Känner mig så sjukt inlåst i mitt eget liv. Inmurad. Känns som att det kommer fortsätta som ett matande band tills jag får ett utbrott och slår och kastar omkring med mitt liv. Fast det får man ju inte. Man måste ju behärska sig och alltid vara glad och posta gulligull på FB. Och det finns ju liksom inget knep för att få fler timmar, sammanfoga Linköping med Stockholm och återfå gnista. Men fuck att behärska sig. Fuck "mittliväralltidsåunderbart". Jag röstar på sann och osminkad. Nu ska jag räkna till 10 så går denna känslan nästan över. Till nästa gång.