Tycker inte att 'Det stora hoppet' är bra reklam för varken ridsporten eller Malin Baryard-Jonsson.. För det första borde de lära sig grunderna i ridning ordentligt, dvs kunna sitta rätt, hålla handen rätt, rida lätt, start och stopp och att inte dra hästarna i munnen. Om man inte kan det så ska man inte försöka galoppera eller rida bommar/hoppa.

Tycker inte om när det prioriteras att dra tittare snarare än att värna om hästarna! Och de stackars papporna som kämpar kan också skada sig rätt så allvarligt.

Så himla blödig idag! Anton ligger bredvid mig i soffan och sover och vi lyssnar på så fina vaggvisor (se bilden).

Jag är så ofantligt tacksam för så mycket i livet. Anton 💙 Per ❤️ Henry 💛 Cornetto 💚 Våra familjer 💜 Jag är för alltid tacksam för det jag har i mitt liv! Livet är skört och man ska verkligen inte ta något för givet. Be the best version of you, every day.

Det enda jag just nu känner saknad av är min häst och att spendera tid med honom i stallet. Ni som känner mig vet hur mycket den där hästen betyder för mig och hur mycket tid jag är van vid att spendera i stallet. Det gör så ont att inte kunna vara med honom, på så himla lång tid. Jag är förvånad över hur bra det hittills gått, men det är för att jag varit tvungen att stänga av de känslorna. Så fort jag tänker på det rinner tårarna. Men det kommer en tid igen när jag kan vara i stallet, om än inte lika mycket som tidigare. 

Man ska vara tacksam och ta vara på varje dag i livet, det är ett som är säkert. 

Trött eller glömsk - under tiden jag skulle skriva vad jag skulle söka på så glömde jag helt bort det! Så imponerad av de som tex pluggar samtidigt som de har bebis! Min hjärna har checkat ut känns det som, förutom när det gäller bebisbajs och bebisutveckling. Dock inte så enormt utvecklande för en själv att gå hemma och prata med nästan bara en bebis på dagarna 😄 Men i veckan ska vi nog följa med Madde och Stina till Stor och liten, Angelica kommer påven fika och till helgen kommer pappa och brorsan med fam.

Per och Henry stack iväg och jagade imorse och Anton och jag tog det lugnt hemma. Jag har så himla svårt att somna i soffan på dagarna (om jag skulle få Anton att sova i soffan) och det är ju dumt, borde ju sova när jag får chansen. Men Anton har väl smittat mig med att inte kunna sova 😄 Det känns som någon inre stress och dessutom ligger jag ned så mycket att det ganska snabbt blir obekvämt.

På eftermiddagen åkte vi till småkusinerna och hängde där en stund. Anton har en kusin som föddes i januari i år så det skiljer inte så jättemånga månader, men jösses vad det händer mycket i utvecklingen under den tiden :)

Den här dagen har bjudit på tvära kast!

Vi gick ut på långprommis på fm. Sol och härligt. Åtminstone när vi gick... Halvvägs regnade det på tvären, blåste värre än en byggfläkt på 1m håll. Sen blev det sol igen! 8km avverkade vi.

Anton sov i vagnen och efter en glad vakenstund sov han sen i soffan igen. Men på kvällen blev han gnällig (kvällsoron antar jag) men så länge han fick vara i famnen och vara med när vi lagade mat var det ok. Men sen när han väl somnade vid 20 så kunde jag inte resa mig upp för han skulle bestämt ha bröstet i munnen. Ibland undrar jag om vi är de enda i världen som har problem med sömn dagtid och gnäll och bara somna med bröstet kvällstid..

Och en annan sak jag funderat på: är ammande bebisar generellt mer gnälliga? Blir ersättningsbebisar mer nöjda och dessutom under längre period?

När jag låg där i soffan kände jag bara att suck, jag kommer inte komma ur denna soffa och få en paus på många månader... sen tittar jag på Anton och känner bara en sådan oerhörd kärlek att jag vill väcka honom och säga att jag kan ligga där med honom så länge han vill för jag älskar honom så obeskrivligt mycket! 

 

Idag vaknade vi till grått och blåsigt väder   men vi gav oss ändå ut på en långpromenad på 1 1/2h med Madde och lilla Stina. Så kul att ha promenadsällskap! Anton fick vara i selen så han sov gott. Väl hemma var han vaken en kort stund och låg i babygymmet medan jag åt, sen somnade han igen och så fortsatte eftermiddagen! Han somnade lättare idag, i min famn och på mig men vaknade ofta/lätt av rapar och fisar.... Eg bör han om man ser tidsmässigt från BF vara inne i andra utvecklingssprånget nu men tycker inte att vi märker av något än iaf!

Blev en promenad till sen när pappa kom hem och då sov han i vagnen, skönt för honom, och mig. Sen var han vaken och snackis i ett par timmar 😊 Längtar tills han kommer vara vaken mer! Fick hem en ny sele idag, har köpt en Ergobaby 360 eftersom jag inte tycker att Babybjörnen är tillräckligt bra. Men Babybjörnen har trots det endel fördelar, är ex enklare och tystare (jäkla kardborre?! på ergon) att koppla bort och lägga ner bebis lite diskret. 

