Hur kan tiden gå fort och långsamt på samma gång 😄 När jag tänker på att Anton om några veckor funnits hos oss i 5 månader så förstår jag ingenting. Vart tog sommaren vägen? För att inte tala om hösten? Men när jag tänker på Antons strul med mage och uppstötningar, hans korrigerade ålder (3mån) och vintern så känns det som att tiden går långsamt. Förmodligen för att jag vill att tiden går, för hans mage och allt bör ju bli bättre med tiden. Jag längtar tills han kan börja sitta i stol tex, smaka mat osv. Och vintern, ja fy det är inte min årstid, förutom soliga vackra dagar. Men jag är ju Tvilling och då är allt dubbelt - så även detta! För jag vill ju inte att han blir stor för snabbt för då kommer man garanterat oja sig över 'tänk när han var så liten...' osv. 

Nåväl. Man kan ju inte göra annat än att go with the flow! Idag har vi varit inne i stan och tagit en kaffe, gått en promenad, städat & tvättat bilen och till sist handlat. Det är så tråkigt att bara gå här ute, samma vägar hela tiden så vi behöver komma iväg. Häromdagen åkte vi iväg och gick med Angelika och Diora. Henry var lycklig över att få sällskap och dessutom fick han vara lös endel, enda gången jag vågar släppa honom typ, för han sticker inte när Diora är med, peppar peppar. Annars sticker han ju lätt iväg när han får upp ett spår.

Nu blir det en lugn hemmakväll och en lugn dag imorgon för att sedan på efm åka till Jonas & Caroline för lite häng och mat ☺️

Vi tragglar på med flaska.. går sådär..