

Inatt ska jag sova första natten ensam i nya lägenheten. Har kommit i ordning mer eller mindre nu och jag tror nog att jag kommer trivas här. Det känns i vilket fall väldigt skönt att ha kommit bort från gamla lägenheten och allt som man "fick på köpet" där. Idag har vi knölat in oss 12 personer här och druckit lite bubbel och firat mig. Är väldigt glad att alla samlades och att även Pers föräldrar kom hit, tycker om dom. Och att jag hittat någon som det gör ont i hjärtat att vara ifrån gör mig lyckligt lottad samtidigt som det som sagt gör ont i hjärtat varje gång vi åker ifrån varandra...

Imorgon kommer förhoppningsvis min kära far hit, men innan det en arbetsdag. Kände att jag inte kunde ta ledigt dessa dagar, får nöja mig med onsdagen. Har fyra oskrapade trisslotter, de kanske kan få mig att ta mig upp imorgon.