Har under en tid fått uppleva vad riktig trötthet är. Det tär på en när man är mer än overkligt trött på kvällen och känner att en natts sömn inte hjälper, som det i normala fall gör. Att sedan vakna och knappt känna av att man sovit utan istället stålsätter sig och kämpar och försöker mobilisera all energi man har för att leverera även den dagen, det är mentalt ganska tungt. Igår kunde jag nästan tjutit av just denna känsla. Jag vet faktiskt inte vad det är med mig, men det är jobbigt faktiskt. Men det är väl så att det inte bara är rent fysiska göromål som påverkar ovanstående, utan även annat. Känner att jag inte kan ändra så mycket i min vardag. Jag sover trots allt. Jag har dragit ner på timmar på jobbet till vad som är normalt och jag äter och rör på mig. Dagarna går ju förvisso i ett, men det ska man väl klara? Ledig har jag ju också varit endel. Däremot så har jag haft max två veckor i sträck på 2½ år och det är väl kanske inte optimalt. Och även det är en sanning med modifikation eftersom jag kollat mail och till viss del varit tvungen att vara tillgänglig även under ledighet. Så en längre sammanhängande ledighet kanske vore på sin plats.

Nog om det. Måste resa mig från soffan nu och packa ihop lite tills imorgon, åker till Sthlm igen då. Kom hem här för en timma sedan efter att ha jobbat till 19 och varit i stallet. Helt slut nu efter dusch, disk, plock och fruktsallad. Phew.