Det här jäkla illamåendet. Trodde i min enfald att det var framförallt på morgonen, att man spydde och sen var det bra. Eller hur. Jag spyr i regel på morgonen men därmed inte givet att illamåendet försvinner. Nejdå. Går omkring och mår illa typ hel dagarna.

Det är fantastiskt att vara gravid. Eller snarare, vetskapen om att vara gravid är fantastisk och tanken om att vara gravid är fantastisk men i realiteten är det ingen dans på rosor, just nu i alla fall. v9 nu (8+3) och illamåendet tror jag kom v.7. Helst vill jag bara ligga still och inte göra någonting och mat är inte lätt att få i sig, får verkligen känna efter vad jag kan tänka mig att äta. Försöker äta lite och ofta men tycker inte direkt att det hjälper. Som väl är jobbar jag hemifrån 3dgr/vecka men inför de två dagarna på jobbet får jag stålsätta mig.

Och så ridningen. Att inte kunna rida på några månader i slutet av graviditeten och hur jag ska få ihop allt med hästen när man väl är mamma har varit en av mina största farhågor. Men redan nu har jag i princip tappat all motivation gällande ridningen. Hur är det möjligt!!!! Det är min, och har alltid varit, största passion som jag absolut inte kunnat vara utan. Men detta illamående får mig verkligen att tappa lusten för det mesta, kanske inte så konstigt, men det ska mycket till för att jag inte ska vilja sitta i sadeln.. Och det skrämmer mig lite. Samtidigt som det får mig att fundera på livet utan häst. Jag vet att jag inte klarar av det länge och att sälja min guldklimp känns oerhört osannolikt egentligen, men just nu är alla min vanliga "hästkänslor" som bortblåsta. Vill ju även ta det lugnt med tanke på att jag hade en blödning förra veckan och är livrädd för missfall. Antar att jag bara får vänta ut detta illamående och se hur det känns sen, förhoppningsvis återgår allt till det normala igen..