Dags att sova, imorgon ska vi på första tillfället med babymassage. Hoppas denna natt blir lite bättre, natten som var vaknade han varje 1,5 timma... Nu har han iaf sovit sen 20, snart 3h. 

Hur somnar era små? Ammar ni eller somnar de ändå? Och vart sover de på kvällen? I egen säng? Anton sover ju i soffan för vårt sovrum är på övervåningen och vaggan vi har nere i vardagsrummet vaknar han om vi lägger honom i...

Lyssnade på podden 'Barnvagnspromenader' igår när vi var ute och gick och en kvinna som fick för tidigt så bebis fick ligga i kuvös beskrev hur hon i och med det tycker att det är så jobbigt om bebisen är ledsen eller om någon annan än hon tröstar/försöker trösta. För när bebisen låg i kuvös kunde hon ju inte finnas där och trösta - måste vara sjukt jobbigt att bara stå bredvid!

Hur som, det gick liksom upp ett ljus för mig. Hon satte ord på något som jag inte ens var medveten om själv. När vi var på neo och Anton låg i intensivrummet och på sal så kunde ju inte vi vara hos honom hela tiden, och i det läget var man både chockad, orolig och hade mycket att bearbeta så man flöt mest med. Men nu i efterhand känner jag när jag tänker på det hur jobbigt det var att vara separerad från sin bebis man just fött, under mer än 1 veckas tid. Jag var rädd att han skulle gråta när vi inte var där så att jag inte kunde trösta honom (även om han grät väldigt sällan). Och jag var rädd att han skulle känna sig ensam och övergiven där han låg själv framförallt nattetid och att jag, hans mamma och eg enda trygghet, inte var hos honom. Tänk så hemskt eg att en liten får ligga så, helt ensam. Fantastiskt hur bra de ändå klarar omställningen att komma från den trygga miljön i magen. Men jag insåg detta först nu, och att det förmodligen är därför jag vill vara med honom nära hela tiden, att han inte ska behöva gråta osv. Som att jag vill kompensera honom för den tuffa starten han fick i livet. Det är otroligt vilket starkt band och vilken kärlek och instinkt att skydda sitt barn en mamma har! 

Att få ett barn som föds för tidigt sätter nog djupare spår än jag kunde ana. Jag hoppas att det i alla fall inte sätter några spår hos Anton! 

Plutten sover vidare men jag kan inte somna om. Vi brukar gå upp vid 7.30-8.30 någon gång. Sen är han inte vaken så länge innan han behöver sova igen. Somnar för natten gör han oftast i soffan vid 20-21 och jag brukar slumra en stund också från kanske 22 innan vi går och lägger oss runt 22.30-23. Då bär vi upp Anton på en 'madrass' han ligger på och han sover vidare. 

Igår var en bra natt, han vaknade 02.30 och 04.30 sen 06. Inatt dock varannan timma. Måste bli bättre på att försöka minska uppvak på natten.. Tycker oftast han (och jag) sover bättre i sin säng (bed side crib) men ibland somnar jag när vi liggammar och då blir han ju kvar bredvid mig. 

Nu längtar jag nästan till han vaknar så jag får mysa med honom. Älskar att ligga bredvid honom och prata ☺️💙

Varför i hela friden ska tv-licensen bli en inkomstbaserad skatt? Det vill säga, varför ska det vara dyrare att se på exakt samma tv-utbud om man tjänar mer? Märkligt kan jag tycka hur man ska 'straffas' för att man kanske studerat, har ett ansvarsfullt jobb och många ggr förmodligen jobbar långt mer än 8h/dag.

Idag har Anton och jag varit och träffat två andra mammor och deras ca 1-åringar. De bor här i 'byn' och det är så kul att det finns några här i min ålder som har barn. Dessutom väldigt lättsamma och trevliga! Mammorna alltså. Skönt att prata lite bebis och även att se hur mkt det hänt när de bara är dryga året! Ibland känns det som att jag aldrig mer kommer kunna sätta mig i bilen och åka iväg själv utan alltid kommer behöva gå med bebis i bärsele som tuttar och vara så här låst 😂😂 Men så är det ju inte, det är egentligen en så begränsad kort period. Och därför känner jag än mer nu att jag ska suga i mig och njuta varje dag när Anton är så här liten, för det är ju en helt otroligt mysig tid nu ❤️ Om än skitjobbig ibland! Men man kommer garanterat sen säga att man saknar den här tiden och det går ju så vansinnigt snabbt.. Anton blev 3 (!!??) månader igår. Korrigerat 7 veckor. 

När han är gnällig och inte vill sova eller vill amma hela tiden så har jag ett tips. Istället för att tänka på allt man inte kan göra, tex något så simpelt som att ta en dusch eller äta utan bebis i famnen, så tänk tvärtom. Typ 'lilla älskling jag vill vara med dig heeela tiden'. Överös med pussar, kärlek, mys och tänk hur liten och hjälplös din bebis är och det enda han/hon vill för att må bra och känna sig trygg är att vara med dig. Det är en gåva, inget jobbigt! Det upplever iaf jag hjälper både mig och Anton och den där duschen kan jag ta sent när han sover, när han är hos Per en stund eller om han är glad och sitter i babysittern. Man får helt enkelt bara go with the flow! Det tar tid att landa i sin mammaroll och det är nog först förra veckan som jag landade helt. Då kände jag att nu känner jag Anton och hans kroppsspråk, ljud och vad han vill så himla mycket mer och bättre!

PS. Går i skrivande stund runt med Anton i bärselen, tuttandes 😄

Håller hårt i mammas tröja 💙

Hjärtat svämmar över 💙💙💙 Han är så underbar och jag ska alltid finnas och göra allt för honom!

Senaste dagarna har känts lite tunga! Anton somnar fortfarande bara i selen eller om jag går och bär honom i famnen helst ammandes, men sen kan jag sällan lägga ned honom utan att han direkt vaknar. När ska detta gå över? Och han både rapar och fiser som stör honom så fort han väl somnar. Även att jag såklart rapar honom flera ggr under och efter att han äter och han har bra grepp. Möjligen att det kommer mkt/snabbt så det är därför han sväljer luft för det var inget problem förut. Och jag äter inget gasbildande och inte mjölkprotein.. Känns ibland som att livet som ammande är helt omöjligt!

 I vagnen vägrar han ligga nu så när jag går med Henry måste jag också alltid ha honom i selen. 

Han bajsar sällan och då oftast efter att vi använt pysventil, som vi eg inte vill använda. Och så har han skrikit lite på em/kväll nu. Bara några minuter så det är eg väldigt lite, men ändå! Idag har han dock varit glad på kvällen och på dagen också. Antons mormor har varit här så vi har haft sällskap hela dagen!

Pust. Inte alltid lätt detta. Men kärleken för honom är alltid SÅ mycket större än det som är jobbigt!

Bebis och sömn. Tänkte att sömnen reglerar små barn själva, men Anton har ju vägrat sova på dagarna en tid och istället blivit övertrött = ännu svårare att få att sova. Så den här veckan har jag från i tisdags kämpat med att han ska sova - burit och gått och gått med selen, vaggat och gått och burit lite till. Och senaste dagarna har det varit bättre, om det beror på att han kommit ifatt i sömn eller om utvecklingssprånget ger med sig är ju svårt att veta. 

Idag har vi varit och tittat på när tjejen som har Cornetto red Pay and Ride och Anton somnade i bilen, sen åt och sov han i selen och fortsatte sen att sova i bilen och nu på mig när vi kommit hem! Så skönt att slippa kämpa för att han ska sova!

När han är vaken är han så himla härlig nu, ler och gör massa ljud och tittar nyfiket och noggrant på allt 💙

Lite skrämmande hur mycket jag saknar Sthlm nu. Men ska jag bo i Sthlm så skulle det ju helst vara innanför tullarna och där vet jag att jag inte vill ha barn som växer upp. Så det skulle bara vara nu i något år eller två som jag skulle vilja bo där. Men ändå. Hade ett kul jobb, bodde bra och ett bra stall. Lite trist att känna att jag saknar och lite ironiskt eftersom jag absolut ville flytta! Men det är väl så också att man mest minns det som var bra! 

Fy fan vad jag ska dricka kaffe sen! När jag inte ammar. Bara så ni vet.

Först knappt kaffe under grav eftersom jag inte var sugen pga illamåendet och för att jag var försiktig med koffein. Lergigan innehöll ju koffein dessutom. Och så är jag försiktig med koffein nu när jag ammar och i 1 1/2 vecka har jag undvikit mjölkprotein. Så ingen latte till mig, krokodiltårar på den, det är livets dryck  för mig! 

Det här med gråt. Jag har alltid fått en klump i magen när barn gråter, stora som små. Det är kanske naturligt men jag verkar vara snäppet 'värre' än andra. När barn är prematurer skriker de konstigt nog i princip ingenting. Tror inte det var förrän för ett par veckor sedan som Anton  faktiskt skrek lite. Jag har typ nolltolerans på skrik och gråt.. Trots endel magont, kvällsoro och utvecklingssprång så har Anton gråtit/skrikit kanske max ett par minuter sammanhängande och bara vid få tillfällen. Som tur är har han aldrig varit otröstlig. Idag när han låg i vagnen och började skrika lite tänkte jag 'ha is i magen, vänta lite..' men det går bara inte haha. Efter nån minut satte jag honom i selen. En så liten tycker jag ska få all tröst som behövs! Skillnad kanske med ett äldre barn som kan skrika för att få sin vilja igenom, där måste man ju vara 'hård' ibland och låta dom skrika. Kommer bli väldigt svårt känner jag 😄

Själv var jag kolikbarn som liten och skrek i 3 månader, kanske det fått mig att känna som jag gör när en liten gråter!

Som tur är har Anton varit lugnare nu och mer sitt vanliga jag igen. Min lilla knubbis! Han har ju ätit så himla ofta senaste veckan..!